Nytt liv, nytt jag!?

Sista dagen på 2006. I morgon börjar mitt nya liv som ska leda till ett nytt jag, ett jag med otrolig fitnesskropp som pluggar lite varje dag i stället för dygnet runt innan tentor, som inte tittar på tv mer än 5 timmar i veckan och som mer än ofta har fantastisk sex med mr Perfect. Så trevligt det ska bli, mitt nya liv!

Har starka Déjà vu-känslor nu. Tror detta nyårslöfte är nästan identiskt med förra årets. Då gjorde jag ett tappert försök. Skaffade pojkvän på nyårsafton, började laga storkok med riktig mat och frös in matlådor, köpte träningskort, stannade kvar och pluggade de dagar vi slutade tidigare... Det höll i flera veckor, innan mitt gamla bekväma jag gjorde sig påmind. Det är förödande skönt att ligga i soffan och kolla på dåliga såpor med en gigantisk karamellkungenpåse i handen. Men, det sägs att ett liv med sallad gör att man blir piggare och friskare än ett liv med karamellkungen, så jag ska göra ett försök igen. Kanske ska börja med mr Perfect. Tror det är en bra morot till salladslivet så att säga. Dessutom får man gratis motion i sängen... Ja, så får det bli. Bäst för honom att han är på festen ikväll!

Fortfarande inget pirr

Dejten igår var ... trevlig. Han började på minus i och med att han var 20 min försenad. Dessutom hade han en ful jacka. Sen fick han pluspoäng för komplimangerna och den fantastiskt goda finlunchen han bjöd på. Minus igen när han beställde in starköl till lunch...Plus när han skrattade åt mina dåliga skämt. Snygg skjorta och vackra ögon gav plus, blicken som irrade och inte riktigt vågade möta min gav minus. Summa sumarum; vet inte. Känner inte av några fjärilar i magen, men det kanske kan leda till god och gratis mat, och ett välbehövligt nyp. Om man ska vara egoistisk. Och det är jag idag.

Fjärten har ringt, men jag hade inte tid att prata så jag lovade ringa upp senare. Det var för en vecka sen. Jag är en hemsk människa. Juristmannen har också hört av sig. Han tycker det känns som om vår kontakt håller på att rinna ut i sanden (nähä? jag har inte svarat på hans mail på flera veckor...). Han vill ses. Orkar man? Jag ska bestämma mig i morrn. Mitt nya 2007-jag får avgöra.

(L)ungt på ytan

Jag har fallit offer för kvinnoförtrycket och de snedvrinda idealen. Antagligen hjärntvättad av veckotidningarnas retouchade omslag. Bländad av tonåringarnas babyrumpssläta ansiktshy. Årets dyraste julklapp, till mig själv givetvis, var en enhet botox runt varje öga. För 3 500 kr beställde jag förlamning av väl valda ansiktsmuskler för att dölja de fina linjerna som börjat formas mellan ögonbryn och i skrattveck.

Jag kan inte säga att det var värt vareda öre, men resultatet är gott. De trötta ögonbrynen åkte upp en aning, bekymmersrynkan försvann och skrattrynkorna halverades. Ingen vet att det hänt, knappt ens jag själv, och ingen har sett eller sagt något. Men jag ser, och det räcker. Min utslätade panna avslöjar inte längre mängden erfarenheter och grubblerier som finns därunder. Det är så jag vill ha det. Blankt och stilla på ytan.

Slagsmål & dejt

Efter att mina juldagsplaner blivit omkullkastade bjöd jag in mig själv till grannens fest och såg fram emot att träffa nya människor och få nya upplevelser, nya erfarenheter. En flaska bubbel senare gick jag med på att följa med sällskapet till ett uteställe jag annars skyr som pesten. Finlandsfärjestämning och dräggiga bönder kanske kunde vara något för mig såhär i juletid?!

Konstigt folk var det som vanligt där, men jag hade spanarradarn på max och lyckades fårvånandsvärt fort få syn på en utrotningshotad läckerbit. Han tog tag i mig, bjöd på en drink och många komplimanger. Riktigt trevlig och riktigt söt. Plötsligt fick jag en bamsekram bakifrån, från en kille jag pratat väldigt kort med lite tidigare. Situationen kändes ansträngd, speciellt som björnkramaren vägrade släppa sitt grepp och läckerbiten såg allt mer irriterad ut. Plötsligt rök de ihop och började slåss! Jag tror läckerbiten svingade första slaget, men jag förstår inte riktigt varför. Sic, två helt okända killar slogs om mig på bonnhaket! Kanske lite smickrande, men framförallt avtändande. I min bok slåss inte folk. Tyder på iq-brist... Det tog inte många sekunder innan båda mina kavaljerer var utslängda och jag vimsade vidare med sänkt motivation. Radarn gav inget mer utslag och jag flydde hem innan sista desperata raggsvängen kom igång.

Dagen efter låg jag frustrerad och smådeppig i soffan och försökte reda ut kvällen. När jag gick igenom utgifter och kvitton, hittade jag läckerbitens visitkort i väskan. Efter en lång stunds velade kom jag fram till att en dejt med en dålig kille borde vara bättre än ett dejtfritt jullov, och även om han inte verkar vara mr Right (mr Right slåss inte) så kanske han är mr Right Now? Jag drog iväg ett sms och nu är fika på lördag prel.bokat. Jag är väldigt skeptisk, men en chans ska han få i alla fall.

Middag hos bror

Ikväll var jag på middag hos min feta halvbror och hans lika matglada fru. Huset deras lyste på långt håll, likt ett dåligt horhus i utkanten av las Vegas. Entrén var överdådligt prydd med blinkande lampor i 7 olika färger och i trädgården stod deras söner med tändare och olagliga raketer. Vilket välkomnande!

Matglada frun erkände att hon gått lite överstyr med julpyndtet inne, men resultatet var ändå mer hemtrevligt än tacky. 4 gigantiska lådor med julpynt hade inte räckt, utan hon hade varit ”tvungen” att köpa nya saker för några tusenlappar i år med. Överallt lyste, blinkade och glittrade det, och små skålar med godsaker var utspridda i hela huset.

Det bjöds först på snacks… ostbågar, chèvre, fikon, kryddkorv, kaviar, starka drinkar osv. När farsan så småningom började bli på lyset och ifrågasatte om det skulle bli någon middag upplystes vi om att det skulle ta någon timme till, så vi fortsatte moffa i oss. Mätta och fulla bjöds vi tillslut till bords, och en fantastisk laxmiddag med gratinerad svamp och hummersås dukades fram tillsammans med ett mycket passande och alkoholhaltigt vitt vin. Mätt blev jag fort, men fortsatte tvinga i mig av ren artighet. När jag var nära att vomitera av blotta tanken på mat ställdes franska ostar och kex framför min näsa. På detta följde sedan efterrätt med sylt och grädde innan vi vaggade in i salongen där det bjöds på kaffe och oemotståndligt gott julgodis (choklad!). Detta ackompanjerades av brorsönernas årliga uppspelning på sina respektive instrument. Först ett trevande trombontutande, sedan 6-åringens fem senast inövade julvisor på gnisslande fiol. Rörande och roande.

På lyset, och mer än mätta, gav vi oss slutligen av hemåt. Morsan klagade i vanlig ordning på värdparets BMI (”herregud så tjocka de blivit!”), men fettet överskuggas ändå av den genuina glädje och trivsamma stämning man alltid känner i deras hus. Inte konstigt att de är så glada när de kan laga så god mat?! Och inte konstigt alls att de blir tjocka! Själv måste jag nu späka mig med vatten och sallad i två dygn om nyårsblåsan ska sitta som det är tänkt… Eller så får jag supa mig snygg på söndag. Satsar på en kombination så har jag helgarderad mig. Gäddhänget planerar jag att ta bort ikväll med 20 armhävningar. Niemas Problemas!

Julbrev till doktor E.

Dear väninna,

Det var tänkt att detta skulle nå dig i god tid innan jul, men ur led är tiden… framförallt min tid… helt jäkla dislokerad. I alla fall. En liten mellandagsöverraskning är ju inte illa heller.

Hoppas du haft en fantastisk jul och att jultomten var snäll. Samma sak önskar jag för egen del. Jag har distribuerat ut en lång önskelista som jag hoppas efterföljs utan avvikelser. Har även fått önskelistor av övriga familjemedlemmar, men tycker de är bristfälliga och ska nog försöka komma på något de verkligen behöver i stället. Ett problem är att varje gång jag ska köpa klappar så hittar jag bara saker till mig själv. Snart är julklappsbudgeten helt spenderad, men å andra sidan har jag nog aldrig fått så mycket fint. Idag ska jag göra ett försök att vara givmild under min tur på stan. Funderar på att ta en flaska glögg innan för att komma i rätt stämning, men det kan hända att det förvärrar jag-fokuseringen i stället för tvärtom.

Vad står på din önskelista? Överst på min står ”nyårshångel”. Blickar man tillbaka på hångelåret som gått förstår man vad dysfori-skoven beror på. Ett nyårshångel kan hjälpa upp statistiken dubbelt, eftersom ett sådant kan inräknas både som ett -06 och ett 07-hångel (om man raggar upp innan midnatt och sen krampaktigt håller sig kvar en stund). Det är också det mest lämpliga sätt att inleda ett nytt år på. Det är jag övertygad om.

J hälsar. Han ska fira jul med flickvännens familj… i Finland… i en hel vecka. Vem är denna toffel? Och var har vår casanovahero tagit vägen? Kanske finns han i flera ex på spraydate under pseudonym. Är han kanske kallekobra2, 33-år från Mora: ”Jag letar efter en sprallig och glad tjej som gillar att resa och som kan hänga med på en och annan bilmässa, hon bör kunna nyttja ett utedass och gärna göra eld i kaminen (den delen kan jag lära ut). hon ska helst ha körkort och inte röka. det gör inget om hon har ett jobb.” Eller kanske är han Tolmannen; ”På sommaren förvandlas jag till cowboy och är aldrig långt från min hatt, chaps, boots och revolver. Det är en livsstil som jag inte kan va utan!!” Nåväl, så småningom kommer han säkert avslöja sig.

Nej, nu kanske jag ska få iväg detta så det kommer fram innan påsk.

Ha en riktigt God Jul och ett Fantastiskt Nytt År!

/Dr Knas

Doktor Wonkas chokladfabrik

Jag var grymt chokladsugen men mitt godislöfte höll mig borta från affärens godishylla. I stället kom jag på att jag skulle göra tryffel. Det absolut godaste som finns på denna jord. Chokladtryffel. Inte till mig själv, nej nej. Jag skulle göra tryfflar att ge bort! Och om det sen råkade komma choklad på mina händer så var det ju dumt att bara tvätta bort det…

Om man ska göra något är det lika bra att göra det ordentligt, tänkte jag. Korkade jag. Jättemycket tryffel blev det. Jag hatar tryffel nu! Inte att äta, men att göra. Att rulla 100 små kladdiga bollar… försöka få dem symmetriska, doppa dem i smält choklad utan att de tappade formen osv visade sig vara omöjligt uppdrag. Efter ett tag funderade jag allvarligt på att ge upp och sätta mig framför soffan och äta direkt ur skålen. Skedvis med tryffel. Sen kunde jag antingen springa 18 varv runt stan i morrn, eller ändra plan vad gäller nyårsblåsa. Nåväl, nu har jag både kylen och magen full av tryffel. En mjuk mage är väl bara sexigt?

Fan. Nu ska jag göra sit-ups.

Grymt sa grisen...

Den fräna doften av formalin blandad med… gris… slog emot oss när vi tryckte upp den tunga dörren. På en plåtbrits låg grisen på rygg med en duk lindad runt trynet. Ur ett decimeterlångt snitt på dess hals stack ett rör upp, ur vilket grisens flämtande andning hördes.

Vi hade sett fram emot den beryktade ”grislabben” med skräckblandad förtjusning. Vissa med större portion skräck än andra. Jag tillhörde de sistnämda, men var osäker på vilka känslor som skulle komma av att skära i en levande varelse.

Grisen var djupt nedsövd och med jämna mellanrum kollades hans vakenhet, och om det behövdes gavs mer droger. Vi koldioxidförgiftade, skar, sydde, orsakade blödning, gav dropp, skar av nerver, höll i hjärtat medan det slog, punkterade lungan, rispade levern, plockade ut tarmarna… Allt medan grisen levde. Några gånger slutade han att andas, men vi fick igång honom igen. Efter 10 timmar tyckte kirurgen som var vår handledare att det var dags att ”skicka Nasse till grishimlen”, och vi höll med. En spruta kalium och sen såg vi hur hjärtat kontraherade allt långsammare, tills det efter ca 30 sekunder slutade slå helt.

Jag gick därifrån med blandade känslor. Det hade varit den mest lärorika laboration jag varit på, men också en av de mest psykiskt påfrestande. Synd om grisen? Absolut, men alternativet för honom hade varit att bli julskinka. Nu fick han ju en härlig tripp innan liemannen (liegrisen?) kom och hämtade honom. Jag väljer att tro det i alla fall. Nasse var inte medveten om vad som hände hans kropp. Han var på semester. En fantastisk semester som slutade i eufori. Och vi blev en erfarenhet rikare. En erfarenhet som kanske räddar någons liv en vacker dag.

Saker man inte ska säga på första dejten

Det har hänt mer än en gång att jag undrat om det verkligen är så att det är fel på alla killar jag träffat... eller om felet möjligtvis skulle kunna ligga hos mig. Idag analyserade jag några avgörande träffar/dejter jag haft, och orsaken till att jag totalt tappat intresset efter dem. Vad är det för magiska ord de säger som får mig att vända på klacken? Här är några fantastiska saker jag fått höra under första dejten;

• Varför har du en bokhylla med en massa böcker? Jag har aldrig förstått vad folk har böcker till...

• Läkarföräldrar? Då har du ju heeelt snedvriden verklighetsuppfattning.
  
  
• Jag har inga pengar kvar, kan du ta notan? (Efter att han tjatat sig till en alla-hjärtans-dag dejt och bokat bord på en av stans dyraste restauranger).
  
  
• Får jag kyssa dig? (går alltid bort)
  
  
• Jag kan inte stå upp så länge för jag är plattfot. (oh, sexigt...)
  
  
• Varsågod! Den här drinken bjuder jag alltid stela och svårpratade tjejer på... eh.. alltså... inte för att du är det... eh...
  
  
• Om du fick ändra på en sak i ditt utseende, vad skulle det vara? (inget jag berättar för dig, och inget du ska fråga om eftersom du tycker att jag är perfekt, eller?)
  
  
• Varför jag går så konstigt? Ehum... jag har ett litet problem med linjer... mellan plattorna i marken... kan inte gå på dem.
  
  

Nu behöver jag inte fundrera på var problemet ligger längre!

Vänner?

F hade inte hört av sig sen vi bejakat våra lustar för 3 veckor sen, men i natt fick jag åter ”vaken?”-sms:et som tidigare troget landat i min mobil varje lördagnatt. En halvtimme senare dök han upp och ville prata om det som hänt. Jag lyssnade först med ett halvt öra, sedan inte alls för jag somnade. När jag vaknade några timmar senare låg han och sov bredvid mig. Jag tycker så otroligt mycket om honom, och lovade mig själv att han skulle gå hem utan ångest den här gången. På morgonen kunde han som väntat inte hålla händerna borta, men jag var stenhård. Han påstod att han inte skulle ångra sig om vi bara använde händerna… men som tur var höll jag fast vid mitt beslut och skickade hem honom. Otillfredställd.

Hoppas vi kan hitta tillbaka till den okomplicerade vänskap vi hade förut! Och att han och hans flickvän hittar gnistan och lusten igen. Hoppas hoppas.

Den skulle bort

Mannen klev in genom dörrarna till det lilla sjukhuset och gick fram till den första läkaren han fick syn på. Utan att säga något räckte han fram en plastkasse till henne och fångade blekt hennes frågande blick.
”Den skulle bort”, sa han och tittade uppfodrande på henne. Tveksamt tog hon påsen och när han gav henne en bestämd nick knöt hon upp knuten den var försluten med. Hon skulle aldrig glömma synen som mötte henne. I påsen, bland blod och halvsmälta isbitar, låg en avhuggen människohand. Hon drog djupt efter andan och tittade förskräckt på mannen. Först nu la hon märke till att han höll sin andra hand bakom ryggen, och att det bildats en pöl av blod på golvet bakom honom. ”Den skulle bort”, upprepade mannen.

AT-läkaren som tog emot mannen fick sedan reda på att han var gravt schizofren, och att rösterna befallt honom att ta bort handen. Det hade tagit honom en halv natt att såga sig genom senor och brosk och två köksknivar hade blivit helt utslitna. Smärtan hade han inte registrerat och läkarna kunde inte göra mycket annat än att sy igen huden kring stumpen.

Detta hände alldeles nyligen, och AT-läkaren som tog emot honom är kollega med en vän till mig.

Ibland känner man sig väldigt normal…

Frågan fel

"Är du tjejen som efterfestade med två killar i Halmstad för ett år sen? P här, vill bjuda på lunch".

Hur han fått reda på mitt nummer, och varför han ville träffa mig efter så lång tid kunde jag inte begripa. Framförallt inte eftersom jag ägnat största delen av efterfesten åt att hångla med hans toppmodellsnygga kompis. Nyfikenhet och erbjudande om gratislunch gjorde att jag ändå tackade ja och några dagar senare satt vi mitt emot varandra på en thailändsk restaurang. Han var snyggare än jag mindes. Vältränad, välfostrad och välartad i största allmänhet. Han hade nyligen blivit dumpad av flickvännen, och mitt nummer hade han tagit reda på genom imponerande detektivarbete och sms till 30 pers i samma område med mitt förnamn. Efter lunchen hade mitt intresse väckts, men uppenbarligen inte lika mycket som hans.

Han höll sig kvar. Ville gå promenad, ta en kopp the, se min lägenhet... Jag kände mig alltmer obekväm och gav den ena hinten efter den andra om att jag hade andra saker att göra. Då kom den plumpa frågan killar inte ska behöva ställa;
"Får jag kyssa dig?".

Om man måste fråga så är tillfället antagligen fel. Så svår är jag inte att läsa. Om jag lutar mig bort när han lutar sig fram, svarar kort på närgångna frågor och tar bort hans hand när den råkar hamna på mitt lår, då vill jag inte ha någon kyss. Vilken idiot som helst borde fatta det! "Kom igen nu sexy, vi är vuxna människor och jag tänder på dig. Varför inte passa på och ha lite skoj?". Visserligen en poäng, men tyvärr väldigt avtändande. Och inte blev det bättre av de 13 sms och 7 samtal som kom till min mobil senare under kvällen och natten. Kardinalfelen var begångna och han osade desperation. Adios amigo. Porten var stängd och han hade själv låst och kastat bort nyckeln. Trodde han verkligen, efter alla år med flickvän, att det var så lätt att få till det?

Synonymer

Ibland när man surfar sig bort från vardagen kan man hamna på de mest underliga sidor. Jag hittade en lång synonymlista till penis idag (och fråga mig inte hur jag hamnade där)... Favoriterna; Bubbaklubban, centerpartiet, cocktail, fröjdepinne, läskamraten, soldaten.

Det fanns även en lista på synonymer till slida (hurra så jämlikt!); Baconros, fikon, fladdermus, fritös, Gröna Lund, krusidulla, lårensvik, slangklämma, snoppfälla, vapenställ, väska, tant Edit.

Tant Edit.. klockrent ju! Hon som gillar Peternicklas. Oh så vackert.

I want drugs

Vaknade med ett ryck efter en orolig natt. Masade mig upp och började dagen med en treo. Gav det överbelamrade skrivbordet en fientlig blick innan jag gick tillbaka till sängen. Terapidags. Annars skulle jag inte klara dagen.

Slängde iväg några sms till må-bra-vänner. Konstigt, inget svar... kanske är det fel på mobilen ändå? Sen kom jag på att det är söndagmorgon och klockan är 08.30.. Testade att sms:a några kursare. Det gick bättre. Blev lovad öl när tentan är avklarad. Tyvärr mådde jag inte bättre av att de redan var uppe och satt på biblioteket och pluggade. Plikttrogna jävlar.

Bokade in en lunch med JL. Hans klockrena humor får mig alltid att le i flera dagar. Precis vad jag behöver. Slängde iväg ett mail till juristgubben också och frågade om vi ska ses nästa vecka. En chans är han värd och jag är desperat. Har isolerat mig med böckerna i flera dagar och det håller på att fucka upp mitt huvud. Och min kropp. A klagade på att han ätit köttbullar och makaroner till middag tre gånger på en vecka. Jag kontrade med chokladbollar till middag fyra gånger på tio dagar. "Vad tusan snackar du om att du behöver en händig kille för?" sa han. "Du behöver ju nån som kan laga mat! Ragga upp en kock för fan". Finns det snygga, smarta, vältränade singelkockar? Som kanske är händiga också? Är all in i så fall.

Tillbaka till de uppfuckande böckerna. Ett fakta brände sig förresten fast hårt; det dör 50 000 hjärnceller per år efter att man fyllt 20(!!!). Tacka fan för att man känner sig lite seg och trög! 50 000... per år... jesus arsle.

Game on

Har haft lite kontakt med en kille från SD som verkar vara otroligt mysig. Vi sms:ade halva natten i förrgår och han lyckades sälja in sig fantastiskt bra. Sen frågade han hur länge jag varit på SD, och jag svarade sanningsenligt 2 år. Sedan dess har mobilen sovit. Inte ett ljud på 24 h. Nu klättrar jag på väggarna och kan inte alls koncentrera mig och plugga som jag borde. Är 2 år på SD skrämmande patetiskt? Insåg han att jag är en looser? Eller har han bara haft fullt upp? Kanske kom inte ens mitt sms fram? Och den största frågan är vad jag ska göra nu?! Det coolaste (och bästa) vore att bara skita i honom och sen bli glatt överraskad om han hör av sig igen någon gång, men det är svårt som fan. Kanske borde skicka ett vanligt sms som om inget hade hänt? Eller ska man försöka förklara sig?

Det är denna singelångest jag älskar och hatar. Spelet som måste spelas vare sig man vill eller inte. Han har gjort mig osäker och ökat sitt värde genom att inte höra av sig. Och jag har fallit för det, igen.

Förvirrad

Jag gissade att han föredrog ”naturliga” tjejer, så framför spegeln var jag frikostig med sminket. Rött läppstift, tjock eyeliner, mycket mascara, hårspray, en djupt uppknäppt blus och höga klackar. Detta var väl ändå inget för honom? På väg till puben torkade jag bort läppstiftet och ångrade klädvalet. Kanske skulle han misstolka och tro att jag gjort mig fin för hans skull. Att jag överdrivit av nervositet.

Kvällen blev inte som jag planerat. Inte alls. Fjärten visade sig ha många intressanta strängar på sin lyra och en fantastiskt charmig glimt i ögat. Det var en av de trevligaste dejter jag varit på. Han var underhållande, en bra lyssnare, rolig och han verkade förstå mina skämt(!!?). Jag fick aldrig ur mig det inövade talet om att jag inte kunde se honom som annat än en vän och jag bröt mot alla regler jag satt upp för mig själv. När jag kom på mig med att undra om han kysste bra fick jag panik och sa att jag måste hem. En snabb kram och sen var jag borta.

Nu tror jag att bollen ligger hos mig. Han vill gärna att jag hör av mig, men känner jag mig själv rätt kommer det inte att hända. Han är en bra kille, pålitlig och snäll, en sån man borde ha, en sån jag tröttnar på… Men kan ändå inte låta bli att undra vad som skulle hända… om jag testade, ett tag?

Freudiansk felsägning

"Etanolen binder till proteinets hydrofoba fittor... eh.. fickor..." Tiden stod stilla några sekunder, eller var det millisekunder, medan rodnaden spred sig från den välknäppta skjortkragen och upp över ansiktet. Utspridda fnissningar hördes bland studenterna och han torkade svetten från pannan innan han gav upp och lät skrattet bubbla fram. 70 personer stämde in och det tog tid innan de förlösande skrattattackerna ebbade ut och han kunde fortsätta. Den långtråkiga föreläsningen hade helt otippat blivit en av veckans absoluta höjdpunkter. Freudianska felsägningar. Borde starta en fan-club för dem.

Revolt

På festen igår möttes man av otroligt vuxna människor. Par som diskuterade arbete och resor, putande gravidmagar, vigselringar, sobra kavajer och klänningar med tyll. I sann upprorsanda attakerade E och jag drinkbordet och söp ner oss så gott vi kunde. Sen drog vi ut på krogen där hon fick ett riktigt snyggt ragg och jag sprang på fjärten… Han undrade sårat varför jag inte ringt, och i stället för att ta den chansen och berätta att jag inte var så intresserad, blåljög jag och skyllde på yttre omständigheter. Jag lovade dyrt och heligt att ringa nästa dag, för jag ville ju självklart, jättegärna äta middag med honom. Det skulle bli såååå kul. S u c k. Han gick hem något uppmuntrad och jag tröstade mig med en bonnig, småkorkad och totalt humorlös, men ack så vacker pojk. I normala fall hade jag dissat direkt efter att han avslöjat sin hopplösa personlighet, men eftersom han gissade att jag var betydligt yngre ( 7 år!) än jag är lät jag honom hångla ett tag. Han följde med hem, men blev väldigt påträngande samtidigt som jag blev alltmer avtänd, och tillslut slängde jag ut honom. Hans ego klarade inte riktigt av dissningen, så han var helt övertygad om att jag råkat illa ut för länge sen, typ blivit våldtagen. Tanken att jag kanske helt enkelt inte tände på honom verkade inte existera alls. Det konstiga är att det inte är första gången det händer. Märkligt.

Flyg fula fluga...

Gick direkt från en lång och ovanligt tuff skoldag till en mysig pub där jag mötte upp en vän. Har haft muntligt förhör idag, som jag pluggat alldeles för lite till men klarade med blotta förskräckelsen. Dessutom blev jag videoinspelad under en patientintervjuv, vilken sedan utvärderades i grupp. Mycket påfrestande för psyket...

Ett par öl i avlsappningssyfte på puben gjorde susen, och vi fortsatte med några glas vin hemma. Tyckte att berusningsdrycken hade starkare effekt än vanligt och kom sent omsider på att jag glömt äta middag. Igen. Nåja, efter några glas med tillhörande jordnötter är man ändå inte så hungrig och mitt "nya" liv med regelbundna vanor som jag påbörjar då och då, kan lika gärna starta om på måndag.

På måndag ska jag även ringa fjärten och styra om middagsdejten till en informell "kompisfika". Jag ska också maila juristgubben och meddela att jag inte är intresserad. Jag orkar helt enkelt inte. Intresset är för litet för att det ska vara värt besväret, och just nu känner jag bara för att luta mig tillbaka och iakta livet omkring mig. Ibland önskar jag att jag tillfälligt kunde bli en liten fluga som flyger runt och bara tittar på allt utan att behöva prestera. En osynlig fluga. Det vore underbart!

Lördagsnatt

"Jag vill ha dig", viskade han i mitt öra, vilket fick mig att slutligen dra mig ur kramen. Jag rynkade pannan och skakade långsamt och förebrående på huvudet. Klockan var 04 och vi stod utanför min port efter en blöt kväll på krogen. "Jag kan förklara varför jag vill det", sa han och tittade bedjande på mig.

Nyfikenheten i kombination med alkoholen gjorde att jag gav med mig och han fick följa med upp. I hissen stod vi tysta och jag undrade vad han skulle ha för förklaring. Att han inte kunde glömma mig och alla våra nätter ihop? Att jag var den bästa han haft? Att han fortfarande hade känslor för mig?

"Jag har typ inget sexliv", mumlade han och tittade ut genom fönstret. Jag började skratta med avbröt mig när jag såg allvaret i hans blick. "Du skämtar va?" sa jag, för det var ju F jag pratade med. F som haft över 100 tjejer. Som aldrig varit utan sex i längre än en vecka. Och som hittade drömtjejen för två år sen och inte ens tittat åt någon annan sedan dess. Jag undrade vad han menade med det och han suckade och sa;
"3 - 4 gånger kanske.... om året".

Chockad kan man lugnt säga att vad jag blev. Jag som trodde att de hade det perfekta förhållandet. Han pratar ofta om hur mycket han älskar henne och att allt känns så rätt. Nu sa han att det var så, att allt var helt perfekt, utom just den "lilla" detaljen. Hon hade aldrig lust. Och den senaste tiden hade han inte heller haft lust. Det fanns ingen spänning alls, och ingen ork. Inte en enda gång under hela varma sommarsemestern hade de fått till det.

När jag kröp ner i sängen och kände hans kropp mot min visste jag att vi inte skulle kunna motstå varandra denna gång. Jag undrar hur mycket ångest han har nu. Och om han i fortsättningen kommer undvika mig när han festar. Jag tror det. Tyvärr.

Hjärnlösa män

Jag hatar killar. Varför kan de inte lära sig tänka?!

F och jag har sedan länge bestämt att vi skulle förfesta och gå ut tillsammans idag. Kl 19 skickar han ett sms "har blivit bjuden på pokerkväll med jobbarkompisarna". Och, liksom? De träffar han ju varje dag. Vi har inte setts på veckor och jag har verkligen sett fram emot att träffa honom på tu man hand. Sen föreslår han att jag ska komma till deras fest lite senare, eller möta upp dem ute på krogen. Jättekul, verkligen. Försökte säga att hela poängen med kvällen ju var att vi skulle ses, men han förstod inte problemet; vi skulle ju ses. På krogen. Jag behövde bara ta några glas hemma och gå dit till midnatt.

Då lackade jag. Sa åt honom att ha så kul och slängde på luren. Grinade. Gick till affären och köpte godis. Tog ett stort glas vin och började tröstäta och intala mig själv att det säkert är värdelöst ute ikväll. Inga bra killar. Bara putande blondiner och fula, fulla, slemmiga, korkade killar. När jag börjat tro på mina lögner får jag ett sms. "Skit i pokern, kom hit nu så festar vi". Åhhh, nu har jag ju en jättegodismage och huvudvärk. Har inte hunnit raka benen. Inte provat igenom garderoben. Pittkuk.

Lammkött

Jag hade lyckats intala B att hennes 6 år yngre ragg förra helgen var en bedrift och absolut inget hon skulle ha ångest för. Han var ju gorgeous; fotomodellsnygg med vältrimmad kropp, hårfäste som satt där det skulle, och han ville faktiskt själv följa med henne hem. Jag menade att alla tjejer egentligen borde ha killar som är 5-6 år yngre, eftersom vi lever längre och har vår sexuella peak senare än dem. Tillslut trodde hon mig, och bestämde sig för att ta reda på mer om honom.

Eftersom han inte fanns på Eniro bad hon en bekant, med tillgång till diverse register, att försöka ta reda på var han bodde och hans nummer. Efter lite registersökningar ringde denna bekanta upp med smått chockerande nyheter. Killen bor hos sina föräldrar, och är inte 6 år yngre utan 10. Samtalet han tog emot kl 06 som gjorde att han fick så bråttom hem kom alltså sannolikt inte från någon tjej som B trott, utan från hans föräldrar!

Vad fan ska man göra, sa B. Grabben ljög om sin ålder för att få nuppa med en tant. Ska man skratta eller gråta?
Skratta såklart, sa jag. Lite lammkött ibland kan behövas, även om det där kanske var väl färskt.

Sen var vi rörande överens om att i fortsättningen inte bara fråga om potentiella killars ålder, vi måste börja ta leg.

Läkarfest

Jag serverade på en helt galen "läkarstudentmaskerad" nyligen. Läkarstudenter kan verkligen supa, framför allt när de är utklädda till oigenkännlighet. De var tvugna att avbryta middagen i förtid p.g.a matkrig, ca 20 pers blev utslängda, och 2 blev anhållna för våld mot tjänsteman.

Lite ovant, men ändå riktigt trevligt, var det att få komplimanger och nyp i baken när man är nykter. Läskigt också att se med klar blick hur vissa beter sig. Hångla runt med 2-3 st inom en timme... det har väl jag aldrig gjort? Ehum...

Action tack

F messade i söndags och frågade varför jag inte festat sen ”incidenten”. Typiskt honom att höra av sig till mig när han är bakfyllekåt. Han ville diskutera natten då han sov över, då inget hände egentligen, men det låg i luften… Nu skrev han ”Hade stånd typ hela natten, lite generad nu nästan”. Generad trodde jag inte ens ingick i hans ordförråd! Hahaha. Sen fiskade han som fan tills jag gav med mig och erkände att jag inte heller varit helt opåverkad. Vad 17 har han tjej för? Är ju i desperat behov av lite action här!

Tenta

Hade tenta idag. Helt slut nu. Såklart började jag plugga alldeles för sent, så de senaste tre dagarna har jag suttit inspärrad med mina böcker och varit helt världsfrånvänd. Otroligt så mycket man kan få gjort när man känner paniken komma krypande! Säkert 10 timmars effektiv pluggtid/dag. Dieten har nästan uteslutande varit godis, kakor och julmust. Har inte rört på mig mer än från sängen till skrivbordet, och har bara sovit några timmar/natt. Jag planerar att hinna sova 8 timmar, men när jag är stressad tar det flera timmar att somna, och sen vaknar jag hela tiden. Tillslut nallade jag på mormors sömntabletter och sen sov jag som en stock. Fina grejer det där.

Fjärten 2

Även om det var lite småkul, fick jag ångest av Fjärtens meddelande och drog mig för att ringa upp. Tillslut ringde han igen. Utan krusiduller frågade han direkt om jag ville käka middag med honom någon gång! Jag kunde bara inte säga nej... han är ju en barndomsvän, en trevlig och glad prick, som faktiskt inte ser så dum ut. Det hela känns ändå absurt, kan inte ens tänka romantiska eller sexuella tankar om honom. Jag måste se till att avromantisera hela träffen, så mycket jag kan. Kanske ska berätta om mina kletiga arbetsuppgifter på sjukhuset... Åh, jobbigt!

Fjärten

Något hemligt nummer har ringt mig flera gånger under dagen, och när jag kom hem upptäckte jag att jag hade ett meddelande på telefonsvararen; ”Hej, Gustav här, ring mig, hejdå”. Gustav? Enda Gustav jag känner är en som gick i min klass i mellanstadiet, och som vi brukade kalla för Fjärten. Jag minns inte varför vi kallade honom för det, men antagligen råkade han släppa sig någon gång, och sen satt namnet som en smäck år ut och år in.

Jag kollade upp numret han lämnat på svararen, och mycket riktigt, det var Fjärten himself som sökt mig. Why?! Efter lite grubblande kom jag på att jag träffat honom ute för några veckor sen, och att jag i glada fyllan och villan tänkt att han såg ju faktiskt inte så dum ut. När jag får i mig alkohol får jag ofta för mig att jag ska sprida glädje, så jag gick fram till honom och sa till honom att han såg jäkligt bra ut. Sen drog jag därifrån. Inte mer med det. Trodde jag.

Vill inte ringa upp… Vad kan han vilja mig? Åhh, man ska inte ge komplimanger till fjärtar!

Mormor har stora planer

”Jag har funderat” sa min mormor (89 år) till vårdbiträdet ”och jag tror att jag ska ta och skaffa ett till barn.”
You go granny!

Min far

”Pappa skrattar” sa min syster och tittade storögt på mig. Jag nickade allvarligt, lika häpen som hon. Vi hade vaknat av musiken och skratten, och tyst smugit ner för halva trappan. Nu stod vi i pyamas och kikade mellan spjälorna, mot köket, varifrån de ovanliga ljuden kom. Det var nog en av mina föräldrars första riktiga fester, och det var första gången jag kan minnas att jag hörde min pappa skratta.

Idag, på fars dag, frågade jag min nu så gladlynte pappa varför han var så sträng och allvarlig när vi var små. Han suckade, funderade en stund, och berättade sedan om sin hårda frikyrkliga uppväxt i en väldigt liten by i Norrland. Han fick tidigt lära sig att det var syndigt att skratta och att väsnas. Därför blev han en tystlåten pojke, som höll sig på sin kant och alltid kände sig annorlunda. Vid 15 års ålder hade han läst ut alla böcker som fanns på biblioteket i byn, och när han var 17 packade han sin kappsäck och tog tåget till storstaden Uppsala för att läsa på gymnasiet där. Uppsala blev en chock. Det var människor överallt, svårt att hitta och svårt att förstå hur saker och ting fungerade. Det tog ett halvår innan han fick en vän som kom och hälsade på, och ytterligare ett innan han vågade gå på bio första gången. En ensam tid suckade han. Men vem vet var han hade varit idag om han inte vågat bryta sig loss. Och var jag hade varit. Jag hade antagligen inte existerat alls… Märklig tanke.

På hångelfronten intet nytt

Det blev inte riktigt som planerat vad gäller hångel i helgen, men har haft det bra ändå. Fredagen var en riktig girl-power-dag. Jag och brudarna gick först på spa/skönhetssalong och där fick jag en underbar 2,5-timmars ansiktsbehandling. Jag är lite skeptisk till sånt, men min hy känns verkligen jättebra nu. Inte alls lika torr, fnasig och grådaskig som innan. Efter föryngringen där blev det lite shopping, sedan italiensk middag med mycket vin följt av en krogsväng. Hångellöst, men ändå mysigt att vara ute med gänget!

Igår var jag på tjejmiddag hos en annan kompis. Hon är mamma och klientelet var helt klart annorlunda mot kvällen innan. 4 av 6 ammade. MYCKET prat om bebisar och pojkvänner. Måttliga mängder vin. Jag blev trött, bestämde mig för att gå hem i stället för ut när klockan blev 00 (till mammornas bestörtning), och sov gott hela natten. F hade som vanligt sms:at vid 4, vilket förvånade mig då jag trodde att han höll sig undan pga dåligt samvete för förra helgens övernattning. Tydligen inte.

Idag har jag i alla fall lyckats plugga lite. Den välbehövliga tentaångesten börjar komma krypande… vilket är ett måste för att jag ska få tummen ur.

Nej, nu ska jag ner på stan och leta farsdagpresent med syrran!

Patetiskt

Fick ett nytt mail från juristmannen. Han är tydligen bara ett år äldre än mig..! Måste verkligen sluta kalla honom för gubbe! Fortfarande vågar han inte fråga om vi ska ses. Suck. Börjar kännas lite meningslöst. Fast han har tagit ett stort steg. I stället för att bara skriva under med sitt namn skrev han K/namn. K alltså. Kanske får ett r om några veckor och en hel kram till jul om man har tur?!

Jag har litit ett hårt nederlag på SD. En kille som jag egentligen inte var så jätteintresserad av, men som jag ändå trodde jag hade lindad runt mitt finger, berättade att han hade träffat tjej. WTF. Det är ju jag som är dumparen!

Shit vilket patetiskt lovelife jag har! Tur att det är fest både på fredag och lördag. Ska banne mig minst ha ett hångel då. Annars lär jag börja nalla på mormors lyckopiller.

Pillertrillaren

Min framlidne morfars och dementa mormors lägenhet har sålts och ska tömmas på grejer. Allt dyrbars är fördelat mellan barnen, men det är en massa smågrejs kvar som man får gå dit och plocka på sig om man vill ha. Jag och syrran åkte dit och hon packade ner dukar, gardiner och skålar. Själv hittade jag en skattgömma i badrummet… En hel kasse med mediciner. Jag har lite av en pillerfetish, tycker att mediciner och hur de verkar är otroligt intressant. Och man vet aldrig när de kommer till användning. Trombyl (antikoagulerande medel) lär jag inte behöva de närmaste 40 åren, men de andra kan man säkert prova på vid lämpligt tillfälle. Vätskedrivande, antiinflammatoriska medel, lyckopiller, smärtstillande, laxerande, lugnande, vitaminer, diarréstoppande, sömntabletter mm mm. Jag hittade även dyra ginsengtabletter som jag redan påbörjat behandling med. Snart kommer jag bli både piggare och smartare. Lagom till nästa tenta hoppas jag. Går den åt skogen har jag ju lyckopiller att trösta mig med. Och blir jag för stressad finns det lugnande i skåpet. Magen brukar jag få problem med av allt godis jag äter vid inläsning, men nu har jag bot för den med. Det kommer bli en härlig vinter. ;-)

Antidepressiva ord

Tänk så glad man kan bli av en komplimang. Den kan räcka i flera dagar! Snackade med en kursare igår, och plötsligt sa han ”fan vad söt du är” och sen pratade han vidare. Jag låssades som om jag inte hörde för att kunna fortsätta konversationen utan att flippa ur, men faktum är jag jag blev skitjävlaglad. Är det fortfarande faktiskt. För jag har känt mig så osynlig och höstful på sista tiden.
Idag ska jag dra mitt strå till stacken och försöka bota hösdepressioner med komplimaner!

Marsvinsmannen

Hon jobbade på krogen och en dag såg hon hur en kollega pratade med hennes drömman. Han såg ut att vara allt hon önskade och hon blev alldeles knäsvag bara av att titta på honom. Senare på kvällen frågade hon sin kollega vem denna stilige man han pratat med var. Kollegan blev eld och lågor. Superlativen haglade, de skulle bli det perfekta paret osv. Hon lät sig övertalas (vilket inte var jättesvårt) att låta honom få hennes nummer, men tvivlade starkt på att han skulle ringa. Döm om hennes förvåning när telefonen ringde redan nästa kväll och det är han. Han vet inte vem hon är, men tycker ändå att de borde ses över en fika. Hon vet inte till sig av glädje. Äntligen ska hon på dejt, och inte med vilken kille som helst, utan en underskön och supertrevlig BRA kille som ringer när han lovat och som fått höga betyg av kollegan. Hon byter kläder tio gången innan dejten. Rakar benen noga (man vet ju aldrig), sminkar sig i en timme, fixar med håret ännu längre. Han har sagt att han har en röd jacka. Som om hon inte skulle känna igen honom?!

Hon är i tid på utsatt plats. Står och stampar medan hjärtat dansar techno i halsgropen. Tvivlar på att han ska dyka upp. Då hör hon ett glatt ”hejdu!” och ser in i ett totalt främmande, men förvånandsvärt marsvinslikt, ansikte. Helikopterplatta på huvudet, lätt utstående ögon, acneproblem, max 165 cm lång… och röd jacka. Sakta registrerar hjärnan detaljerna. Ett asgarv bubblar upp men förträngs. Jäkla kollega! Var är dolda kameran? Ska hon skratta eller gråta? Berätta för honom att det upstått något slags missförstånd?

Ett påtvingat leende och iväg till fiket. Hon känner sig ytlig och korkad, så hon är avslöjar inget utan är extra trevlig och de fikar länge. Tyvärr blir han varken snyggare eller längre. Och kollegan tappar en avsevärd mängd förtroendepoäng.

Marsvinsmannen slutar så småningom att höra av sig, men drömmannen verkar vara spårlöst försvunnen. Kanske var han bara en illusion..?

Ensam söndag

Hade precis krupit ner under täcket igår, lagom salongsberusad efter en supertrevlig tjejmiddag, när F ringde och undrade om han kunde komma förbi. Det fick han såklart. F och jag hade ett långt kk-förhållande, som övergick i ett ”bara-sova-ihop”-förhållande, som trappades ner ytterligare till ett vanligt kompisförhållande när båda skaffade partners för ett par år sen. Nu har ju inte jag någon pojkvän längre, men han är fortfarande lycklig särbo. I alla fall, han kom förbi vid 04 och vi hann inte snacka så mycket innan båda somnade i soffan. Någon timme senare vaknade jag med huvudet på hans mage och började tänka på hur jäkla synd det är att vi aldrig blev kära. För han är fin. Riktigt fin. Jag la en filt över honom och kröp ner i min säng. Det tog inte så lång tid innan jag fick sällskap, men sen blev det väldigt svårt att sova. Vi låg tätt ihopslingrade, men han behöll kläderna på och ingen av oss vågade ens andas om vad jag vet att vi båda tänkte. Det e fan inte rättvist. En hel natt bredvid en attraktiv man som väcker underbara men förbjudna minnen till liv. Idag känner jag mig mer ensam än någonsin. Juristmannen ska nog få ett mail…

Ännu en groda

En kompis sprang på en bekant på stan igår. De började prata och det visade sig att båda nyligen skaffat kille. De bubblade på om sina respektive killar, och ganska snart stod det klart att dessa hade mycket gemensamt. Väldigt mycket. De hade t.o.m samma namn och bodde på samma adress! Looserkillen hade inlett förhållande med två tjejer samtidigt! Fan vad lågt. Och korkat. Gissa om han blev dubbeldumpad fort?!

Netlove 2

Inspirerad av min kompis lyckade nätflirt gjorde jag ett nytt försök idag, men det är ju kört för mig! Om man söker på killar i lämplig ålder som bor i närheten, och sen rensar bort de som inte håller måttet, dvs. alla som är under 175 cm långa, alla som har oattraktivt utseende, alla som har korkad presentation, fler än två särskrivningar i sin profil, alla som har hund, katt (är allergisk), barn (blir för komplicerat), och dessutom alla som har fler än 100 inlägg i sin gästbok (tycker jag tyder på att de är SD-beroende), så blir det noll kvar. Inte en endaste enda! Objektivt sett så kan man tycka att jag borde inse att jag måste sänka mina krav, men det gör jag också …i desperata perioder. Det slutar alltid i katastrof. Vettefan vad man ska göra…

I väntan på prinsen kan jag meddela att jag fortsätter mailas med juristmannen. (Har bestämt mig för att sluta kalla honom för gubbe, i förhoppning om att jag ska börja se mer positivt på det hela). Han tappade poäng när han överanvände utropstecken i ett mail (85% av alla meningar slutade med ett!), men han kanske hade smuttat på fredagsölen innan han skrev och kände sig överentusiastisk. Vad vet jag. Inte tillräcklig anledning att dissa någon för i alla fall (men han fick vänta i 3 dagar på svar så han lär inte göra om det). Nåja, nu väntar jag på att han ska ta mod till sig och fråga stora frågan; om vi ska ses?!

Kärlek på nätet?

En av mina killkompisar berättade för några veckor sedan att han (efter ett halvår som singel) lagt upp en profil på Spraydate. Han skämtade om det, sa att det var mest för att prova på, och att han var chockad över hur många superskumma människor det fanns där. Gav det utdelning i form av några sexäventyr så skulle han bli mer än nöjd. Jag skrattade och sa att det var helt rätt inställning, och tänkte att det var synd om de stackars tjejer som råkar ut för honom. Han ser bra ut, men kan vara väldigt knepig, och rent utav elak, innan man lär känna honom.

Han tog kontakt med 3-4 tjejer och gick på första dejten efter 2 veckor. Hon hade skickat en bild på sig som han beskrev som porrig, så han hade höga förhoppningar. Fotot visade sig vara taget ca 15 kilo innan nuvarande status, och hon verkade allmänt konstig, så han dissade henne fort. Jag sa att det är SD i ett nötskal. Ingen är som man tror och dejterna skapar lite spänning i tillvaron, men personen i fråga visar sig alltid vara en besvikelse.

En vecka senare gick han på nästa dejt, och han föll pladask! Nu är de tillsammans. Båda är snygga, framgångsrika och sociala människor. Och jättekära. Ganska bra utdelning på 3 v skrockade han. Jag höll med. Lätt chockskadad. Själv har man försökt där i över ett år utan någon utdelning alls. Och jag är ju både snyggare, smartare och trevligare än han! Måste vara grabbarna där det är fel på…

Förhörsstund

Lite nervösa samlades vi runt bordet i det lilla rummet. Den danske forskaren, som idag agerade förhörsledare, blåste luggen ur pannan och satte sig tungt vid huvudänden. ”Han ser ut som en som är schyst om man är tjej” viskade kursaren vid min sida. Jag nickade ivrigt i förhoppning om att hon hade rätt, och undrade samtidigt vad hon grundade det på. Forskaren tog upp en bunt papper och slängde fram dem på bordet. Alla kastade sig över dem som om de vore belgiska chokladtryfflar. Han uppmanade oss, på en skum svensk-dansk dialekt, att tänka igenom frågorna innan det individuella förhöret började. Hjärtat gjorde en volt och jag såg hur chockade blickar utbyttes innan alla tyst stirrade ner på sina papper. Så här hade vi inte trott att det skulle gå till. Individuellt?! Sist fick vi ju diskutera frågorna i grupp. Jag kände igen termer på pappret, men hjärnan strejkade under adrenalinpåslaget. Metotrexat… vad var det nu igen, någon cytostatika, men vilka verkningsmekanismer? Tamiflus verksamma ämne och effektivitet… Hjärnstillestånd. Sen, så sakteliga, började kugghjulen snurra igen och jag kluddade ner små stödord på pappret. När jag hunnit halvvägs började förhöret. Frågorna kastades ut i den ordning vi satt. Svar stammades fram, tveksamt och rodnande från vissa håll, självsäkert och lugnt från andra. Till vår lättnad tillhörde forskaren inte gruppen lärare som tycker om att skälla ut och trycka ner osäkra studenter. I stället gav han beröm för varje rätt svar och fyllde själv i om något var oklart. Ändå darrade mina händer lätt när min tur kom och hans uppfodrande blick mötte min. Jag snubblade på orden, och han bad mig förtydliga. En knappt synlig nick från en kursare talade om för mig att jag var på rätt spår, och äntligen fick jag kontroll över tungan. Och hjärnan. Tre minuters grillning, sedan en enorm lättnad. Ännu en muntlig dugga var avklarad.

I have a dream...

Den här iskylan från nordpolen som sveper över oss nu, är faktiskt inget jag uppskattar. Förutom att man fryser arslet av sig blir håret elektriskt och platt, huden fnasig och blek, näsan röd, (vilket i och för sig matchar de blodsprängda ögonen) och kroppen får valrossformer av alla 14 lager kläder. Jag känner mig så otroligt ful på vintern att jag nästan skäms å mänsklighetens vägnar för att visa mig på gatorna. Så fort jag blir rik ska jag börja tillbringa vinterhalvåret på något varmt ställe. Bara komma till Sverige över julen. Typ. Ja, så får det bli.

Kursare med bil?

Konstigt nog har jag fortfarande inte lyckats skaffa pojkvän med bil. Däremot har jag nästan lyckats övertala en kursare som bor i närheten att skaffa en. Det är faktiskt en ännu bättre lösning, för då slipper man bjuda på frukost.

Pojkvän med bil sökes

Shit vilken snöstorm! Det tog dubbelt så lång tid att cykla hem som det brukar, och varje tramptag kändes förenat med livsfara. Dags att skaffa hjälm kanske… Eller bil. Men bil är dyrt att ha. Pojkvän med bil är perfekt! Ekonomiskt och smidigt. Det ska jag skaffa!

Hämden är ljuv

Träffade snygg-s (som orsakade min snefylla för ett par veckor sen) i lördags, och den här gången var det ombytta roller. Han var packad och flirtig, jag nykter och ignorerande. Han gjorde några tafatta försök, jag kallade honom för fyllo, och han drog hem till sig. Ensam. Det kändes till en början väldigt bra, men ska jag vara helt ärlig så ångrade jag mig nästan sen för det hade trots allt varit skönt med nattligt sällskap. Nu känns det bra i alla fall, och jag är mycket stolt över mig själv! Han är finito. Igen…

I stället följde hans bästa kompis med mig hem. Dock helt oerotisk natt för han sov på soffan och jag i min säng. Han är snygg, rik och trevlig, men har tjej sen många år så det är bara att glömma. (Att jag dejtat hans polare ökar inte heller mina chanser). Vi hade i stället ett långt och djupt snack, och till min stora sorg tyckte jag att han var kanonmysig. Hela natten låg jag och önskade att han skulle smyga ner i min säng, och faktumet att han inte gjorde det gör honom bara mer attraktiv. (Snygg, trevlig, rik – och trogen!) Risken är väl att jag blev mest intresserad av det faktum att han är totalt otillgänglig. Jag är inte riktigt frisk…

Överlevde

Treo Comp. Underbar medicin. Saved my day.

Det var ett riktigt tungt pass, både fysiskt (7 blöjbyten) och psykiskt (blev kallad för både det ena och andra av en förvirrad gubbe). När man extrajobbar som undersköterska tvingas man snabbt lära sig att inte ta åt sig av elaka kommentarer. Fast vissa dagar är det svårt. Som idag. Är man stressad och trött och kämpar för att vara så trevlig och hjälpsam som möjligt, så är det svårt att inte bli ledsen när någon kallar en för värdelös. Man får svälja hårt, titta i taket, blinka bort tårarna och tänka på snälla (och förvirrade) tanten i rummet intill som nyss sa att hon ville att vi skulle bli kompisar.

Tung dag

Brakfest igår – superskoj!
Knappt sovit inatt – aptrött, trög, förvirrad...
Ska iväg och jobba nu – hur f-n ska det gå?!

Svinigt uppraggningsförsök

Han räckte fram en öl, såg mig djupt i ögonen och sa att det var verkligen roligt att se mig igen. Vi pratade en stund. Jag tog bort hans hand från rumpan ca 17 gånger, han frågade hur det gick med kärleken. Jag berättade att det går ”strålande som vanligt”. Ironiskt. Och frågade om han hade mer tur. Det hade han inte sa han. En klocka plingade långt bak i huvudet och jag frågade om inte han hade ett seriöst förhållande sedan länge. Och jo, alltså, tjej hade han ju. Men det gick inte bra. Han var inte lycklig.

Jag lät mig smickras av hans komplimanger, lät hans ouppfostrade hand dröja lite på min gump innan jag tog bort den, skrattade åt hans plumpa skämt. Då tog han en klunk öl och jag fick syn på en guldring. På vänster ringfinger. Poletten trillade ner. ”Va fan, du e ju gift” sa jag och pekade på ringen. Han ryckte på axlarna och log ursäktande. Sen undrade han om han fick följa med mig hem.

Dagen fel

• Satt barnvakt och vid midnatt ringde föräldrarna och berättade att de missat tåget. Var tvungen att stanna kvar en timme extra, och hann bara sova 5,5 timmar. (Vill helst sova 8,5-9 h).
• Snoozade, och försov mig
• Hann bli klar i tid (hoppade över frukost), men fick magknip när jag skulle gå så bestämde mig för att hoppa över första föreläsningen.
• Kom till föreläsningen en timme senare, men hittade ingen av mina kursare. Skitstressad ringde jag runt tills jag fick höra att jag hade en obligatorisk labb som startat för en timme sedan. Sprang dit med hjärtat i halsgropen, och fick världens utskällning av labbhandledaren.
• Jag var helt oförberedd, så jag har ingen aning om vad labben handlade om egentligen. Kunde inte svara på några frågor och längtade bara därifrån. Kände mig som världens sämsta (och mest förvirrade). Trodde aldrig den skulle ta slut.
• Plockade ihop en överfull matkorg i affären, men när jag skulle betala märkte jag att varken väska eller plånbok följt med. Fick lämna korgen och stressa hem en sväng.
• Kom på att jag glömt några saker och irrade runt lite till i affären. Sen upptäckte jag att jag gick runt med någon annans matkorg… Ställde generat ner den och fick leta 20 min innan jag hittade min korg.
• Matlagning i stressat tillstånd blir aldrig bra, inte heller denna gång. Lite väl ”al dente” pasta, och såsen smakade konstigt. Fyllde på mycket vin i glasen så alla gäster verkade nöjda ändå. Tur att denna dag snart är slut!

Gripande patient

Jag jobbar extra som undersköterska vilket, trots dagliga bajstorkningsuppdrag, är otroligt givande. Man träffar alla slags människor och de flesta är så tacksamma och trevliga att man inte kan låta bli att vara glad. Andra är arga, deprimerade eller så har de helt kapitulerat för sin sjukdom och givit upp. Vissa gör väldigt starkt intryck, och spökar länge i hjärnan. En som fängslade mig var en man i sina bästa år som fått en stroke och blivit totalförlamad. Han hade kvar känsel överallt, och var helt klar i skallen, men det enda han kunde röra på var ögonen. En blick nedåt betydde nej och uppåt ja. Han bara låg där, och väntade på att någon skulle vända honom, byta blöjan, ställa rätt fråga eller kanske torka bort dreglet som runnit ur munnipan. Det där måste vara mardrömmen. Fånge i sin egen kropp. Efter att ha skött om honom i en dag hade jag ändrat uppfattning om aktiv dödshjälp. Hamnar jag en dag i samma situation hoppas jag att någon ger mig en överdos morfin.

Mötet med honom påminde mycket om en bok jag läst som jag verkligen kan rekommendera; Fjärilen i glaskupan av Jean-Dominique Bauby. Han drabbades också av ”locked-in-syndrome” och har dikterat sin bok genom att blinka fram varje bokstav. Klart läsvärd!

Man har roligare utan vissa föreläsningar...

SMS:ade med kompis som gör AT i norr och alltid har grymt sköna kommentarer. (AT = allmäntjänstgöring, pågår i ca 2 år och görs efter examen från läkarprogrammet)

Jag: Hur går det i obygden? Fått lappsjuka? Skaffat oplatoniskt förhållande?

Hon: Lite nytt på sexfronten. Har halvporrigt MMS-förhållande med topografiskt fulländad extremskidåkarpojke som uppsökte akuten här.

Jag: Får man verkligen ragga upp patienter?

Hon: Osäker. Missade etikföreläsning i samhällsmedicin där man fick lära sig om regler etc. Tänkte i alla fall passa på nu innan man har någon legitimation att bli av med.

Parbekymmer

Vi bestämde oss för att köpa en bröllopspresent tillsammans, jag, två vänner och deras pojkvänner. Om man är 5 som alla lägger en slant så kan man ju köpa en mycket större och bättre grej än om man köper ensam resonerade jag. Döm om min förvåning när det visar sig att de andra tycker att man betalar ”per hushåll”. Jag ska alltså betala lika mycket som varje par! Hur f**k tänker man då? Alla har ju blivit bjudna på middag och fest. Varför ska då de bara betala hälften så mycket som jag? Förstår faktiskt inte. Måste nog skaffa pojkvän så jag slipper dylika irritationsmoment. Kanske borde slå till på juristgubben i alla fall…

Blinddate?!

Jag fick mail från ”juristgubben”… Ett långt och välformulerat mail som jag känner att jag måste svara på. Han är säkert jättetrevlig. Och totalt osexig. Men, som man bäddar får man ligga, och nu har jag sagt att jag vill träffa honom så då måste jag göra det. Han råkade lämpligt nämna att han skulle springa tjurruset i helgen, så då lär han ju vara rätt vältränad i alla fall. Usch, varför får jag för mig att jag måste skapa spänning i tillvaron på det här sättet? Borde börja spela på lotto istället!

Köldknäpp

Jag har frusit i 24 timmar i sträck. Känner mig frusen djupt in i märgen, och jag HATAR att frysa. Det var fest i helgen, som mina alltför friluftiga kompisar ordnade. Jag hade frågat om det skulle bli kallt, men nejdå, visserligen ingen el och ingen isolering, men med alla människor där och alla värmeljus så kommer det säkert bli jättevarmt. Jo tjena. Dessutom tipsrundor och skit i regnet. Mycket ”kliv inte där med dina moccaskor, det är sankmark” och ”den där jackan verkar inte vara riktigt regntät”. Klart som fan den inte är, jag trodde jag skulle på fest! Det blev visserligen fest sen, och god mat + trevligt sällskap gjorde att jag lyckades bli på nästan bra humör igen. Sen fick jag frågan; ”Har du blivit gammal, eller varför hör man inte lika mycket skratt från dig som man brukar?” Svarade med ett ansträngt leende att jag var tagen av stundens allvar, och sen tvingade jag fram ett skratt för att befästa att jag INTE blivit gammal. Men kall var jag, och då är det svårt att se det roliga i något alls. Dessutom bjöds det på alldeles för lite sprit. Och så var jag enda singeln. Tur att det fanns choklad och att F ringde aspackad vid 04 och sa ”love you”.

King of blood

Idag har vi haft en rolig labb. Vi fick ta kapillärblodprov på oss själva och sen analysera det. Kapillärblod tas genom ett stick i fingertoppen, och eftersom mina stick slutade blöda för fort hela tiden fick jag ta om provet 5 gånger. Har en helt sönderperforerad blåprickig fingertopp nu. Lyckades tillslut i alla fall, och mina värden var helt normala. Tack vare att jag fick ett frökenduktig-ryck i morse gick jag upp tidigt och läste på ordentligt om labben också, vilket visade sig vara ett smart drag. Inte så kul annars om laborationshandledaren dyker på en med en fråga och man avslöjar att man inte hängt med. Idag var jag kung på att svara på frågor!

Jurist-tvist

Snygg, trevlig, smart, vältränad, välbetald jurist som vill gå på dejt med mig! Jag borde anat ugglor... Jag hade i stort sett tackat ja till att dejta killen som min kompis pratade om i lördags, och sen frågade jag om han hade någon bild. SEN ja, efter att jag gått med på det. Inte smart. Fick nyss en bild, på en osnygg, otränad gubbe. Han är säkert trevlig och smart, men jag förstår inte hur jag ska kunna bli attraherad. Han hade hängbröst, flint och fyrkantiga glasögon. Såg ut som en 40-taggare. Och nu känner jag mig som värsta ytliga snorkfröken. Nåja, får ta en fika med farbrorn. Kanske kan tända på hans intellekt. Har hört talas om att man kan göra det, men jag har mycket lättare för att gå igång på vältränade underarmar. Nåja, man ser inte hans underarmar på bilden, så det kanske ordnar sig. Gaaah, hatar blinddates!

Sol i sinnet

Jag har varit på strålande humör idag. Undrar varför? Jag kanske behövde den där snefyllan för att nå botten och kunna stampa ifrån uppåt igen? Vinden har vänt! Tur det, jag började bli lite orolig att min självdestruktiva sida skulle få överhanden.

Vill vara patetisk!

Var på konsert ikväll. Mysigt. Inte sjukt jävla tokbra, men helt ok. Man blir alltid lite kär i duktiga artister, för de vågar verkligen bjuda på sig själva. Tänk om man själv vågat stå på en scen och bara ösa... och sett hur ett publikhav älskade det man gjorde. Måste vara helt underbart. Själv vågar man inte ens hålla ett föredrag för 20 pers utan lugnande beta-blockerare. Och inte älskar åhörarna det man gör heller. Nästa gång ska jag bjuda dem på öl först!

Jag fick också höra endel kommentarer om min snefylla i lördags. Tydligen hade de försökt övertala mig att följa med till ett annat ställe, men jag hade bestämt hävdat att "Nej, jag ska stanna. Jag ska förnedra mig ikväll, jag VILL vara patetisk". Och det lyckades jag ju med... Shit. Hjärncellerna måste verkligen varit på semester.

Sucker 4 Persbrandt

Vad är det som gör Persbrandt så sjukt sexig? Är det hans släpiga röst? Hans halvdryga stil? Eller hans förmåga att fokusera så totalt på den han pratar med? Jag såg nyss ”45 minuter” där han blev intervjuad av Renée Nyberg och jag ville bara hoppa in i TVn och slita av honom kläderna. Varför? Han är ju en gubbe! Med kagge och grånande hår. Och på vanliga bilder tycker jag inte ens att han är snygg. Det är när han talar och rör sig som det händer. Otrolig utstrålning. Men samtidigt tror jag han är jättesvår att leva med och komma nära. Det kanske är det som fascinerar? Svårtillgänglig. Som snygg-s. (Jodå, jag HAR glömt honom... typ..)

Nä, nu ska jag sova. Håll tummarna för att John Blund har med sig en vacker Beck-inspirerad dröm! Gonatt!

C-kupa?

En kompis till mig tänker operera brösten, och undrade vad jag tyckte om det. Jag blev lite ställd, för det är ju lätt att ha generella åsikter och skämta om silikonbimbos, men när det gäller en vän som jag vet lider av sina bröst så är det inte lika lätt att säga åt henne att lägga ner. Visst vore världen underbar om alla var nöjda och glada och inte tänkte på hur de ser ut och hur de uppfattas, men nu är inte världen så. Jag förstår inte hur söta 20-åringar kan vilja ha jättebröst, men att hon vill lägga 40 000 pengar på 2*2 dl natriumklorid är faktiskt begripligt. Jag vet ju hur hon våndas inför varje badsäsong, hur hon får leta i timmar för att hitta en bh som är tillräckligt liten och att hon alltid behåller toppen på när hon har sex. Ingen kille har sagt något negativt om hennes modesta behag, men inte heller något positivt. Jag vet att hon inte gör detta för att få uppmärksamhet eller för killars skull, utan att det enbart är för att hon vill känna sig bekväm med sin kropp.
Därför kunde jag inte säga åt henne att det var fel.
För jag tror att jag hade gjort samma sak.

kvällens ord

fatigatio = uttröttning, trötthet.

Brädad av en femåring

"Vem ska du gifta dig med" undrade min lilla brorson.
"Jaa, du, mycket bra fråga. Jag vet faktiskt inte" svarade jag. Då såg han bekymrad ut. Grubblade en stund, och sken upp:
"Kanse me mig?!"
"Ja! Kanske det!" sa jag glatt. Fick en stor kram och en blöt puss, och tänkte lättat att än finns det hopp. Det existerar i alla fall en kille som tror att jag skulle vara en passande fru.
"Åh nej" sa min brorson då och slog händerna för munnen. "Det gåj ju inte!" Han tittade medlidsamt på mig.
"Varför inte?" undrade jag förvånat.
"Ja ska ju gifta mig me Astjid" utbrast han beklagande.
"Astrid?"
"Ja, Astjid på dagis. Jag har lovat" sa han och slog ut med händerna.
"Attans, då får jag försöka hitta någon annan" suckade jag.
"Ja, det odnaj sig nog" sa han tröstande och sprang ut för att leka.

Fan, man skulle paxat någon på dagis. Varför tänkte jag inte på det?!

Doktor ågren

Tung söndag med cementkeps och ångest. Hade ändå riktigt skoj igår, men fick nån sorts snefylla och hade en rejäl svacka mot slutet av kvällen. Orsaken till svackan var såklart snygg-s. Han var där, snyggare än någonsin. Jag vinglade fram och undrade vad fan han inte ringt för. Knulla mig gick ju tydligen bra, så då borde han ju kunna ringa?! Han kallade mig för fyllo, beställde in 2 drinkar och gav demonstrativt ena drinken till en annan tjej. Ouch.

Jag lät mig dock inte nedslås så lätt, utan beställde in en vatten och rockade loss på dansgolvet med mitt ex nya tjej. Det var bra. Tror hon gillar mig bättre nu när hon vet hur patetisk jag är. Hon brukar vara frostig mot mig, och med all rätt. Mitt ex stöter nämligen fortfarande på mig, så fort hon tittar bort. Och kvällen innan hon flyttade in hos honom hade vi sex. Fast det vet hon inte om. Ingen vet om det. Så det är nästan som om det inte hänt.

Senare på kvällen kände jag mig redo för att leta reda på snygg-s och ta med honom hem, men till min stora besvikelse drog han från stället med drink-tjejen. Det var droppen. Bröt ihop totalt och tyckte att hela mitt liv var värdelöst och att jag var ful och att ingen i hela världen tyckte om mig. Först när ca 10 av mina vänner förklarat vilken fantastisk varelse jag är började det kännas bättre. Sen fick jag flera ragg som jag dissade, men det muntrade upp. Och nu har en kompis lovat att fixa en dejt till mig! Med en trevlig, snygg, smart juristkille, som tydligen är ännu mer desperat än jag är. Existerar verkligen sånna killar? Det återstår att se…

Despo-jakt

Fick tillbaka en tenta idag, och jublade när jag såg att jag hade 80% rätt (60% är gränsen för godkänt, VG finns inte). Sen tittade jag mig omkring och märkte att 80% tydligen inte alls var något att skryta om. Det verkar som att de flesta hade skrivit riktigt bra, och vissa var skitbesvikna för att de hade under 90%. Alltså, alla är ju inte sådär överambitiösa, men de som nästan börjar gråta när de har fel på en av 50 frågor märks ju. Hur orkar man ha så höga krav på sig själv? Jag undrar hur de mår egentligen… Och om de kommer klara hela utbildningen utan psyk-bryt?

Idag är det fredag och vi slutade redan kl 13. Jag stack från pluggisarna som ville gå till biblioteket och diskutera veckans föreläsningar, och åkte istället ner på stan och shoppade. Skön terapi. Sen blev jag partysugen, kanske mest för att jag fick höra att ett killgäng jag känner (där snygg-s ingår) har bokat drinkbord på favvo-klubben. Ingen av mina kompisar vill med ut (alla e så stadgade nuförtiden) så jag har tvingat en kursare att hänga med. Jag tänker alltså gå ut och försöka ragga upp snygg-s, med en 8 år yngre skönhet vid min sida. Hoppas han e så full att han inte ser hur sliten jag ser ut i jämförelse… Gissar att han kommer vara det. Dessutom är det mörkt där inne… Positivt tänkande!

Fast, om man ska se det hela från en annan synvinkel… Jag är astrött, har inget snyggt att ha på mig, ska upp tidigt i morgon, snygg-s har inte ringt på 2 v… och det är inte helt osannolikt att jag får se honom hångla upp nån annan. Vet förresten inte ens om han ska med gänget ut. Det kan bli katastrof alltså, men vafan, man måste ju försöka!?

Apropå boyz så hade jag en despo-dag igår. T.o.m min absolut trognaste singelkompis har träffat kille. Nu verkar det iofs som om han har en annan tjej på g samtidigt… men hon får i alla fall hångla ibland. När jag får mina despo-moments gör jag alltid samma sak; aktiverar mitt konto på spraydate, surfar runt och skickar ut 3-4 mail till killar som ser bra ut och har en vettig presentation. Gjorde samma sak igår. Fick svar från 3 av 4. Inte så illa. En visade sig vara pervers + hade flickvän, så han blev dissad rätt fort. En kändes skum, en sån där konstnärlig typ som man inte förstår sig riktigt på. Den tredje verkade däremot som en stabil, snäll, smart och social kille. Enda problemet är att han inte är jättesnygg. Han ser ok ut, men jag vet inte om det räcker. Jaja, ska i alla fall fortsätta maila honom så får vi se…

Lat

Jag skolkar idag. Tanken var att jag skulle gå upp tidigt och sen hinna jobba, städa, plugga och kanske träna en sväng. I stället blev det lång sovmorgon och många timmar framför datorn. Jag är lat. Bara att erkänna... lat lat lat. Lider av mask skulle man kunna säga. Latmask. Å andra sidan har jag hört att lata människor är de som hittar på de smartaste lösningarna, just för att de är lata. Så lat är kanske inte så negativt egentligen. När de frågar efter mina positiva egenskaper på nästa arbetsintervju ska jag nog stolt berätta att jag är lat!

Igång!

Ett första stapplande försök att skapa något läsvärt... Kanske mest för mig själv, men spännande ändå att veta att andra kan läsa och kommentera det jag skriver! Jag ska verkligen försöka vara mer konsekvent än jag brukar, och försöka posta inlägg dagligen. Försöka... som sagt...