Frågan fel

"Är du tjejen som efterfestade med två killar i Halmstad för ett år sen? P här, vill bjuda på lunch".

Hur han fått reda på mitt nummer, och varför han ville träffa mig efter så lång tid kunde jag inte begripa. Framförallt inte eftersom jag ägnat största delen av efterfesten åt att hångla med hans toppmodellsnygga kompis. Nyfikenhet och erbjudande om gratislunch gjorde att jag ändå tackade ja och några dagar senare satt vi mitt emot varandra på en thailändsk restaurang. Han var snyggare än jag mindes. Vältränad, välfostrad och välartad i största allmänhet. Han hade nyligen blivit dumpad av flickvännen, och mitt nummer hade han tagit reda på genom imponerande detektivarbete och sms till 30 pers i samma område med mitt förnamn. Efter lunchen hade mitt intresse väckts, men uppenbarligen inte lika mycket som hans.

Han höll sig kvar. Ville gå promenad, ta en kopp the, se min lägenhet... Jag kände mig alltmer obekväm och gav den ena hinten efter den andra om att jag hade andra saker att göra. Då kom den plumpa frågan killar inte ska behöva ställa;
"Får jag kyssa dig?".

Om man måste fråga så är tillfället antagligen fel. Så svår är jag inte att läsa. Om jag lutar mig bort när han lutar sig fram, svarar kort på närgångna frågor och tar bort hans hand när den råkar hamna på mitt lår, då vill jag inte ha någon kyss. Vilken idiot som helst borde fatta det! "Kom igen nu sexy, vi är vuxna människor och jag tänder på dig. Varför inte passa på och ha lite skoj?". Visserligen en poäng, men tyvärr väldigt avtändande. Och inte blev det bättre av de 13 sms och 7 samtal som kom till min mobil senare under kvällen och natten. Kardinalfelen var begångna och han osade desperation. Adios amigo. Porten var stängd och han hade själv låst och kastat bort nyckeln. Trodde han verkligen, efter alla år med flickvän, att det var så lätt att få till det?