Jag gissade att han föredrog ”naturliga” tjejer, så framför spegeln var jag frikostig med sminket. Rött läppstift, tjock eyeliner, mycket mascara, hårspray, en djupt uppknäppt blus och höga klackar. Detta var väl ändå inget för honom? På väg till puben torkade jag bort läppstiftet och ångrade klädvalet. Kanske skulle han misstolka och tro att jag gjort mig fin för hans skull. Att jag överdrivit av nervositet.
Kvällen blev inte som jag planerat. Inte alls. Fjärten visade sig ha många intressanta strängar på sin lyra och en fantastiskt charmig glimt i ögat. Det var en av de trevligaste dejter jag varit på. Han var underhållande, en bra lyssnare, rolig och han verkade förstå mina skämt(!!?). Jag fick aldrig ur mig det inövade talet om att jag inte kunde se honom som annat än en vän och jag bröt mot alla regler jag satt upp för mig själv. När jag kom på mig med att undra om han kysste bra fick jag panik och sa att jag måste hem. En snabb kram och sen var jag borta.
Nu tror jag att bollen ligger hos mig. Han vill gärna att jag hör av mig, men känner jag mig själv rätt kommer det inte att hända. Han är en bra kille, pålitlig och snäll, en sån man borde ha, en sån jag tröttnar på… Men kan ändå inte låta bli att undra vad som skulle hända… om jag testade, ett tag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej! Jag har smygläst din blogg ett tag, utan att kommentera, och den är mycket underhållande måste jag säga...=) När jag läste det här inlägget känner jag dock att jag måste säga ifrån! Sjävklart att du måste höra av dig till honom, han verkar ju supergullig!
Kom på ett annat namn att kalla honom och glöm allt du ev. vet om honom som kan ha lett fram tilll det föga smickrande smeknamnet och de honom en ordentlig chans!!! Varför inte egentligen? Han kanske är en groda med potential...
Kna inte annat än instämma i föregående skrivelse... Hitta inte på en massa dumma ursäkter nu!
Mina vänner säger precis samma sak... Kanske borde lyssna på era råd. Problemet är att han är FÖR snäll. Det kommer säkert vara jättebra ett tag, sen tröttnar jag och blir elak. Han blir sårad, och jag hatar mig själv. Det blir alltid så när jag satsar på en bra kille. Så mycket enklare om de bara är halvintresserade och småtaskiga... Skadat, jag vet.
Skicka en kommentar