Ont, det gör ont...

Känns som om jag bytt från racerbil på autobahn till moppe på smal grusväg vad gäller studierna. Pluggandet som gick i expressfart håller numera knapp styrfart. Jag skyller allt på olyckan. Går under namnet invalido. Fortfarande ont, jobbigt, mår illa av tabletterna, vill ha semester från mitt liv. Mina bittra sms fick doktor E att ringa och muntra upp mig. Hon går på urologen nu och påstår att hon sett fler gamla snoppar på en vecka än hon sammanlagt gjort under hela sitt liv. Vi diskuterade om det var värre att drömma om gubbsnoppar än om lik. Kom fram till att det nog är det. Gubbsnoppar är inte bra för sexualdriften. Lik sorteras in i en helt annan del av huvudet och är rätt harmlösa. Även om de är flådda.

Dags att sparka igång moppen igen.

Du skall icke supa...

Vad var det för en pappskalle som tyckte att sprit var nödvändigt denna helg. Synden straffar sig omedelbart, brukade min pappa säga med domedagsstämma, när man fått ont av att ha roat sig. Och ont har jag fått. Har tillbringat halva dagen på akuten och trillar piller som aldrig förr för att dämpa de alerta smärtreceptorerna. Operation inbokad om en vecka. Jäkla skit.

Några trevliga händelser föregick som tur var det förödande fallet. SD-mannen hörde av sig och ville ses. Omedelbums. Min övertygelse om att han är en tönt med liten snopp fick mig att dissa honom (kanske hade faktumet att det var snorkallt ute och att han ville att jag skulle komma till stans "ungdomsdisco" med beslutet att göra, men ändå). En annan trevlig sak var att vakten frågade efter leg. Jag sken som en sol i flera timmar efter det. Dessutom bjöd jag mina vänner på en fantastisk middag med väldigt passande vin till. Berusningen var välkommen. Stämningen hög. Och synden straffade sig.

Utrensning

För att inte bli galen av allt pluggande och stressande och avstängt vatten (rörbyte som börjar kl 07.00, why?!) och tillfällig besatthet av SD-man som jag kommit fram till är patetisk och nog har liten snopp... så har jag kallat in till fest i helgen. Det är trångt i hjärnan. Dags för de hjärnceller som ballat ur att gå hädan. Och botgöraren heter alkohol.

Längtar efter det befriande ruset!
Fasar för söndagens ångest.
Hoppas på hångel.

Kosmiskt raderad

Jag gick på dejt, en spraydejt. Han hade skickat trista mail och torra sms, men en vacker yta och ihärdigt tjat gjorde att jag gick dit ändå. Väntade mig en weirdo som vanligt, men blev i stället överraskad av hans intelligenta charm och smittande skratt. Gick därifrån med ett leende på läpparna och en överenskommelse om att ses snart igen. Tankarna smög iväg till en rosa framtid med ett vackert bröllop och regelbundna resor till avlägsna paradis, vi två smuttandes på paraplydrinkar på en strand i solnedgången. Försökte föreställa mig hur våra barn skulle se ut. Undrade hur han var i sängen. Sen for en kall kår utefter ryggraden. Åh nej, inte igen. Jag har jinxat det. Så fort jag fantiserar om framtid med en kille får han ett kosmiskt meddelande och raderar mig ur sin värld. Alltid.

Han har inte hört av sig. Inte ens ett torrt sms. Trots att det var han som sa att vi måste ses igen. Två gånger sa han det. Och nu är jag kosmiskt raderad.

Utan att vara inloggad bevakar jag hans profil. 100 besökare om dagen får han. Det är mycket. En timme varje kväll är han inloggad. Jag ser, och hatar, och spyr på mig själ för att jag bryr mig. Tittar på hans profil och på besöksräknaren som registrerar massvis med yppiga, unga, glada blondiner. Först när han loggar ut slappnar jag av. Ett konstigt kontrollbehov. Tur han inte vet vilket psycho jag är...

Att flå eller inte flå

Så har man ännu en merit att lägga till CV:t; hudflåning. Idag har jag nämligen flått delar av ett människolik. Flera lätt ofräsha bilder har bränt sig fast på näthinnan och man kan ju bara gissa vad nattens drömmar kommer handla om... Det värsta är ändå lukten som etsat sig fast djupt i näshålan. Allt luktar lik. I ett desperat försök att överstimulera andra luktreceptorer har jag bestämt mig för att baka bröd. Brödbakning för att få bort liklukt. Hur friskt är det?

Så svårt att säga nej

Det fjärde sms:et väckte mig ur obduktionsdrömmen. Det var en full och frustrerad F som ville prata. Klockan var 03.20. Som vanligt släppte jag in honom, men sa att jag var trött och behövde sova. Han tyckte inte det var något problem utan klädde av sig och kröp ner i min säng och somnade rekordsnabbt. Jag låg en stund med huvudet på hans arm och granskade hans vackra drag och muskulösa kropp, och undrade hur hans flickvän kunde säga nej till honom.

Jag vaknade av att hans händer vant rörde sig över min kropp och insåg att det skulle bli otroligt svårt att säga nej denna gång. Till en början låtsades jag sova, medan min hjärna febrilt försökte undvika lusten som vällde upp. Tillslut gav jag upp. Och njöt. Han är en underbar älskare...

Plugg plugg plugg

Jag är i plugget från 08-18 varje dag nu, och när jag kommer hem unnar jag mig en timmes rast innan jag måste sätta mig med böckerna igen. Jag drömmer konstigt om lik och latinska termer, men än känns kursen inte helt omöjlig. De dagliga förhören hålls av en otrevlig, öststatisk läkare som ger oss skäll om vi är osäkra på något. Beröm verkar inte vara något hon tycker att vi någonsin gör oss förtjänta av. Några i min grupp blir jättenervösa och har svårt att klara frågorna, vilket av någon skum anledning får mig att slappna av och min hjärna att fungera. Ett hjärnstopp på 3 förhör får anses klart godkänt! So far so good...

Mat-tjuveri

F bjöd på hämtmiddag från thaien runt hörnet igår. Han betalade och jag tog påsen med mat, och sen gick vi hem till mig. Han tittade frågande på mig när jag ställde påsen med vår mat på bordet, och höll upp en likadan påse. Jag har vår mat, sa han. Vad har du? Mycket bra fråga... Någon annans mat? sa jag och en blick i påsen bekräftade saken. Efter en snabb moralisk överläggning kom jag fram till att jag var värd den där maten och inte behövde gå tillbaka med den. "Någon annan" hade beställt fantastiskt goda kycklingspett som jag mumsade i mig till lunch idag. Godaste matlådan jag haft någonsin! Enda nackdelen är att F gett mig smeknamnet "Tjuven", vilket jag tycker har en lite negativ klang... men antagligen gör jag snart något annat dumt som får minnet av detta att blekna.

Pluggkoma

Hej då liv. Välkommen pluggkoma. Läser en tung kurs nu och förstår inte riktigt hur jag ska orka med den. Det värsta är det timslånga muntliga förhöret som inträffar 4 gånger i veckan! Om jag är lite nervös och har ett skriftligt förhör/tenta så brukar minnet fungera extra bra och pennan rabblar upp allt jag pluggat in. Är jag däremot lite nervös och har ett muntligt förhör drabbas jag av hjärnstillestånd och afasi, svåra talstörningar. Antingen står det helt stilla i skallen, eller så försvinner de latinska termerna på vägen från hjärnan till tungan. Ibland byts de t.o.m ut till något helt annat. Enda sättet för min puckohjärna att klara förhören är att överinlära allt så att jag kan det utan att behöva tänka efter. Och det tar tid. All tid. Därför har mitt övriga liv fått ta paus. Inga fler dejter, inga hångel, inga fester, ingen shopping. Hej då liv.

Doktor Y

Jag kände att det var hög tid att bonda med några fler kursare, så trots att jag varken hade tid eller lust gav jag mig av till förfesten och korkade upp vinaren. Jag hann inte med så många glas innan det var dags att bege sig till läkarfesten, och jag kände mig ytters tveksam. De trevligaste kusarna skulle inte med, jag var aptrött, inte full, snöstorm ute... Efter lite velande tog jag mig i kragen och gav mig ut i stormen med en ölburk i handen.

Ojoj, så många fina killar som var ute! En lång och halvsöt sökte med blicken kontakt med mig ett flertal gånger och efter en stund vågade han sig fram. Det visade sig att han var snickare! Vad är oddsen? Vad har jag som får alla snickare att dras till mig? Den enda snickaren på festen. Jag som hade tänkt mig en doktor...

Snickaren var dock trevlig och hade just då inte någon direkt konkurrens, så han fick mitt nummer. Sen minglade jag vidare. Då såg jag honom. Han liknade en grekisk gud med sitt halvlånga hår, den raka näsan, de mörka ögonen och den atletiska kroppen. Doktor Y, som jag dejtade en period några år tidigare. Som alla mina kompisar haft skamliga fantasier om. Kunde för mitt liv inte komma på varför jag dumpat honom.

Jag följde med doktor Y hem och han bjöd på fantastiska ugnsbakade gourmétnattmackor. Hans kyssar var härliga. Vi klädde av oss och kröp ner i hans säng, och i samma stund kom jag på varför jag dumpade honom sist. Den ludna ryggen och det lilla omskurna organet gjorde att sexakterna blivit komiskt dåliga. Mina heta kyssar förvandlades som i ett trollslag till torra opersonliga saker, och jag mumlade att jag var jättetrött och måste sova. Nu. Hans händer gjorde några försök under natten, men kom inte långt. På morgonen hade jag bråttom hem. Puss och kram, vi kanske ses. Säkert många tjejer som skulle sälja sin själ för ett förhållande med honom, men inte jag. Sorry. Är hellre singel än har ett förhållande utan passion. Hur vacker och intelligent han än är. Tyvärr.

Godismannen

Jag såg en man som plockade lösgodis i affären med stor koncentration. Att se en man bland smågodiset var ovant, men jag förstod varför han var där då jag såg lappen i hans hand. Slaviskt följde han till punkt och pricka de angivelser som stod där. 5 gelehallon, 6 marianne, 3 coca-colaflaskor... Åh, mitt hjärta blev alldeles varmt. Han ansträngde sig verkligen för att få till rätt godispåse till den väntande kvinnan där hemma. Kanske gravid, eller pms:ig. Hur som helst hade hon imponerande bra pli på honom. Och han måste varit väldigt förälskad.

Golvad

Grannen vaknade 01.12 av ett brak. Det var jag... som hade en av mina mindre intelligenta stunder.

Vid 01, när jag borde gått direkt till sängs utan att passera gå, fick jag för mig att det var dags för torsoträning. Jag satte lite provisoriskt upp en dörrtrapets högt upp i dörröppningen, tog tag i den med båda händerna och testade att dra mig upp. Inte smart. Stången släppte från dörrkarmen och mitt liv passerade i en sekundsnabb revy. Tog emot mig med bakhuvudet, fortfarande med stångjäveln i ett krampaktigt grepp. Såg stjärnor. Min hypokondriska ådra var övertytad om att min sista stund var kommen och jag undrade hur lång tid det skulle ta innan de hittade min ruttna kropp. Tillslut insåg jag att huvudet var någorlunda helt och kröp till sängen där jag somnade i fosterställning. På nattygsbordet lämnade jag en förklarande anteckning, så att min eventuella död inte skulle förbli ett mysterium.

Vaknade med dundrande huvudvärk och ont i alla muskler som förbinder huvudet med kroppen. Att cykla ut i trafiken utan att kunna vrida på skallen mer än några grader var en upplevelse. Kände mig som en häst med skygglappar. En överkörd häst med skygglappar.

Tack vare mitt fasta stånggrepp under fallet bildades rejäla hack i både dörren och trägolvet. Träningskostnaderna tar oanade proportioner. För att inte gå i konkurs är jag beredd att ha överseende med timmen på leklandet mot att snickaren fixar detta. Om det går att fixa. Åh, varför har jag denna puckohjärna?!

Bollhav

Han ringde och väckte mig. Undrade glatt om jag ville följa med på äventyr. Yrvaken och överraskad kastade jag mig in i duschen och slängde på mig kläderna. Hoppade in i den väntande bilen och hör ett hej från baksätet. Där sitter hans dotter. Uppspelt. För vi ska till "lekland", en stor skummgummiklädd jättelekpark.

Jag vet inte vad han hade väntat sig för reaktion, men säkerligen inte den han fick. Varför tar man med sin dotter på andra dejten? Varför tar man med mig till en lokal fylld med baciller, gravidmagar och 50 snoriga, skrikande småmänniskor?

Paniken kröp längs ryggraden när jag tittade mig omkring med ett stelt leende på läpparna. En hel timme skulle jag tvingas sitta där på plaststolen och hålla god min. Dottern ville visa runt och tyckte att jag skulle hoppa i hoppborgen med henne. Skulle inte tro det. Jag känner inte dig. Jag är gammal. Min kropp får ont av det där. Finns det ingen bar?

Han flydde från vår tröga konversation till mobilen, och ringde minst 7 "viktiga" telefonsamtal. Jag visste inte att tiden kunde gå så långsamt. Började undra om alla klockor stannat. Men han
var fin att titta på. Snyggaste pappan där. Helt klart.

Plötsligt var det dags att åka. In i bilen igen. Blev snabbt hemlevererad. Han pratade i telefon hela vägen. Jag pratade med dottern. Nästa gång ska vi dricka vin, sa han när jag klev ur. Jasså sa jag, och tänkte att om det blir en nästa gång så ska vi ha sex. Det är jag värd efter detta. Banne mig.

Pasqua - när du får oväntat besök

Kvällen tar en oväntad vändning. Jag dricker sparsamt på middagen, tycker jag, men känner mig ändå lätt illamående när jag plikttroget går hem tidigt. Sätter mig framför datorn och jobbar i några timmar. Trots att jag är proppmätt efter middagen gör tvångstankar från magen att jag måste äta konstant, annars tänker den skicka ut innehållet uppåt, ut genom munnen, ut över tangentbordet. Så jag äter. Massor.

Kl 01.30 känner jag att att det nog är bäst att sluta jobba innan jag råkar fucka upp alltihopa. Jag är inte trött, men huvudet är vimsigt av vin och all mat. Bestämmer mig för att vara lite social och skickar iväg ett meddelande till S som är den enda online. Får svar från hans tjej. S jobbar tydligen natt, och hon har fest. Hon tycker att jag ska komma dit. Jag känner knappt henne. Men hon vill bjuda på vin. Hos henne finns även mitt ex nya tjej. Hon som alltid är så kylig mot mig. Som jag inte kan förmå mig att tycka om, även om jag försöker.

Kl 02 säger jag att klockan är mycket och att jag tvivlar på att det finns så mycket vin kvar i deras flaskor. Kom hit i stället, säger jag. Jag har vin. Jag är vaken. Jag vill ha nattbesök. Helt övertygad om att de ska titta på klockan och inse att man inte går till nån man knappt känner kl 02 och dricker vin. Inte när man är vuxen.

De är tydligen inte vuxna. Kvart över två plingar det på dörren och flickvännen och den kyliga ramlar in. Jag korkar upp vin. Tycker det är riktigt roligt. Jag ska göra ett försök att tycka om den kyliga. Igen. Bjuder henne på mycket vin. Och choklad. Nu borde hon väl smälta lite? Men nej, eller.. kanske lite. Men hon är fortfarande kall. Hon går hem efter två timmar och 4 glas.

Flickvännen är roligare. Hon är supersnygg men har en näsa som Gerald Depardieu. Vi pratar om livet, om att undvika vuxenfällan, om män, om mitt ex... Kl 05 säger hon åt mig på skarpen att jag måste sluta fylla på hennes glas och hon går hem på sina skyhöga klackar.

Idag skickade hon en middagsinbjudan. Jag borde bjuda på vin oftare.

Dysmenorré

Jag är inte gravid i alla fall. Det är då ett som är säkert. Stockholms blodbad bekräftar saken. Lingonveckans förbannelse har drabbat mig.

Hela natten och hela dagen har jag haft ont. Riktigt ont. I magen och ryggen. Molande värk som avbryts av vågor med skärande krampaktig smärta. Medicinerna som brukar hjälpa så bra verkar inte hitta rätt denna gång, trots att jag dubblerat dosen.

Smärtan är ändå inte det värsta. Det jobbigaste är humöret. Plötsligt sväller herr Svartsjuka, fru Missunsam och deras barn Självömkan. De brer ut sig och tar över medan alla egenskaper man är stolt över går på semester. Pessimisten som brukar sitta relativt tyst i ett hörn får en stor hink med svart målarfärg som han med vana drag förmörkar framtiden med. Alla mål blir ouppnåliga, alla utmaningar blir hinder. Koncentrationsförmågan har lämnat över jobbet till tvillingarna Fummel och Drummel. Låt mig inte sitta bakom ratten för guds skull. Någon kan ju dö! (Och detta är ingen överdrift, bekräftar herr Pessimist).

Oh, nyss ringde juldagskillen, aka snickaren, aka finlunchdejten. "Du, jag fick nyss ett sms av dig" sa han med lätt oroad stämma. Shit shit shit. De tillfälliga svettkörtlarna ökade, om möjligt, sin produktion och jag kände hur all färg försvann från mitt ansikte. Jag har inte skickat något sms till honom på flera dagar. Däremot skickade herr Pessimist nyss ett sms till en kompis. Där han sa att inte ens en snickare på juldan och ett lammkött på nyår räckte för att må bra idag. Hade Fummel och Drummel varit framme?

Nej, som tur var hade han inte fått det sms:et. I stället var det mitt "Gott Nytt År"-sms som tagit en detour och kommit fram först idag. Han undrade om jag var full. "I wish", sa jag. Och det önskar jag verkligen.

Baby-boom

Två av mina närmaste vänner, som jag känt i urminnes tider, kom på middag. Vi har alltid grymt trevligt tillsammans, och våra träffar brukar fungera som en rejäl vitamininjektion. Eller vin- och chokladinjektion. Same same. Upplyftande brukar det vara!

Den ena vännen är gravid, höggravid, vilket såklart är jättekul! Men... jag börjar bli småtrött på att höra om hormoner och barnvagnar. Och tråkigt att hon inte kunde smaka på nya goda vinet jag hittat. Och att hon blev trött och gick hem tidigt. Och att hon la upp sina trötta, svullna fötter på en stol. De stank. Herregud. Jag var tvungen att gå in på toa och skvätta parfym under näsan för att stå ut. För man säger inte åt en trött och gravid kvinna att hennes fötter stinker. Det tror jag man ska akta sig för.

Min andra vän kom med kvällens nyhet. Hon är också gravid! Jösses. Vad är detta för massrörelse alla mina vänner tycks ha gått med i? Nu känner jag sex par som ska ha barn under första halvåret -07. Det kan inte vara normalt?!

Mitt dåliga samvete dämpar humöret. Jag borde vara överlycklig för deras skull, och visst ÄR jag glad åt det, men samtidigt... Det blir inte samma sak. Jag märker ju redan hur de två exhalterat diskuterar mammaledighet, föräldrapenning och blöjpriser. Själv korkade jag upp vinaren och skålade med mig själv. Berättade om nyårsnattens eskapader och de applåderade. Men sen sparkade "Pyret" och all uppmärksamhet riktades åter mot den grandiösa magen.

Jag är för fan som ett avundsjukt syskon. Som är rädd att glömmas bort. Framförallt har jag svårt att förstå hur de kan vara så redo för vuxenlivet när inte jag är det. Jag vill resa tillbaka 10 år och återuppleva somrarna i Visby med konstant fylla och mängder med hångel. Det var lagom oansvarigt och lössläppt.

Måste man växa upp?

Gott Nytt Shag!

Jag började det nya året naken tillsammans med en kompis lillebror. Kanske inte så genomtänkt, men helt underbart ändå. Fantastisk start! Har träningsvärk överallt nu, viril och pigg sängkamrat. Och jättemysig. Synd att han bor utomlands, hade gärna gjort om det snart igen.

Nyårsfesten var superskoj, glammig och uppstyrd. 150 gäster, och årets färg var tydligen svart. Ångrade lite att jag inte vågat ta min gröna klänning, hade varit kul att vara den som stod ut. När de stängde gick jag och min kompis (smått desperata) vidare till ett annat ställe. Det var där jag träffade honom. Har alltid tyckt att han varit snygg och trevlig, men vi har aldrig riktigt pratat förut. Och framförallt aldrig utbytt kroppsvätskor förut.

Vetskapen att det fortfarande finns killar där ute som jag tänder på ger mig hopp. Kanske är det inte helt kört för mig, kanske är jag inte så messed up som jag tror. Eller kanske kan man lyckas trots att man är känslomässigt småstörd?