Det fjärde sms:et väckte mig ur obduktionsdrömmen. Det var en full och frustrerad F som ville prata. Klockan var 03.20. Som vanligt släppte jag in honom, men sa att jag var trött och behövde sova. Han tyckte inte det var något problem utan klädde av sig och kröp ner i min säng och somnade rekordsnabbt. Jag låg en stund med huvudet på hans arm och granskade hans vackra drag och muskulösa kropp, och undrade hur hans flickvän kunde säga nej till honom.
Jag vaknade av att hans händer vant rörde sig över min kropp och insåg att det skulle bli otroligt svårt att säga nej denna gång. Till en början låtsades jag sova, medan min hjärna febrilt försökte undvika lusten som vällde upp. Tillslut gav jag upp. Och njöt. Han är en underbar älskare...
söndag, januari 21, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar