Bollhav

Han ringde och väckte mig. Undrade glatt om jag ville följa med på äventyr. Yrvaken och överraskad kastade jag mig in i duschen och slängde på mig kläderna. Hoppade in i den väntande bilen och hör ett hej från baksätet. Där sitter hans dotter. Uppspelt. För vi ska till "lekland", en stor skummgummiklädd jättelekpark.

Jag vet inte vad han hade väntat sig för reaktion, men säkerligen inte den han fick. Varför tar man med sin dotter på andra dejten? Varför tar man med mig till en lokal fylld med baciller, gravidmagar och 50 snoriga, skrikande småmänniskor?

Paniken kröp längs ryggraden när jag tittade mig omkring med ett stelt leende på läpparna. En hel timme skulle jag tvingas sitta där på plaststolen och hålla god min. Dottern ville visa runt och tyckte att jag skulle hoppa i hoppborgen med henne. Skulle inte tro det. Jag känner inte dig. Jag är gammal. Min kropp får ont av det där. Finns det ingen bar?

Han flydde från vår tröga konversation till mobilen, och ringde minst 7 "viktiga" telefonsamtal. Jag visste inte att tiden kunde gå så långsamt. Började undra om alla klockor stannat. Men han
var fin att titta på. Snyggaste pappan där. Helt klart.

Plötsligt var det dags att åka. In i bilen igen. Blev snabbt hemlevererad. Han pratade i telefon hela vägen. Jag pratade med dottern. Nästa gång ska vi dricka vin, sa han när jag klev ur. Jasså sa jag, och tänkte att om det blir en nästa gång så ska vi ha sex. Det är jag värd efter detta. Banne mig.