Golvad

Grannen vaknade 01.12 av ett brak. Det var jag... som hade en av mina mindre intelligenta stunder.

Vid 01, när jag borde gått direkt till sängs utan att passera gå, fick jag för mig att det var dags för torsoträning. Jag satte lite provisoriskt upp en dörrtrapets högt upp i dörröppningen, tog tag i den med båda händerna och testade att dra mig upp. Inte smart. Stången släppte från dörrkarmen och mitt liv passerade i en sekundsnabb revy. Tog emot mig med bakhuvudet, fortfarande med stångjäveln i ett krampaktigt grepp. Såg stjärnor. Min hypokondriska ådra var övertytad om att min sista stund var kommen och jag undrade hur lång tid det skulle ta innan de hittade min ruttna kropp. Tillslut insåg jag att huvudet var någorlunda helt och kröp till sängen där jag somnade i fosterställning. På nattygsbordet lämnade jag en förklarande anteckning, så att min eventuella död inte skulle förbli ett mysterium.

Vaknade med dundrande huvudvärk och ont i alla muskler som förbinder huvudet med kroppen. Att cykla ut i trafiken utan att kunna vrida på skallen mer än några grader var en upplevelse. Kände mig som en häst med skygglappar. En överkörd häst med skygglappar.

Tack vare mitt fasta stånggrepp under fallet bildades rejäla hack i både dörren och trägolvet. Träningskostnaderna tar oanade proportioner. För att inte gå i konkurs är jag beredd att ha överseende med timmen på leklandet mot att snickaren fixar detta. Om det går att fixa. Åh, varför har jag denna puckohjärna?!