Hämden är ljuv

Träffade snygg-s (som orsakade min snefylla för ett par veckor sen) i lördags, och den här gången var det ombytta roller. Han var packad och flirtig, jag nykter och ignorerande. Han gjorde några tafatta försök, jag kallade honom för fyllo, och han drog hem till sig. Ensam. Det kändes till en början väldigt bra, men ska jag vara helt ärlig så ångrade jag mig nästan sen för det hade trots allt varit skönt med nattligt sällskap. Nu känns det bra i alla fall, och jag är mycket stolt över mig själv! Han är finito. Igen…

I stället följde hans bästa kompis med mig hem. Dock helt oerotisk natt för han sov på soffan och jag i min säng. Han är snygg, rik och trevlig, men har tjej sen många år så det är bara att glömma. (Att jag dejtat hans polare ökar inte heller mina chanser). Vi hade i stället ett långt och djupt snack, och till min stora sorg tyckte jag att han var kanonmysig. Hela natten låg jag och önskade att han skulle smyga ner i min säng, och faktumet att han inte gjorde det gör honom bara mer attraktiv. (Snygg, trevlig, rik – och trogen!) Risken är väl att jag blev mest intresserad av det faktum att han är totalt otillgänglig. Jag är inte riktigt frisk…

Överlevde

Treo Comp. Underbar medicin. Saved my day.

Det var ett riktigt tungt pass, både fysiskt (7 blöjbyten) och psykiskt (blev kallad för både det ena och andra av en förvirrad gubbe). När man extrajobbar som undersköterska tvingas man snabbt lära sig att inte ta åt sig av elaka kommentarer. Fast vissa dagar är det svårt. Som idag. Är man stressad och trött och kämpar för att vara så trevlig och hjälpsam som möjligt, så är det svårt att inte bli ledsen när någon kallar en för värdelös. Man får svälja hårt, titta i taket, blinka bort tårarna och tänka på snälla (och förvirrade) tanten i rummet intill som nyss sa att hon ville att vi skulle bli kompisar.

Tung dag

Brakfest igår – superskoj!
Knappt sovit inatt – aptrött, trög, förvirrad...
Ska iväg och jobba nu – hur f-n ska det gå?!

Svinigt uppraggningsförsök

Han räckte fram en öl, såg mig djupt i ögonen och sa att det var verkligen roligt att se mig igen. Vi pratade en stund. Jag tog bort hans hand från rumpan ca 17 gånger, han frågade hur det gick med kärleken. Jag berättade att det går ”strålande som vanligt”. Ironiskt. Och frågade om han hade mer tur. Det hade han inte sa han. En klocka plingade långt bak i huvudet och jag frågade om inte han hade ett seriöst förhållande sedan länge. Och jo, alltså, tjej hade han ju. Men det gick inte bra. Han var inte lycklig.

Jag lät mig smickras av hans komplimanger, lät hans ouppfostrade hand dröja lite på min gump innan jag tog bort den, skrattade åt hans plumpa skämt. Då tog han en klunk öl och jag fick syn på en guldring. På vänster ringfinger. Poletten trillade ner. ”Va fan, du e ju gift” sa jag och pekade på ringen. Han ryckte på axlarna och log ursäktande. Sen undrade han om han fick följa med mig hem.

Dagen fel

• Satt barnvakt och vid midnatt ringde föräldrarna och berättade att de missat tåget. Var tvungen att stanna kvar en timme extra, och hann bara sova 5,5 timmar. (Vill helst sova 8,5-9 h).
• Snoozade, och försov mig
• Hann bli klar i tid (hoppade över frukost), men fick magknip när jag skulle gå så bestämde mig för att hoppa över första föreläsningen.
• Kom till föreläsningen en timme senare, men hittade ingen av mina kursare. Skitstressad ringde jag runt tills jag fick höra att jag hade en obligatorisk labb som startat för en timme sedan. Sprang dit med hjärtat i halsgropen, och fick världens utskällning av labbhandledaren.
• Jag var helt oförberedd, så jag har ingen aning om vad labben handlade om egentligen. Kunde inte svara på några frågor och längtade bara därifrån. Kände mig som världens sämsta (och mest förvirrade). Trodde aldrig den skulle ta slut.
• Plockade ihop en överfull matkorg i affären, men när jag skulle betala märkte jag att varken väska eller plånbok följt med. Fick lämna korgen och stressa hem en sväng.
• Kom på att jag glömt några saker och irrade runt lite till i affären. Sen upptäckte jag att jag gick runt med någon annans matkorg… Ställde generat ner den och fick leta 20 min innan jag hittade min korg.
• Matlagning i stressat tillstånd blir aldrig bra, inte heller denna gång. Lite väl ”al dente” pasta, och såsen smakade konstigt. Fyllde på mycket vin i glasen så alla gäster verkade nöjda ändå. Tur att denna dag snart är slut!

Gripande patient

Jag jobbar extra som undersköterska vilket, trots dagliga bajstorkningsuppdrag, är otroligt givande. Man träffar alla slags människor och de flesta är så tacksamma och trevliga att man inte kan låta bli att vara glad. Andra är arga, deprimerade eller så har de helt kapitulerat för sin sjukdom och givit upp. Vissa gör väldigt starkt intryck, och spökar länge i hjärnan. En som fängslade mig var en man i sina bästa år som fått en stroke och blivit totalförlamad. Han hade kvar känsel överallt, och var helt klar i skallen, men det enda han kunde röra på var ögonen. En blick nedåt betydde nej och uppåt ja. Han bara låg där, och väntade på att någon skulle vända honom, byta blöjan, ställa rätt fråga eller kanske torka bort dreglet som runnit ur munnipan. Det där måste vara mardrömmen. Fånge i sin egen kropp. Efter att ha skött om honom i en dag hade jag ändrat uppfattning om aktiv dödshjälp. Hamnar jag en dag i samma situation hoppas jag att någon ger mig en överdos morfin.

Mötet med honom påminde mycket om en bok jag läst som jag verkligen kan rekommendera; Fjärilen i glaskupan av Jean-Dominique Bauby. Han drabbades också av ”locked-in-syndrome” och har dikterat sin bok genom att blinka fram varje bokstav. Klart läsvärd!

Man har roligare utan vissa föreläsningar...

SMS:ade med kompis som gör AT i norr och alltid har grymt sköna kommentarer. (AT = allmäntjänstgöring, pågår i ca 2 år och görs efter examen från läkarprogrammet)

Jag: Hur går det i obygden? Fått lappsjuka? Skaffat oplatoniskt förhållande?

Hon: Lite nytt på sexfronten. Har halvporrigt MMS-förhållande med topografiskt fulländad extremskidåkarpojke som uppsökte akuten här.

Jag: Får man verkligen ragga upp patienter?

Hon: Osäker. Missade etikföreläsning i samhällsmedicin där man fick lära sig om regler etc. Tänkte i alla fall passa på nu innan man har någon legitimation att bli av med.

Parbekymmer

Vi bestämde oss för att köpa en bröllopspresent tillsammans, jag, två vänner och deras pojkvänner. Om man är 5 som alla lägger en slant så kan man ju köpa en mycket större och bättre grej än om man köper ensam resonerade jag. Döm om min förvåning när det visar sig att de andra tycker att man betalar ”per hushåll”. Jag ska alltså betala lika mycket som varje par! Hur f**k tänker man då? Alla har ju blivit bjudna på middag och fest. Varför ska då de bara betala hälften så mycket som jag? Förstår faktiskt inte. Måste nog skaffa pojkvän så jag slipper dylika irritationsmoment. Kanske borde slå till på juristgubben i alla fall…

Blinddate?!

Jag fick mail från ”juristgubben”… Ett långt och välformulerat mail som jag känner att jag måste svara på. Han är säkert jättetrevlig. Och totalt osexig. Men, som man bäddar får man ligga, och nu har jag sagt att jag vill träffa honom så då måste jag göra det. Han råkade lämpligt nämna att han skulle springa tjurruset i helgen, så då lär han ju vara rätt vältränad i alla fall. Usch, varför får jag för mig att jag måste skapa spänning i tillvaron på det här sättet? Borde börja spela på lotto istället!

Köldknäpp

Jag har frusit i 24 timmar i sträck. Känner mig frusen djupt in i märgen, och jag HATAR att frysa. Det var fest i helgen, som mina alltför friluftiga kompisar ordnade. Jag hade frågat om det skulle bli kallt, men nejdå, visserligen ingen el och ingen isolering, men med alla människor där och alla värmeljus så kommer det säkert bli jättevarmt. Jo tjena. Dessutom tipsrundor och skit i regnet. Mycket ”kliv inte där med dina moccaskor, det är sankmark” och ”den där jackan verkar inte vara riktigt regntät”. Klart som fan den inte är, jag trodde jag skulle på fest! Det blev visserligen fest sen, och god mat + trevligt sällskap gjorde att jag lyckades bli på nästan bra humör igen. Sen fick jag frågan; ”Har du blivit gammal, eller varför hör man inte lika mycket skratt från dig som man brukar?” Svarade med ett ansträngt leende att jag var tagen av stundens allvar, och sen tvingade jag fram ett skratt för att befästa att jag INTE blivit gammal. Men kall var jag, och då är det svårt att se det roliga i något alls. Dessutom bjöds det på alldeles för lite sprit. Och så var jag enda singeln. Tur att det fanns choklad och att F ringde aspackad vid 04 och sa ”love you”.

King of blood

Idag har vi haft en rolig labb. Vi fick ta kapillärblodprov på oss själva och sen analysera det. Kapillärblod tas genom ett stick i fingertoppen, och eftersom mina stick slutade blöda för fort hela tiden fick jag ta om provet 5 gånger. Har en helt sönderperforerad blåprickig fingertopp nu. Lyckades tillslut i alla fall, och mina värden var helt normala. Tack vare att jag fick ett frökenduktig-ryck i morse gick jag upp tidigt och läste på ordentligt om labben också, vilket visade sig vara ett smart drag. Inte så kul annars om laborationshandledaren dyker på en med en fråga och man avslöjar att man inte hängt med. Idag var jag kung på att svara på frågor!

Jurist-tvist

Snygg, trevlig, smart, vältränad, välbetald jurist som vill gå på dejt med mig! Jag borde anat ugglor... Jag hade i stort sett tackat ja till att dejta killen som min kompis pratade om i lördags, och sen frågade jag om han hade någon bild. SEN ja, efter att jag gått med på det. Inte smart. Fick nyss en bild, på en osnygg, otränad gubbe. Han är säkert trevlig och smart, men jag förstår inte hur jag ska kunna bli attraherad. Han hade hängbröst, flint och fyrkantiga glasögon. Såg ut som en 40-taggare. Och nu känner jag mig som värsta ytliga snorkfröken. Nåja, får ta en fika med farbrorn. Kanske kan tända på hans intellekt. Har hört talas om att man kan göra det, men jag har mycket lättare för att gå igång på vältränade underarmar. Nåja, man ser inte hans underarmar på bilden, så det kanske ordnar sig. Gaaah, hatar blinddates!

Sol i sinnet

Jag har varit på strålande humör idag. Undrar varför? Jag kanske behövde den där snefyllan för att nå botten och kunna stampa ifrån uppåt igen? Vinden har vänt! Tur det, jag började bli lite orolig att min självdestruktiva sida skulle få överhanden.

Vill vara patetisk!

Var på konsert ikväll. Mysigt. Inte sjukt jävla tokbra, men helt ok. Man blir alltid lite kär i duktiga artister, för de vågar verkligen bjuda på sig själva. Tänk om man själv vågat stå på en scen och bara ösa... och sett hur ett publikhav älskade det man gjorde. Måste vara helt underbart. Själv vågar man inte ens hålla ett föredrag för 20 pers utan lugnande beta-blockerare. Och inte älskar åhörarna det man gör heller. Nästa gång ska jag bjuda dem på öl först!

Jag fick också höra endel kommentarer om min snefylla i lördags. Tydligen hade de försökt övertala mig att följa med till ett annat ställe, men jag hade bestämt hävdat att "Nej, jag ska stanna. Jag ska förnedra mig ikväll, jag VILL vara patetisk". Och det lyckades jag ju med... Shit. Hjärncellerna måste verkligen varit på semester.

Sucker 4 Persbrandt

Vad är det som gör Persbrandt så sjukt sexig? Är det hans släpiga röst? Hans halvdryga stil? Eller hans förmåga att fokusera så totalt på den han pratar med? Jag såg nyss ”45 minuter” där han blev intervjuad av Renée Nyberg och jag ville bara hoppa in i TVn och slita av honom kläderna. Varför? Han är ju en gubbe! Med kagge och grånande hår. Och på vanliga bilder tycker jag inte ens att han är snygg. Det är när han talar och rör sig som det händer. Otrolig utstrålning. Men samtidigt tror jag han är jättesvår att leva med och komma nära. Det kanske är det som fascinerar? Svårtillgänglig. Som snygg-s. (Jodå, jag HAR glömt honom... typ..)

Nä, nu ska jag sova. Håll tummarna för att John Blund har med sig en vacker Beck-inspirerad dröm! Gonatt!

C-kupa?

En kompis till mig tänker operera brösten, och undrade vad jag tyckte om det. Jag blev lite ställd, för det är ju lätt att ha generella åsikter och skämta om silikonbimbos, men när det gäller en vän som jag vet lider av sina bröst så är det inte lika lätt att säga åt henne att lägga ner. Visst vore världen underbar om alla var nöjda och glada och inte tänkte på hur de ser ut och hur de uppfattas, men nu är inte världen så. Jag förstår inte hur söta 20-åringar kan vilja ha jättebröst, men att hon vill lägga 40 000 pengar på 2*2 dl natriumklorid är faktiskt begripligt. Jag vet ju hur hon våndas inför varje badsäsong, hur hon får leta i timmar för att hitta en bh som är tillräckligt liten och att hon alltid behåller toppen på när hon har sex. Ingen kille har sagt något negativt om hennes modesta behag, men inte heller något positivt. Jag vet att hon inte gör detta för att få uppmärksamhet eller för killars skull, utan att det enbart är för att hon vill känna sig bekväm med sin kropp.
Därför kunde jag inte säga åt henne att det var fel.
För jag tror att jag hade gjort samma sak.

kvällens ord

fatigatio = uttröttning, trötthet.

Brädad av en femåring

"Vem ska du gifta dig med" undrade min lilla brorson.
"Jaa, du, mycket bra fråga. Jag vet faktiskt inte" svarade jag. Då såg han bekymrad ut. Grubblade en stund, och sken upp:
"Kanse me mig?!"
"Ja! Kanske det!" sa jag glatt. Fick en stor kram och en blöt puss, och tänkte lättat att än finns det hopp. Det existerar i alla fall en kille som tror att jag skulle vara en passande fru.
"Åh nej" sa min brorson då och slog händerna för munnen. "Det gåj ju inte!" Han tittade medlidsamt på mig.
"Varför inte?" undrade jag förvånat.
"Ja ska ju gifta mig me Astjid" utbrast han beklagande.
"Astrid?"
"Ja, Astjid på dagis. Jag har lovat" sa han och slog ut med händerna.
"Attans, då får jag försöka hitta någon annan" suckade jag.
"Ja, det odnaj sig nog" sa han tröstande och sprang ut för att leka.

Fan, man skulle paxat någon på dagis. Varför tänkte jag inte på det?!

Doktor ågren

Tung söndag med cementkeps och ångest. Hade ändå riktigt skoj igår, men fick nån sorts snefylla och hade en rejäl svacka mot slutet av kvällen. Orsaken till svackan var såklart snygg-s. Han var där, snyggare än någonsin. Jag vinglade fram och undrade vad fan han inte ringt för. Knulla mig gick ju tydligen bra, så då borde han ju kunna ringa?! Han kallade mig för fyllo, beställde in 2 drinkar och gav demonstrativt ena drinken till en annan tjej. Ouch.

Jag lät mig dock inte nedslås så lätt, utan beställde in en vatten och rockade loss på dansgolvet med mitt ex nya tjej. Det var bra. Tror hon gillar mig bättre nu när hon vet hur patetisk jag är. Hon brukar vara frostig mot mig, och med all rätt. Mitt ex stöter nämligen fortfarande på mig, så fort hon tittar bort. Och kvällen innan hon flyttade in hos honom hade vi sex. Fast det vet hon inte om. Ingen vet om det. Så det är nästan som om det inte hänt.

Senare på kvällen kände jag mig redo för att leta reda på snygg-s och ta med honom hem, men till min stora besvikelse drog han från stället med drink-tjejen. Det var droppen. Bröt ihop totalt och tyckte att hela mitt liv var värdelöst och att jag var ful och att ingen i hela världen tyckte om mig. Först när ca 10 av mina vänner förklarat vilken fantastisk varelse jag är började det kännas bättre. Sen fick jag flera ragg som jag dissade, men det muntrade upp. Och nu har en kompis lovat att fixa en dejt till mig! Med en trevlig, snygg, smart juristkille, som tydligen är ännu mer desperat än jag är. Existerar verkligen sånna killar? Det återstår att se…

Despo-jakt

Fick tillbaka en tenta idag, och jublade när jag såg att jag hade 80% rätt (60% är gränsen för godkänt, VG finns inte). Sen tittade jag mig omkring och märkte att 80% tydligen inte alls var något att skryta om. Det verkar som att de flesta hade skrivit riktigt bra, och vissa var skitbesvikna för att de hade under 90%. Alltså, alla är ju inte sådär överambitiösa, men de som nästan börjar gråta när de har fel på en av 50 frågor märks ju. Hur orkar man ha så höga krav på sig själv? Jag undrar hur de mår egentligen… Och om de kommer klara hela utbildningen utan psyk-bryt?

Idag är det fredag och vi slutade redan kl 13. Jag stack från pluggisarna som ville gå till biblioteket och diskutera veckans föreläsningar, och åkte istället ner på stan och shoppade. Skön terapi. Sen blev jag partysugen, kanske mest för att jag fick höra att ett killgäng jag känner (där snygg-s ingår) har bokat drinkbord på favvo-klubben. Ingen av mina kompisar vill med ut (alla e så stadgade nuförtiden) så jag har tvingat en kursare att hänga med. Jag tänker alltså gå ut och försöka ragga upp snygg-s, med en 8 år yngre skönhet vid min sida. Hoppas han e så full att han inte ser hur sliten jag ser ut i jämförelse… Gissar att han kommer vara det. Dessutom är det mörkt där inne… Positivt tänkande!

Fast, om man ska se det hela från en annan synvinkel… Jag är astrött, har inget snyggt att ha på mig, ska upp tidigt i morgon, snygg-s har inte ringt på 2 v… och det är inte helt osannolikt att jag får se honom hångla upp nån annan. Vet förresten inte ens om han ska med gänget ut. Det kan bli katastrof alltså, men vafan, man måste ju försöka!?

Apropå boyz så hade jag en despo-dag igår. T.o.m min absolut trognaste singelkompis har träffat kille. Nu verkar det iofs som om han har en annan tjej på g samtidigt… men hon får i alla fall hångla ibland. När jag får mina despo-moments gör jag alltid samma sak; aktiverar mitt konto på spraydate, surfar runt och skickar ut 3-4 mail till killar som ser bra ut och har en vettig presentation. Gjorde samma sak igår. Fick svar från 3 av 4. Inte så illa. En visade sig vara pervers + hade flickvän, så han blev dissad rätt fort. En kändes skum, en sån där konstnärlig typ som man inte förstår sig riktigt på. Den tredje verkade däremot som en stabil, snäll, smart och social kille. Enda problemet är att han inte är jättesnygg. Han ser ok ut, men jag vet inte om det räcker. Jaja, ska i alla fall fortsätta maila honom så får vi se…

Lat

Jag skolkar idag. Tanken var att jag skulle gå upp tidigt och sen hinna jobba, städa, plugga och kanske träna en sväng. I stället blev det lång sovmorgon och många timmar framför datorn. Jag är lat. Bara att erkänna... lat lat lat. Lider av mask skulle man kunna säga. Latmask. Å andra sidan har jag hört att lata människor är de som hittar på de smartaste lösningarna, just för att de är lata. Så lat är kanske inte så negativt egentligen. När de frågar efter mina positiva egenskaper på nästa arbetsintervju ska jag nog stolt berätta att jag är lat!

Igång!

Ett första stapplande försök att skapa något läsvärt... Kanske mest för mig själv, men spännande ändå att veta att andra kan läsa och kommentera det jag skriver! Jag ska verkligen försöka vara mer konsekvent än jag brukar, och försöka posta inlägg dagligen. Försöka... som sagt...