Brädad av en femåring

"Vem ska du gifta dig med" undrade min lilla brorson.
"Jaa, du, mycket bra fråga. Jag vet faktiskt inte" svarade jag. Då såg han bekymrad ut. Grubblade en stund, och sken upp:
"Kanse me mig?!"
"Ja! Kanske det!" sa jag glatt. Fick en stor kram och en blöt puss, och tänkte lättat att än finns det hopp. Det existerar i alla fall en kille som tror att jag skulle vara en passande fru.
"Åh nej" sa min brorson då och slog händerna för munnen. "Det gåj ju inte!" Han tittade medlidsamt på mig.
"Varför inte?" undrade jag förvånat.
"Ja ska ju gifta mig me Astjid" utbrast han beklagande.
"Astrid?"
"Ja, Astjid på dagis. Jag har lovat" sa han och slog ut med händerna.
"Attans, då får jag försöka hitta någon annan" suckade jag.
"Ja, det odnaj sig nog" sa han tröstande och sprang ut för att leka.

Fan, man skulle paxat någon på dagis. Varför tänkte jag inte på det?!