Han räckte fram en öl, såg mig djupt i ögonen och sa att det var verkligen roligt att se mig igen. Vi pratade en stund. Jag tog bort hans hand från rumpan ca 17 gånger, han frågade hur det gick med kärleken. Jag berättade att det går ”strålande som vanligt”. Ironiskt. Och frågade om han hade mer tur. Det hade han inte sa han. En klocka plingade långt bak i huvudet och jag frågade om inte han hade ett seriöst förhållande sedan länge. Och jo, alltså, tjej hade han ju. Men det gick inte bra. Han var inte lycklig.
Jag lät mig smickras av hans komplimanger, lät hans ouppfostrade hand dröja lite på min gump innan jag tog bort den, skrattade åt hans plumpa skämt. Då tog han en klunk öl och jag fick syn på en guldring. På vänster ringfinger. Poletten trillade ner. ”Va fan, du e ju gift” sa jag och pekade på ringen. Han ryckte på axlarna och log ursäktande. Sen undrade han om han fick följa med mig hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar