Mannen klev in genom dörrarna till det lilla sjukhuset och gick fram till den första läkaren han fick syn på. Utan att säga något räckte han fram en plastkasse till henne och fångade blekt hennes frågande blick.
”Den skulle bort”, sa han och tittade uppfodrande på henne. Tveksamt tog hon påsen och när han gav henne en bestämd nick knöt hon upp knuten den var försluten med. Hon skulle aldrig glömma synen som mötte henne. I påsen, bland blod och halvsmälta isbitar, låg en avhuggen människohand. Hon drog djupt efter andan och tittade förskräckt på mannen. Först nu la hon märke till att han höll sin andra hand bakom ryggen, och att det bildats en pöl av blod på golvet bakom honom. ”Den skulle bort”, upprepade mannen.
AT-läkaren som tog emot mannen fick sedan reda på att han var gravt schizofren, och att rösterna befallt honom att ta bort handen. Det hade tagit honom en halv natt att såga sig genom senor och brosk och två köksknivar hade blivit helt utslitna. Smärtan hade han inte registrerat och läkarna kunde inte göra mycket annat än att sy igen huden kring stumpen.
Detta hände alldeles nyligen, och AT-läkaren som tog emot honom är kollega med en vän till mig.
Ibland känner man sig väldigt normal…
söndag, december 17, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar