tisdag, november 14, 2006

Fjärten

Något hemligt nummer har ringt mig flera gånger under dagen, och när jag kom hem upptäckte jag att jag hade ett meddelande på telefonsvararen; ”Hej, Gustav här, ring mig, hejdå”. Gustav? Enda Gustav jag känner är en som gick i min klass i mellanstadiet, och som vi brukade kalla för Fjärten. Jag minns inte varför vi kallade honom för det, men antagligen råkade han släppa sig någon gång, och sen satt namnet som en smäck år ut och år in.

Jag kollade upp numret han lämnat på svararen, och mycket riktigt, det var Fjärten himself som sökt mig. Why?! Efter lite grubblande kom jag på att jag träffat honom ute för några veckor sen, och att jag i glada fyllan och villan tänkt att han såg ju faktiskt inte så dum ut. När jag får i mig alkohol får jag ofta för mig att jag ska sprida glädje, så jag gick fram till honom och sa till honom att han såg jäkligt bra ut. Sen drog jag därifrån. Inte mer med det. Trodde jag.

Vill inte ringa upp… Vad kan han vilja mig? Åhh, man ska inte ge komplimanger till fjärtar!

2 kommentarer:

Anonym sa...

*skrattar*

På fyllan gör man de mest underliga saker. Tyvärr är det sällan man bara får glömma och gå vidare. De har en förmåga att bita en i röven förr eller senare...

Säker på att han inte är snygg utan alkoholens ångor?

doktor solo sa...

Rent objektivt så ser han faktiskt bra ut. Allt hår kvar och höga kindben... Men, vafan, det är ju fjärten. Kan inte liksom...