Ensam söndag

Hade precis krupit ner under täcket igår, lagom salongsberusad efter en supertrevlig tjejmiddag, när F ringde och undrade om han kunde komma förbi. Det fick han såklart. F och jag hade ett långt kk-förhållande, som övergick i ett ”bara-sova-ihop”-förhållande, som trappades ner ytterligare till ett vanligt kompisförhållande när båda skaffade partners för ett par år sen. Nu har ju inte jag någon pojkvän längre, men han är fortfarande lycklig särbo. I alla fall, han kom förbi vid 04 och vi hann inte snacka så mycket innan båda somnade i soffan. Någon timme senare vaknade jag med huvudet på hans mage och började tänka på hur jäkla synd det är att vi aldrig blev kära. För han är fin. Riktigt fin. Jag la en filt över honom och kröp ner i min säng. Det tog inte så lång tid innan jag fick sällskap, men sen blev det väldigt svårt att sova. Vi låg tätt ihopslingrade, men han behöll kläderna på och ingen av oss vågade ens andas om vad jag vet att vi båda tänkte. Det e fan inte rättvist. En hel natt bredvid en attraktiv man som väcker underbara men förbjudna minnen till liv. Idag känner jag mig mer ensam än någonsin. Juristmannen ska nog få ett mail…