Sjuk

Ute strålar solen, snygga killar går runt lättklädda och fågeljävlarna kvittrar. Inne ligger jag och tokhostar, vomiterar, halicunerar och perspirerar om vartannat.

Det e fan inte rättvist.

I oform

Jag var galet trött idag. Satt å kippade med ögonen. Det hängde tyngder i ögonlocken och hjärnan var hela tiden på vippen att checka ut. Ändå var föreläsningen intressant, om saker jag vill veta och kunna.

Eftersom jag sovit gott i 9 timmar under natten så tänkte jag att narkolepsiattackerna kanske berodde på näringsbrist, så jag lämnade matlådan och hängde med grabbgänget och käkade ordentlig finlunch. Det hjälpte inte.

Kom hem och la mig i sängen för att vila lite. Vaknade 4 timmar senare(!!!). Detta är värre än narkolepsi, kanske sömnsjuka? Eller cancer?

Masade mig upp och tillagade gourmetmiddag med filmjölk och flingor. Sen la jag mig framför TV:n med smörgås, te och Dr.McDreamy (Grey's anatomy, bästa serien ever!). Började äntligen må något bättre. 10 min senare ringde det på dörren. Ordföranden i föreningen. Vi måste ha akutmöte. Nu. Igen. Men, men, stammade jag... det är ju bra på TV nu! Han såg helt oförstående ut och jag hade tårar i ögonen när jag stängde av och gick ner till styrelserummet.

Hade inget tålamod på mötet. Varför tycker folk om att upprepa saker någon annan redan sagt? Varför är vissa så tröga? Varför har vi med en senil gubbe som varken hör eller minns? Argare och argare blev jag. När helvetet äntligen var över smakade min smörgås och te inte lika gott och det var inget jag ville se på TV. Absolut inget. Fick ännu ett sammanbrott. Inte normalt beteende. Måste vara hjärntumör.

Sen gick jag på toa. Och i trosorna låg förklaringen till dagens mentala störning. Kukhelvetes jävla lingonvecka.

Hypokondrisk, jag?!

Efter tre akuta toabesök på en halvtimme, med mycket måttlig produktion, var jag övertygad om att jag fått cystit, urinvägsinfektion (med aggressiva bakterier som antagligen var på väg upp i urinledarna för att orsaka pyleonefrit, njurbäckeninflammation, och sen vidare ut i blodet för att döda mig via sepsis). Eftersom man nuförtiden ska undvika antibiotika sprang (nåja... haltade ovanligt fort) jag till affären och köpte fem liter tranbärsdryck. Efter att jag hällt i mig en halvliter började blåsan fungera normalt igen. Fantastiskt snabb och effektiv kur! Kan inte alls varit inbillning...

Läkarutbildning är fan inte nyttigt.

Virrig

Mina vantar passade på att förlägga sig och försvinna när jag var inne på en affär idag. Lång tids letande var förjäves. Deppad bestämde jag mig för att cykla hem, men drabbades av akut minnesförlust och kunde inte alls komma ihåg var jag ställt cykeln. Fick leta i 30 min.

Får man verkligen bli läkare om man är såhär tankspridd?

Dagens...

Dagens lärdom; kryckor i kombination med rulltrappa är förenat med livsfara.

Dagens upptäckt; 6 veckors invaliditet ger 2 cm smalare lår och 2 kg tyngre kropp.

Dagens goda gärning; hjälpte en blind kvinna hitta rätt. Äntligen lite bra karma!

Dagens dåliga gärning; Fick på ett manipulativt sätt en liten kursare att diska min lunchlåda. (Han hämnades dock genom att kalla mig för ett skavande nefritiskt syndrom*)

Dagens märkligaste upplevelse; Under ett gruppmöte hivar professorn plötsligt fram en megastor polycystisk njure ur en hink. Denna groteska njure, full med stora blåsor, hade förvarats i vatten och det bokstavligen rann om den. Han lägger upp den på bordet med orden "kolla vilken bamsing!" och när alla är tillräckligt chockade lägger han ner den igen och torkar av bordet med rockärmen. Ingen tänker lägga fikabröd direkt på det bordet igen.

*Nefritiskt syndrom= njursjuksom som ger hematuri (blod i urinen), ödem (svullnad) och högt blodtryck.

F på besök, igen

Historien upprepar sig. F kommer att tänka på mig när han är på väg hem från krogen och tycker att det är en ypperlig idé att göra ett besök. Vi pratar, mest han för jag är trött som vanligt, sen går jag och lägger mig och han somnar nästan i soffan. Men bara nästan. När allt är mörkt och tyst hör jag hur han tassar upp och klär av sig, och snart liger en varm kropp vid min. Det här är mysigt, tänker jag. Bara ligga såhär, nära, hålla handen, utan att det är något sexuellt.

När jag driver bort mot drömlandet dras jag tillbaka av en ilning som strålar längs hela ryggraden och ner till tårna. Hans hand har rört min hud. Lätt lätt... det kanske inte ens var meningen? Försöker hitta tillbaka till drömlandet, men då händer det igen. Min kropp vaknar. Drömlandet far bort mot horisonten. Han rör mig fjäderlätt, på allt mer intima områden, tills jag blir helt galen och ber om mer. Då skrockar han nöjt och ger mig mer.

Tillfredställd somnar jag. Vaknar av efterspelet. Han har smitit hem, och sms:ar sina innersta tankar. Det han inte vågade säga högt. Sen återupplever vi natten via sms. Sen somnar jag igen. Och drömmer att han och jag står orörliga sida vid sida och ser ett fullsatt tåg spåra ur och krascha.

Opoid-tripp

Jag hade räknat med att kunna gå normalt och cykla till föreläsningarna vid det här laget, men jag har fortfarande så ont att jag knappt kan gå. Igår tömde de knäleden på 25 ml blod, vilket gjorde det något bättre, men fortfarande långt från bra. Jag kan inte sträcka ut benet, och inte böja det mer än 30-40 grader. Kan fortfarande bara ha mysbrallor. E så trött på skiten att jag snart gnager av mig det och skaffar protes i stället.

När jag haltade hem igår blev jag omkörd av en rollator.

Sen övertalade jag doktorn att skriva ut ordentlig medicin. Sitter och är halvhög på Tradolan nu. Rätt trevligt faktiskt. Fortfarande ont, men inte lika. Och när onda låret rycker till börjar jag fnissa, inte snyfta som förut. Känner mig lite yr, lite borta, lite trög, och lite nöjd.
Inte illa pinkat för ett så litet piller!

Lerig gård

Senila gubben i vår förening har i styrelsens namn (men utan deras vetskap) fixat så hela vår gård är uppgrävd. Räkningen går på 150 000 kr. Han tyckte det skulle vara finare med tulpaner i stället för buskar...

Diverse

Föräldrarna är och kollar på en lyxig sommarstuga. Nära till havet och till golfbanan, stor pool, gigantisk tomt, och några miljoner är allt som behövs. Mamma undrar vad jag tycker, och jag är positiv. Säger att jag kan se mig själv ordna fantastiska midsommarfester där. Hon suckar, ser trött ut, men jag kan inte säga det hon vill höra. Hur ska jag kunna se mig själv i lillstugan med make och barn, när jag inte ens vet om det finns i min framtid?

Borde verkligen plugga, men känner mig oövervinnelig sedan jag på något mirakulöst sätt klarat de senaste tentorna. Är så trött på att plugga. Hoppas på tur på måndag med då det är muntlig dugga. Eller nej, har ju lovat mig själv att jobba hårt den här kursen. Snart ska jag slå upp böckerna. Snart.

Vi hade spontanmiddag igår, L och jag. Det brukar bara bli vi två när vi är spontana, men igår dök både F och syrran upp. Gjorde fantastiskt god fisksoppa, och sen tryckte vi i oss onyttigheter framför melodifestivalen. Sångerna var ingen höjdare, men njöt av sällskapet. Syrran och jag kommer bättre och bättre överens allt eftersom åren går. Det är bra.

SD-mannen drack tydligen sprit i helgen, för han skickade ca 4,7 miljoner sms under natten. När jag avböjt en visit 3 gånger och tillslut helt slutat svara på sms:en började han ringa. Tre obesvarade samtal mellan 03 och 04. Han är ute ur leken nu. Tokute.

Olovlig passion

När jag närmade mig puben såg jag till min förvåning att han väntade utanför. Han, den vackra men upptagna juristen som jag träffat på helgens fest. Jag var inställd på att han kommit på bättre tankar när han nyktrat till, och att jag bara skulle gå förbi puben vi bestämt möte vid och sedan gå hem igen. Ensam.

Han beställde in drinkar, vi skålade, skämtade, pratade och redan första gången jag mötte hans blick och såg den spjuveraktiga glimten i den så visste jag. Vi skulle gå hem tillsammans. Detta var inte det oskyldiga möte vi intalat oss.

Efter några drinkar bestämde vi oss för att leta upp en ny pub, men hamnade i stället hos mig. Jag hann inte öppna vinflaskan innan han tryckte upp mig mot köksväggen och gav mig den ljuvligaste kyss jag fått på länge. Intensivt hångel ledde till passionerad sex. Och strax efterråt knackade samvetet på hans axel.

Han sa att han haft en underbar kväll, att jag var vacker och trevlig, att han gärna ville träffa mig igen... men... hans liv var struligt just nu. Jag skrattade, förvånad över hans oro. Jag vet om din situation, sa jag. Du behöver inte oroa dig, jag har inte några förväntningar på ett frieri. Han log lättat, mumlade att man aldrig kunde veta, att vissa tjejer blev sårade, att han inte ville såra sin flickvän. Jag skakade på huvudet, sa att detta stannar mellan oss, och att jag är känslomässigt kall som en fisk. Och faktiskt kände jag mig styrkt, inte sårad. Jag hade fått det jag var ute efter; uppmärksamhet, närhet och en rejäl självförtroende-boost. Han hade fått det han var ute efter; spänning och min kropp.

Efter ytterligare lite fantastiskt hångel sa han att han skulle höra av sig, att han ville träffa mig igen. Jag ryckte på axlarna och sa att han kunde göra som han ville. Det var upp till honom. Han nickade, sa att jag var fantastisk, och gick hem till sin sambo.

Jag borde ha dåligt samvete. Om det inte fanns tjejer som jag så skulle killar som han inte vara otrogna. Men det finns många som jag, och players som han ljuger om det krävs för att få komma till. Han är en sån som ingen tjej säger nej till. Som sårar och svinar, men alltid kommer undan tack vare sin charm.
Han är precis som mitt ex.

Bakom fasaden

Det är så många hemligheter i kompiskretsen nu. I största förtroende får jag höra att det vackra paret gjort abort, att det glada skämtsamma paret går i terapi, att de som kallar sig soul-mates har slutat ha sex, att min vapendragare på singelfronten har regelbunden sex med en 10 år äldre gift man...

Plötsligt har det blivit så viktigt att hålla skenet uppe. Mitt i karriären, på toppen i livet, då ska allt vara perfekt. Eftersom jag inte bryr mig om att hålla något sken uppe får jag höra historierna och ser sprickorna. Jag blir inte lika chockad som andra när fasader rämnar och ingenting visar sig vara som alla trott. Jag blir bara chockad över att så många orkar nicka och le så länge, utan att ge en glimt av sin tuffa situation. Kanske är det mindre smärtsamt då, om man inte bara ljuger för andra, utan även för sig själv.

Inre förändring

Att få kunskap om hur kroppen fungerar, och att skära i döda, skiva upp hjärnan som en limpa, klippa upp tarmar och kärl, förundras över lungornas svampighet och hjärtats finurliga design. Det förändrar ens syn på människan och livet. Och framförallt ens syn på kroppen. Den blir en fantastisk maskin, som är desigad på lite olika sätt hos alla individer. Små fel hos vissa, stora fatala produktionsfel hos andra. Fel som man förut hade kräkts vid blotta tanken på, men som man nu intresserat närmar sig, studerar, känner på och skär i.

Problemet med denna förändring är att jag inte kan prata om det med mina icke-läkarstuderande vänner. När jag stolt berättade på en tjejmiddag att jag hittat en tromb (en propp) när jag klippt upp en tants kranskärl i hjärtat samma dag, så fick jag höra att de inte ville höra mina äckelhistorier. Jag som var så stolt över att jag hittat dödsorsaken.

Kanske är det därför så många läkare bara omger sig med andra läkare. Och gifter sig med andra läkare. Kanske är det därför jag ibland känner att mina vänner glider ifrån mig. En oväntad konsekvens av studierna.

Still got it

Det var 30-årsfest i lördags. Väldigt blandat med folk; en massa par, släktingar ...och barn. VARFÖR tar man med sig sina barn på en 30-årsskiva? Är det verkligen så svårt att hitta barnvakt? Nej, jag tror att många föräldrar är så stolta (och insnöade) att de vill ta med sig ungarna och visa upp dem, i hopp om att få höra vilka välartade och vackra barn de har. För de kan väl inte tro att festen blir roligare om tre st 4-6-åringar springer runt borden och skriker?

I alla fall. Tror jag var enda singeln. Det kan tyckas deprimerande, men jag hade blivit betydligt mer deprimerad om jag varit flickvän till någon av killarna som svärmade runt mig. Jag hade inte tråkigt en sekund och fick både ett och annat oanständigt förslag. Visserligen var jag ovanligt snygg dagen till ära, men att få smicker och blinkningar när flickvännen sitter 10 m bort och kastar mördande blickar, det är lite ...annorlunda.

Kanske borde jag varit kall och avvisande, och fått flickvännernas respekt i stället för ogillande. Men efter (alltför) många glas vin (hey, vad ska man göra, fri bar!) så blev jag självisk och njöt av uppmärksamheten. En läcker jurist, som jag tokhånglat med en blöt kväll i gymnasiet, drog in mig i garderoben och krävde en dejt. Jag gick tillslut med på att ses i veckan, men nu vet jag inte om jag vill längre. Dessutom tvivlar jag på att han vill se mig nu när förtrollningen släppt och jag blivit en nykter och haltande obalanserad pillertrillare vars ena jätteben kräver mysbyxor. Men, vem vet, det kanske var min fascinerande och vackra insida han gillade och inte min tighta klänning?

As if.

Dr Tapper

Idag är man inte så kaxig...

Operationen gick bra, men de blev tvugna att skära upp mer än det var tänkt så jag har ett stort sexigt ärr att se fram emot... Nu lever jag på värktabletter och låtsas vara tapper, fast egentligen vill jag bara gå och dra något gammalt över mig.

Hade man haft ett heltidsjobb så hade det blivit två veckors sjukskrivning, men som student är det bara att pallra sig tillbaka till föreläsningarna så fort som möjligt. Och sen gråta på toan...

Tapper som sagt.

op-oro

Hemma, ensam, en fredagkväll, igen. Det stör mig konstigt nog inte. Jag har jobb att göra, böcker att läsa, en tv som kallar och ett ben som gör ont. Förstår fortfarande inte hur jag kunde vara så klantig. Skulle bara sätta mig ner... liiite full kanske, men benen ska ändå hålla för att sätta sig tycker jag. Operationen blev inte av veckan efter fallet som jag trodde, men på måndag ska det ske. Håller tummarna för att de hittar felet och rättar till det. Oroar mig för att de ska ställa in operationen eller bara öppna och konstatera att det får självläka. För jag vill bli bra fort! Skulle ju åka massor med slalom den här vintern. Fan.

Undrar om jag blir intuberad? -obehagligt. Får kateter? -usch, aj, nej! Morfin? -ja tack, gärna, maxdos!

Telepati

Strax efter att jag publicerat gårdagens inlägg ringde A och undrade om han kunde komma över. Telepati på hög nivå! 20 minuter senare dök han upp med godis och film, och sen satt vi och mös i soffan hela kvällen. Det enda jobbiga var att hindra impulsen att vända mig om och hångla upp honom. Han är snygg, smart, trevlig... och för ung. Han sa en gång att han är rädd att något ska hända mellan oss som ska förstöra vår vänskap, så jag håller det på ett strikt platoniskt plan. Synd när jag för en gångs skull känner mig attraherad av någon, men det är nog smartast så.

Reunion med A

Ser fram emot morgondagen. Jag ska smyga fram till A och ge honom en kram! Han kommer bli paff, för han har bara fått halvstela låssaskramar förut, men nu ska han få en riktig. Eller, jag ska ta en riktig. För jag behöver det. Och för att jag känner att vi glidit ifrån varandra. Förra året var han en av mina bästa vänner. Han fick höra mina bekännelser och jag tvingade ur honom sanningar. Han märkte när jag skolkade och tog anteckningar åt mig. Jag köpte hans favoritgodis till honom när han verkade deppig. Sen hände något... vi gled isär, han skaffade andra vänner i klassen som jag inte gillade, så jag skaffade också andra vänner. Snart märkte han inte om jag var där eller inte, och jag märkte inte om han var deppig eller glad. Men, i morgon är det dags för en liten reunion!

Silverstedt tänker så långt näsan räcker

Victoria Silverstedt låter sig intervjuas i programmet Förkväll för att berätta om sitt nya, mer seriösa jag. Efter lite stelt småprat får hon frågan "vilken kroppsdel är du mest stolt över" och jag blir så irriterande irriterad att jag inte kan sitta still. Jag har aldrig hört en man (eller en icke-uppenbart-vacker kvinna) få denna fråga, och jag har tyvärr aldrig hört ett tänkvärt, roligt eller smart svar. Trots att jag håller ena tummen hårt får jag inte höra något bra denna gång heller. Vickan tänker efter riktigt länge, och sen berättar hon på överdriven svengelska att allra mest stolt är hon över sin näsa. Inte för att den är ett fantastiskt organ som filtrerar luften och tar upp dofter, utan för att den har en sån fin kvinnlig form. Hon vrider huvudet i profil med ett fniss för att tv-publiken ska få se hennes svankande näsrygg, och hennes nya, seriösa jag i profil.

Snälla, tänk liiite längre nästa gång. Många hade säkert dragit på munnen om hon sagt "min hjärna", men trots bimboframställningen måste ju någon hjärncell fungera bra med tanke på hennes framgång. Ett mer tänkvärt och tvetydigt svar hade varit "mitt hjärta". Då hade hon fått respekt.

Jag undrar vad en man med motsvarande IQ skulle sagt... Gissningsvis skulle en stor andel av männen (oavsett IQ) säga att deras bästa organ sitter mellan benen, men detta har jag inte hittat någon undersökning om så det är rena spekulationer. Tänk vad roligt det hade varit om Silverstedt efter sitt grubblande chockat med "jag är otroligt stolt över min vagina!". Åh, då hade jag blivit lycklig!

SD-mannen

Han fortsätter att höra av sig. SMS landar i min mobil så fort han fått i sig alkohol. Förstår inte varför. Tyckte han om att ligga bredvid en fiskpinne sist? Eller har han blivit besatt av mig nu när jag så totalt tappat intresset?

Kursettan

Frågan hänger tungt i luften och alla håller andan och hoppas på att han ska ta den. Ingen annan kan svaret, och ingen vågar gissa. Han suckar och säger namnet på det efterfrågade enzymet med dryg stämma. Kan inte låta bli att lägga till "det där nämde ju föreläsaren på termin ett när vi gick igenom intracellulära reaktionsvägar". Vissa drar på munnen, andra rynkar pannan och försöker minnas. Jag undrar om han har en släng av Aspergers syndrom. Kan han inte glömma? Det där är väl ändå inte nyttigt? Det imponerande minnet i kombination med den dryga stilen får till och med klassens ljus att känna sig dumma. Och klassens ljus är allt annat än dumma.

Han har inte många vänner, men han har alltid väldigt många poäng på tentorna.