Reunion med A

Ser fram emot morgondagen. Jag ska smyga fram till A och ge honom en kram! Han kommer bli paff, för han har bara fått halvstela låssaskramar förut, men nu ska han få en riktig. Eller, jag ska ta en riktig. För jag behöver det. Och för att jag känner att vi glidit ifrån varandra. Förra året var han en av mina bästa vänner. Han fick höra mina bekännelser och jag tvingade ur honom sanningar. Han märkte när jag skolkade och tog anteckningar åt mig. Jag köpte hans favoritgodis till honom när han verkade deppig. Sen hände något... vi gled isär, han skaffade andra vänner i klassen som jag inte gillade, så jag skaffade också andra vänner. Snart märkte han inte om jag var där eller inte, och jag märkte inte om han var deppig eller glad. Men, i morgon är det dags för en liten reunion!