Frågan hänger tungt i luften och alla håller andan och hoppas på att han ska ta den. Ingen annan kan svaret, och ingen vågar gissa. Han suckar och säger namnet på det efterfrågade enzymet med dryg stämma. Kan inte låta bli att lägga till "det där nämde ju föreläsaren på termin ett när vi gick igenom intracellulära reaktionsvägar". Vissa drar på munnen, andra rynkar pannan och försöker minnas. Jag undrar om han har en släng av Aspergers syndrom. Kan han inte glömma? Det där är väl ändå inte nyttigt? Det imponerande minnet i kombination med den dryga stilen får till och med klassens ljus att känna sig dumma. Och klassens ljus är allt annat än dumma.
Han har inte många vänner, men han har alltid väldigt många poäng på tentorna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar