Inget ont som inte för något gott med sig

En ny värld har öppnats för mig. "Sjukdomsvinst", som jag tidigare bara läst om, är plötsligt en verklighet. Det är faktiskt inte bara dåligt att vara invalido. Folk man knappt känner kommer fram och pratar, snygga läkarkillar vill känna på skadeområdet och berätta om sina krigsskador, alltid hinner någon fram och håller upp dörren för en, hemtjänst & färdtjänst i form av vänner och familj är bara ett telefonsamtal bort och bäst av allt; vår stenhårda öststatshandledare har blivit vänligheten själv och ger mig bara lätta frågor och förklarar snällt och noga om jag missuppfattat något. De höga kraven, arga blickarna och hårda tonen försvinner så fort hon får syn på mig. Fabulous!