Lördagsnatt

"Jag vill ha dig", viskade han i mitt öra, vilket fick mig att slutligen dra mig ur kramen. Jag rynkade pannan och skakade långsamt och förebrående på huvudet. Klockan var 04 och vi stod utanför min port efter en blöt kväll på krogen. "Jag kan förklara varför jag vill det", sa han och tittade bedjande på mig.

Nyfikenheten i kombination med alkoholen gjorde att jag gav med mig och han fick följa med upp. I hissen stod vi tysta och jag undrade vad han skulle ha för förklaring. Att han inte kunde glömma mig och alla våra nätter ihop? Att jag var den bästa han haft? Att han fortfarande hade känslor för mig?

"Jag har typ inget sexliv", mumlade han och tittade ut genom fönstret. Jag började skratta med avbröt mig när jag såg allvaret i hans blick. "Du skämtar va?" sa jag, för det var ju F jag pratade med. F som haft över 100 tjejer. Som aldrig varit utan sex i längre än en vecka. Och som hittade drömtjejen för två år sen och inte ens tittat åt någon annan sedan dess. Jag undrade vad han menade med det och han suckade och sa;
"3 - 4 gånger kanske.... om året".

Chockad kan man lugnt säga att vad jag blev. Jag som trodde att de hade det perfekta förhållandet. Han pratar ofta om hur mycket han älskar henne och att allt känns så rätt. Nu sa han att det var så, att allt var helt perfekt, utom just den "lilla" detaljen. Hon hade aldrig lust. Och den senaste tiden hade han inte heller haft lust. Det fanns ingen spänning alls, och ingen ork. Inte en enda gång under hela varma sommarsemestern hade de fått till det.

När jag kröp ner i sängen och kände hans kropp mot min visste jag att vi inte skulle kunna motstå varandra denna gång. Jag undrar hur mycket ångest han har nu. Och om han i fortsättningen kommer undvika mig när han festar. Jag tror det. Tyvärr.

Hjärnlösa män

Jag hatar killar. Varför kan de inte lära sig tänka?!

F och jag har sedan länge bestämt att vi skulle förfesta och gå ut tillsammans idag. Kl 19 skickar han ett sms "har blivit bjuden på pokerkväll med jobbarkompisarna". Och, liksom? De träffar han ju varje dag. Vi har inte setts på veckor och jag har verkligen sett fram emot att träffa honom på tu man hand. Sen föreslår han att jag ska komma till deras fest lite senare, eller möta upp dem ute på krogen. Jättekul, verkligen. Försökte säga att hela poängen med kvällen ju var att vi skulle ses, men han förstod inte problemet; vi skulle ju ses. På krogen. Jag behövde bara ta några glas hemma och gå dit till midnatt.

Då lackade jag. Sa åt honom att ha så kul och slängde på luren. Grinade. Gick till affären och köpte godis. Tog ett stort glas vin och började tröstäta och intala mig själv att det säkert är värdelöst ute ikväll. Inga bra killar. Bara putande blondiner och fula, fulla, slemmiga, korkade killar. När jag börjat tro på mina lögner får jag ett sms. "Skit i pokern, kom hit nu så festar vi". Åhhh, nu har jag ju en jättegodismage och huvudvärk. Har inte hunnit raka benen. Inte provat igenom garderoben. Pittkuk.

Lammkött

Jag hade lyckats intala B att hennes 6 år yngre ragg förra helgen var en bedrift och absolut inget hon skulle ha ångest för. Han var ju gorgeous; fotomodellsnygg med vältrimmad kropp, hårfäste som satt där det skulle, och han ville faktiskt själv följa med henne hem. Jag menade att alla tjejer egentligen borde ha killar som är 5-6 år yngre, eftersom vi lever längre och har vår sexuella peak senare än dem. Tillslut trodde hon mig, och bestämde sig för att ta reda på mer om honom.

Eftersom han inte fanns på Eniro bad hon en bekant, med tillgång till diverse register, att försöka ta reda på var han bodde och hans nummer. Efter lite registersökningar ringde denna bekanta upp med smått chockerande nyheter. Killen bor hos sina föräldrar, och är inte 6 år yngre utan 10. Samtalet han tog emot kl 06 som gjorde att han fick så bråttom hem kom alltså sannolikt inte från någon tjej som B trott, utan från hans föräldrar!

Vad fan ska man göra, sa B. Grabben ljög om sin ålder för att få nuppa med en tant. Ska man skratta eller gråta?
Skratta såklart, sa jag. Lite lammkött ibland kan behövas, även om det där kanske var väl färskt.

Sen var vi rörande överens om att i fortsättningen inte bara fråga om potentiella killars ålder, vi måste börja ta leg.

Läkarfest

Jag serverade på en helt galen "läkarstudentmaskerad" nyligen. Läkarstudenter kan verkligen supa, framför allt när de är utklädda till oigenkännlighet. De var tvugna att avbryta middagen i förtid p.g.a matkrig, ca 20 pers blev utslängda, och 2 blev anhållna för våld mot tjänsteman.

Lite ovant, men ändå riktigt trevligt, var det att få komplimanger och nyp i baken när man är nykter. Läskigt också att se med klar blick hur vissa beter sig. Hångla runt med 2-3 st inom en timme... det har väl jag aldrig gjort? Ehum...

Action tack

F messade i söndags och frågade varför jag inte festat sen ”incidenten”. Typiskt honom att höra av sig till mig när han är bakfyllekåt. Han ville diskutera natten då han sov över, då inget hände egentligen, men det låg i luften… Nu skrev han ”Hade stånd typ hela natten, lite generad nu nästan”. Generad trodde jag inte ens ingick i hans ordförråd! Hahaha. Sen fiskade han som fan tills jag gav med mig och erkände att jag inte heller varit helt opåverkad. Vad 17 har han tjej för? Är ju i desperat behov av lite action här!

Tenta

Hade tenta idag. Helt slut nu. Såklart började jag plugga alldeles för sent, så de senaste tre dagarna har jag suttit inspärrad med mina böcker och varit helt världsfrånvänd. Otroligt så mycket man kan få gjort när man känner paniken komma krypande! Säkert 10 timmars effektiv pluggtid/dag. Dieten har nästan uteslutande varit godis, kakor och julmust. Har inte rört på mig mer än från sängen till skrivbordet, och har bara sovit några timmar/natt. Jag planerar att hinna sova 8 timmar, men när jag är stressad tar det flera timmar att somna, och sen vaknar jag hela tiden. Tillslut nallade jag på mormors sömntabletter och sen sov jag som en stock. Fina grejer det där.

Fjärten 2

Även om det var lite småkul, fick jag ångest av Fjärtens meddelande och drog mig för att ringa upp. Tillslut ringde han igen. Utan krusiduller frågade han direkt om jag ville käka middag med honom någon gång! Jag kunde bara inte säga nej... han är ju en barndomsvän, en trevlig och glad prick, som faktiskt inte ser så dum ut. Det hela känns ändå absurt, kan inte ens tänka romantiska eller sexuella tankar om honom. Jag måste se till att avromantisera hela träffen, så mycket jag kan. Kanske ska berätta om mina kletiga arbetsuppgifter på sjukhuset... Åh, jobbigt!

Fjärten

Något hemligt nummer har ringt mig flera gånger under dagen, och när jag kom hem upptäckte jag att jag hade ett meddelande på telefonsvararen; ”Hej, Gustav här, ring mig, hejdå”. Gustav? Enda Gustav jag känner är en som gick i min klass i mellanstadiet, och som vi brukade kalla för Fjärten. Jag minns inte varför vi kallade honom för det, men antagligen råkade han släppa sig någon gång, och sen satt namnet som en smäck år ut och år in.

Jag kollade upp numret han lämnat på svararen, och mycket riktigt, det var Fjärten himself som sökt mig. Why?! Efter lite grubblande kom jag på att jag träffat honom ute för några veckor sen, och att jag i glada fyllan och villan tänkt att han såg ju faktiskt inte så dum ut. När jag får i mig alkohol får jag ofta för mig att jag ska sprida glädje, så jag gick fram till honom och sa till honom att han såg jäkligt bra ut. Sen drog jag därifrån. Inte mer med det. Trodde jag.

Vill inte ringa upp… Vad kan han vilja mig? Åhh, man ska inte ge komplimanger till fjärtar!

Mormor har stora planer

”Jag har funderat” sa min mormor (89 år) till vårdbiträdet ”och jag tror att jag ska ta och skaffa ett till barn.”
You go granny!

Min far

”Pappa skrattar” sa min syster och tittade storögt på mig. Jag nickade allvarligt, lika häpen som hon. Vi hade vaknat av musiken och skratten, och tyst smugit ner för halva trappan. Nu stod vi i pyamas och kikade mellan spjälorna, mot köket, varifrån de ovanliga ljuden kom. Det var nog en av mina föräldrars första riktiga fester, och det var första gången jag kan minnas att jag hörde min pappa skratta.

Idag, på fars dag, frågade jag min nu så gladlynte pappa varför han var så sträng och allvarlig när vi var små. Han suckade, funderade en stund, och berättade sedan om sin hårda frikyrkliga uppväxt i en väldigt liten by i Norrland. Han fick tidigt lära sig att det var syndigt att skratta och att väsnas. Därför blev han en tystlåten pojke, som höll sig på sin kant och alltid kände sig annorlunda. Vid 15 års ålder hade han läst ut alla böcker som fanns på biblioteket i byn, och när han var 17 packade han sin kappsäck och tog tåget till storstaden Uppsala för att läsa på gymnasiet där. Uppsala blev en chock. Det var människor överallt, svårt att hitta och svårt att förstå hur saker och ting fungerade. Det tog ett halvår innan han fick en vän som kom och hälsade på, och ytterligare ett innan han vågade gå på bio första gången. En ensam tid suckade han. Men vem vet var han hade varit idag om han inte vågat bryta sig loss. Och var jag hade varit. Jag hade antagligen inte existerat alls… Märklig tanke.

På hångelfronten intet nytt

Det blev inte riktigt som planerat vad gäller hångel i helgen, men har haft det bra ändå. Fredagen var en riktig girl-power-dag. Jag och brudarna gick först på spa/skönhetssalong och där fick jag en underbar 2,5-timmars ansiktsbehandling. Jag är lite skeptisk till sånt, men min hy känns verkligen jättebra nu. Inte alls lika torr, fnasig och grådaskig som innan. Efter föryngringen där blev det lite shopping, sedan italiensk middag med mycket vin följt av en krogsväng. Hångellöst, men ändå mysigt att vara ute med gänget!

Igår var jag på tjejmiddag hos en annan kompis. Hon är mamma och klientelet var helt klart annorlunda mot kvällen innan. 4 av 6 ammade. MYCKET prat om bebisar och pojkvänner. Måttliga mängder vin. Jag blev trött, bestämde mig för att gå hem i stället för ut när klockan blev 00 (till mammornas bestörtning), och sov gott hela natten. F hade som vanligt sms:at vid 4, vilket förvånade mig då jag trodde att han höll sig undan pga dåligt samvete för förra helgens övernattning. Tydligen inte.

Idag har jag i alla fall lyckats plugga lite. Den välbehövliga tentaångesten börjar komma krypande… vilket är ett måste för att jag ska få tummen ur.

Nej, nu ska jag ner på stan och leta farsdagpresent med syrran!

Patetiskt

Fick ett nytt mail från juristmannen. Han är tydligen bara ett år äldre än mig..! Måste verkligen sluta kalla honom för gubbe! Fortfarande vågar han inte fråga om vi ska ses. Suck. Börjar kännas lite meningslöst. Fast han har tagit ett stort steg. I stället för att bara skriva under med sitt namn skrev han K/namn. K alltså. Kanske får ett r om några veckor och en hel kram till jul om man har tur?!

Jag har litit ett hårt nederlag på SD. En kille som jag egentligen inte var så jätteintresserad av, men som jag ändå trodde jag hade lindad runt mitt finger, berättade att han hade träffat tjej. WTF. Det är ju jag som är dumparen!

Shit vilket patetiskt lovelife jag har! Tur att det är fest både på fredag och lördag. Ska banne mig minst ha ett hångel då. Annars lär jag börja nalla på mormors lyckopiller.

Pillertrillaren

Min framlidne morfars och dementa mormors lägenhet har sålts och ska tömmas på grejer. Allt dyrbars är fördelat mellan barnen, men det är en massa smågrejs kvar som man får gå dit och plocka på sig om man vill ha. Jag och syrran åkte dit och hon packade ner dukar, gardiner och skålar. Själv hittade jag en skattgömma i badrummet… En hel kasse med mediciner. Jag har lite av en pillerfetish, tycker att mediciner och hur de verkar är otroligt intressant. Och man vet aldrig när de kommer till användning. Trombyl (antikoagulerande medel) lär jag inte behöva de närmaste 40 åren, men de andra kan man säkert prova på vid lämpligt tillfälle. Vätskedrivande, antiinflammatoriska medel, lyckopiller, smärtstillande, laxerande, lugnande, vitaminer, diarréstoppande, sömntabletter mm mm. Jag hittade även dyra ginsengtabletter som jag redan påbörjat behandling med. Snart kommer jag bli både piggare och smartare. Lagom till nästa tenta hoppas jag. Går den åt skogen har jag ju lyckopiller att trösta mig med. Och blir jag för stressad finns det lugnande i skåpet. Magen brukar jag få problem med av allt godis jag äter vid inläsning, men nu har jag bot för den med. Det kommer bli en härlig vinter. ;-)

Antidepressiva ord

Tänk så glad man kan bli av en komplimang. Den kan räcka i flera dagar! Snackade med en kursare igår, och plötsligt sa han ”fan vad söt du är” och sen pratade han vidare. Jag låssades som om jag inte hörde för att kunna fortsätta konversationen utan att flippa ur, men faktum är jag jag blev skitjävlaglad. Är det fortfarande faktiskt. För jag har känt mig så osynlig och höstful på sista tiden.
Idag ska jag dra mitt strå till stacken och försöka bota hösdepressioner med komplimaner!

Marsvinsmannen

Hon jobbade på krogen och en dag såg hon hur en kollega pratade med hennes drömman. Han såg ut att vara allt hon önskade och hon blev alldeles knäsvag bara av att titta på honom. Senare på kvällen frågade hon sin kollega vem denna stilige man han pratat med var. Kollegan blev eld och lågor. Superlativen haglade, de skulle bli det perfekta paret osv. Hon lät sig övertalas (vilket inte var jättesvårt) att låta honom få hennes nummer, men tvivlade starkt på att han skulle ringa. Döm om hennes förvåning när telefonen ringde redan nästa kväll och det är han. Han vet inte vem hon är, men tycker ändå att de borde ses över en fika. Hon vet inte till sig av glädje. Äntligen ska hon på dejt, och inte med vilken kille som helst, utan en underskön och supertrevlig BRA kille som ringer när han lovat och som fått höga betyg av kollegan. Hon byter kläder tio gången innan dejten. Rakar benen noga (man vet ju aldrig), sminkar sig i en timme, fixar med håret ännu längre. Han har sagt att han har en röd jacka. Som om hon inte skulle känna igen honom?!

Hon är i tid på utsatt plats. Står och stampar medan hjärtat dansar techno i halsgropen. Tvivlar på att han ska dyka upp. Då hör hon ett glatt ”hejdu!” och ser in i ett totalt främmande, men förvånandsvärt marsvinslikt, ansikte. Helikopterplatta på huvudet, lätt utstående ögon, acneproblem, max 165 cm lång… och röd jacka. Sakta registrerar hjärnan detaljerna. Ett asgarv bubblar upp men förträngs. Jäkla kollega! Var är dolda kameran? Ska hon skratta eller gråta? Berätta för honom att det upstått något slags missförstånd?

Ett påtvingat leende och iväg till fiket. Hon känner sig ytlig och korkad, så hon är avslöjar inget utan är extra trevlig och de fikar länge. Tyvärr blir han varken snyggare eller längre. Och kollegan tappar en avsevärd mängd förtroendepoäng.

Marsvinsmannen slutar så småningom att höra av sig, men drömmannen verkar vara spårlöst försvunnen. Kanske var han bara en illusion..?

Ensam söndag

Hade precis krupit ner under täcket igår, lagom salongsberusad efter en supertrevlig tjejmiddag, när F ringde och undrade om han kunde komma förbi. Det fick han såklart. F och jag hade ett långt kk-förhållande, som övergick i ett ”bara-sova-ihop”-förhållande, som trappades ner ytterligare till ett vanligt kompisförhållande när båda skaffade partners för ett par år sen. Nu har ju inte jag någon pojkvän längre, men han är fortfarande lycklig särbo. I alla fall, han kom förbi vid 04 och vi hann inte snacka så mycket innan båda somnade i soffan. Någon timme senare vaknade jag med huvudet på hans mage och började tänka på hur jäkla synd det är att vi aldrig blev kära. För han är fin. Riktigt fin. Jag la en filt över honom och kröp ner i min säng. Det tog inte så lång tid innan jag fick sällskap, men sen blev det väldigt svårt att sova. Vi låg tätt ihopslingrade, men han behöll kläderna på och ingen av oss vågade ens andas om vad jag vet att vi båda tänkte. Det e fan inte rättvist. En hel natt bredvid en attraktiv man som väcker underbara men förbjudna minnen till liv. Idag känner jag mig mer ensam än någonsin. Juristmannen ska nog få ett mail…

Ännu en groda

En kompis sprang på en bekant på stan igår. De började prata och det visade sig att båda nyligen skaffat kille. De bubblade på om sina respektive killar, och ganska snart stod det klart att dessa hade mycket gemensamt. Väldigt mycket. De hade t.o.m samma namn och bodde på samma adress! Looserkillen hade inlett förhållande med två tjejer samtidigt! Fan vad lågt. Och korkat. Gissa om han blev dubbeldumpad fort?!

Netlove 2

Inspirerad av min kompis lyckade nätflirt gjorde jag ett nytt försök idag, men det är ju kört för mig! Om man söker på killar i lämplig ålder som bor i närheten, och sen rensar bort de som inte håller måttet, dvs. alla som är under 175 cm långa, alla som har oattraktivt utseende, alla som har korkad presentation, fler än två särskrivningar i sin profil, alla som har hund, katt (är allergisk), barn (blir för komplicerat), och dessutom alla som har fler än 100 inlägg i sin gästbok (tycker jag tyder på att de är SD-beroende), så blir det noll kvar. Inte en endaste enda! Objektivt sett så kan man tycka att jag borde inse att jag måste sänka mina krav, men det gör jag också …i desperata perioder. Det slutar alltid i katastrof. Vettefan vad man ska göra…

I väntan på prinsen kan jag meddela att jag fortsätter mailas med juristmannen. (Har bestämt mig för att sluta kalla honom för gubbe, i förhoppning om att jag ska börja se mer positivt på det hela). Han tappade poäng när han överanvände utropstecken i ett mail (85% av alla meningar slutade med ett!), men han kanske hade smuttat på fredagsölen innan han skrev och kände sig överentusiastisk. Vad vet jag. Inte tillräcklig anledning att dissa någon för i alla fall (men han fick vänta i 3 dagar på svar så han lär inte göra om det). Nåja, nu väntar jag på att han ska ta mod till sig och fråga stora frågan; om vi ska ses?!

Kärlek på nätet?

En av mina killkompisar berättade för några veckor sedan att han (efter ett halvår som singel) lagt upp en profil på Spraydate. Han skämtade om det, sa att det var mest för att prova på, och att han var chockad över hur många superskumma människor det fanns där. Gav det utdelning i form av några sexäventyr så skulle han bli mer än nöjd. Jag skrattade och sa att det var helt rätt inställning, och tänkte att det var synd om de stackars tjejer som råkar ut för honom. Han ser bra ut, men kan vara väldigt knepig, och rent utav elak, innan man lär känna honom.

Han tog kontakt med 3-4 tjejer och gick på första dejten efter 2 veckor. Hon hade skickat en bild på sig som han beskrev som porrig, så han hade höga förhoppningar. Fotot visade sig vara taget ca 15 kilo innan nuvarande status, och hon verkade allmänt konstig, så han dissade henne fort. Jag sa att det är SD i ett nötskal. Ingen är som man tror och dejterna skapar lite spänning i tillvaron, men personen i fråga visar sig alltid vara en besvikelse.

En vecka senare gick han på nästa dejt, och han föll pladask! Nu är de tillsammans. Båda är snygga, framgångsrika och sociala människor. Och jättekära. Ganska bra utdelning på 3 v skrockade han. Jag höll med. Lätt chockskadad. Själv har man försökt där i över ett år utan någon utdelning alls. Och jag är ju både snyggare, smartare och trevligare än han! Måste vara grabbarna där det är fel på…

Förhörsstund

Lite nervösa samlades vi runt bordet i det lilla rummet. Den danske forskaren, som idag agerade förhörsledare, blåste luggen ur pannan och satte sig tungt vid huvudänden. ”Han ser ut som en som är schyst om man är tjej” viskade kursaren vid min sida. Jag nickade ivrigt i förhoppning om att hon hade rätt, och undrade samtidigt vad hon grundade det på. Forskaren tog upp en bunt papper och slängde fram dem på bordet. Alla kastade sig över dem som om de vore belgiska chokladtryfflar. Han uppmanade oss, på en skum svensk-dansk dialekt, att tänka igenom frågorna innan det individuella förhöret började. Hjärtat gjorde en volt och jag såg hur chockade blickar utbyttes innan alla tyst stirrade ner på sina papper. Så här hade vi inte trott att det skulle gå till. Individuellt?! Sist fick vi ju diskutera frågorna i grupp. Jag kände igen termer på pappret, men hjärnan strejkade under adrenalinpåslaget. Metotrexat… vad var det nu igen, någon cytostatika, men vilka verkningsmekanismer? Tamiflus verksamma ämne och effektivitet… Hjärnstillestånd. Sen, så sakteliga, började kugghjulen snurra igen och jag kluddade ner små stödord på pappret. När jag hunnit halvvägs började förhöret. Frågorna kastades ut i den ordning vi satt. Svar stammades fram, tveksamt och rodnande från vissa håll, självsäkert och lugnt från andra. Till vår lättnad tillhörde forskaren inte gruppen lärare som tycker om att skälla ut och trycka ner osäkra studenter. I stället gav han beröm för varje rätt svar och fyllde själv i om något var oklart. Ändå darrade mina händer lätt när min tur kom och hans uppfodrande blick mötte min. Jag snubblade på orden, och han bad mig förtydliga. En knappt synlig nick från en kursare talade om för mig att jag var på rätt spår, och äntligen fick jag kontroll över tungan. Och hjärnan. Tre minuters grillning, sedan en enorm lättnad. Ännu en muntlig dugga var avklarad.

I have a dream...

Den här iskylan från nordpolen som sveper över oss nu, är faktiskt inget jag uppskattar. Förutom att man fryser arslet av sig blir håret elektriskt och platt, huden fnasig och blek, näsan röd, (vilket i och för sig matchar de blodsprängda ögonen) och kroppen får valrossformer av alla 14 lager kläder. Jag känner mig så otroligt ful på vintern att jag nästan skäms å mänsklighetens vägnar för att visa mig på gatorna. Så fort jag blir rik ska jag börja tillbringa vinterhalvåret på något varmt ställe. Bara komma till Sverige över julen. Typ. Ja, så får det bli.

Kursare med bil?

Konstigt nog har jag fortfarande inte lyckats skaffa pojkvän med bil. Däremot har jag nästan lyckats övertala en kursare som bor i närheten att skaffa en. Det är faktiskt en ännu bättre lösning, för då slipper man bjuda på frukost.

Pojkvän med bil sökes

Shit vilken snöstorm! Det tog dubbelt så lång tid att cykla hem som det brukar, och varje tramptag kändes förenat med livsfara. Dags att skaffa hjälm kanske… Eller bil. Men bil är dyrt att ha. Pojkvän med bil är perfekt! Ekonomiskt och smidigt. Det ska jag skaffa!