I oform

Jag var galet trött idag. Satt å kippade med ögonen. Det hängde tyngder i ögonlocken och hjärnan var hela tiden på vippen att checka ut. Ändå var föreläsningen intressant, om saker jag vill veta och kunna.

Eftersom jag sovit gott i 9 timmar under natten så tänkte jag att narkolepsiattackerna kanske berodde på näringsbrist, så jag lämnade matlådan och hängde med grabbgänget och käkade ordentlig finlunch. Det hjälpte inte.

Kom hem och la mig i sängen för att vila lite. Vaknade 4 timmar senare(!!!). Detta är värre än narkolepsi, kanske sömnsjuka? Eller cancer?

Masade mig upp och tillagade gourmetmiddag med filmjölk och flingor. Sen la jag mig framför TV:n med smörgås, te och Dr.McDreamy (Grey's anatomy, bästa serien ever!). Började äntligen må något bättre. 10 min senare ringde det på dörren. Ordföranden i föreningen. Vi måste ha akutmöte. Nu. Igen. Men, men, stammade jag... det är ju bra på TV nu! Han såg helt oförstående ut och jag hade tårar i ögonen när jag stängde av och gick ner till styrelserummet.

Hade inget tålamod på mötet. Varför tycker folk om att upprepa saker någon annan redan sagt? Varför är vissa så tröga? Varför har vi med en senil gubbe som varken hör eller minns? Argare och argare blev jag. När helvetet äntligen var över smakade min smörgås och te inte lika gott och det var inget jag ville se på TV. Absolut inget. Fick ännu ett sammanbrott. Inte normalt beteende. Måste vara hjärntumör.

Sen gick jag på toa. Och i trosorna låg förklaringen till dagens mentala störning. Kukhelvetes jävla lingonvecka.