Life's like a penis:

When it's soft you can't beat it;
When it's hard you get screwd.

Från boken "The house of god" av Samuel Shem.

Minnesfragment

Riktigt blöt och urballad fest. Jag har inte minnesluckor, jag har minnesfragment.

1. Något sorts äckligt kött på min tallrik. Kastar det på killen snett emot. Han får en brun fläck på axeln, men märker inget.

2. Jag får ansiktet insmetat med efterrätt och tar gruvlig hämd.

3. Dricker upp någons vin medan denne är på toa.

4. Berättar stolt för blåögd ung kursare att jag är på slampigt humör.

5. Hånglar med någon mot en vägg

6. Hånglar med någon annan under en trappa. Någon som säger ”jag vill träffa dig igen”. Osäker på vad jag svarade.

7. Delar toa med en tjej jag aldrig sett förut.

8. Tackar nej till hångel med blåögde unge kursaren med orden ”I don’t shit where I eat”

9. Dricker upp blåögde unge kursarens drink

10. Hemma, någon försöker ha sex med mig. Jag säger att det går inte, jag är en fin flicka, jag känner ju inte ens dig. Han blir nästan arg. Undrar vad fan jag skulle ha med honom hem för. Jag blir ställd. Svarar tillslut att jag inte har någon aning. Sen har vi sex ändå. Eller han har sex, jag halvsover. Mumlar att jag egentligen är asbra i sängen.

11. Vaknar, mår inte riktigt bra. Sen får jag syn på den sovande hägringen bredvid mig. Fantastisk torso, armar och rumpa som en grekisk gud, perfekta drag, tjockt hår, …ung. Tänker att det är bäst att passa på, men han mår dåligt. Tillslut har vi sex igen, eller jag har sex. Han halvsover.

Exxet å F

Tentaperiod + PMS = dåligt. Very bad. Ljög ihop lite svar på tentan och håller tummarna. Kanske går det vägen den här gången också…

Var ute och dinerade i veckan med ett gäng AT-läkare, bl a mitt ex. Han är inte alls lika flirtig som förut. Tystare också, och har tunnare hår. Boring. Han å hans taniga flickvän har köpt stor lägenhet. Skaffar de barn också skjuter jag skallen av mig. Typ.

Kom hem och kände mig väldigt ensam och deppig, men till min räddning kom min nattliga prins. F dök oväntat upp, kröp ner i min säng, och bara höll om mig hela natten.

Nästa kväll sickade F ett sms: ”Jag måste sluta sova hos dig, får så dåligt samvete. Förlåt.”

Fuck.

Religiös Fjälltur

Jag väcks i gryningen, för nu ska jag få se hur man lever i norr. Gore-tex är en religion, och de bjuder mig att närvara vid gudstjänsten. Eftersom mitt ben inte kan hantera skidor blir jag lämnad i en snöhög vid toppstugan. Ljuger om att jag ska plugga, och när sekten kommer tillbaka några timmar senare sitter jag till deras förfäran med en Veckorevyn i handen. Killarna på bänken framför upplyser oss glatt om att de har kort på mig när jag sov i snön. Lite otäckt att okända män har kort på mig när jag sover... Men doktor E tycker att det är fantastiskt roligt och släpar med mig till den obligatoriska gulashsoppan med tillhörande öl. I stugan talas ett språk helt främmande för mig, och jag fick lära mig nya ord som "topptur", "stighud" och "randonné". De är faschinerade över denna storstadstjej som kan så lite om friluftsliv, och jag suger i mig informationen och tänker att den kommmer komma väl till pass när jag blir ung och vältränad igen.

Semester i norr

Doktor E möter mig med ett stort flin vid tågstationen och bär min väska till sin rymliga och ytterst personligt inredda lägenhet. I stället för soffa har hon i vardagsrummet en stor rund säng belamrad med kuddar. I öppna spisen brinner levande ljus och på cd:n surrar en skiva med ”stockholmsljud” (The Sounds of Stockholm – så att besökare ska känna sig som hemma i fjällvärlden).

Jag bär in väskan till hobbyrummet där jag ska sova. Väggarna pryds av slalomskidor, snowboards, ett par långfärdsskridskor, en mountainbike och filmposters från de coolaste filmerna (Pulp Fiction, Fight Club, V som i vendetta etc). Röda sammetsskynken döljer alla träfärgade dörrar. I badrummet är väggarna är helt täckta med roliga skyltar och dekaler från världens alla hörn. Köket är det enda rummet som ser ut som ett vanligt rum, men skenet bedrar. Kylskåpet gapar tomt. Frysen är full med prydligt staplade färdigrätter. I skafferiet finns inget annat än ett paket socker, en flaska olivolja, en påse chips, och tre hyllor med vin och sprit. Hon är min idol.

Fullbokad

Efter en otroligt händelselös vecka har jag sett till att nästa är mer än fulltecknad. Mest ser jag fram emot maskeraden på torsdag och resan till doktor E på fredag. Tanken var att hon och jag skulle sätta skräck i skidbackarna, men med mitt förtvinade ben får jag nöja mig med after-ski och solstol i backen. Känns inte helt fel ändå!

Ute ur bubblan

F var den som tillslut fick mig att lämna den isolerade bubbla jag levt i senaste veckorna. Jag har inte riktigt varit mig själv, inte orkat göra något, inte orkat tänka, inte orkat träffa någon... bara sovit och kollat på tv. Efter en veckas isolering längtade jag ut och blev överlycklig när F bjöd hem mig på drinkar.

Vi skålade, pratade och såg på film. Sen drog han med mig ut på krogen och visade att livet inte alls är så illa. Han viftade med vip-kortet och vi gled förbi både kön och inträdet. Drinkarna serverades så fort mitt glas blev tomt och han hade hela tiden koll på var jag var och hur jag mådde.

Ett gäng tjejer slog sig ner vid vårt bord och började prata med oss. Hur länge har ni varit tillsammans? Vaddå kompisar? Kom igeeeen, ni e kära ju! Sluta ljug, det lyser lång väg! F blinkade till mig och jag bara skrattade.

Min flirt från förra sommaren dök upp och visade tydligt att han inte glömt mig. F utmanade honom på armbrytning och förlorade stort. Sommarflirten drog med mig till dansgolvet och hans ögon var fulla med frågor. Jag log och tittade bort, försökte minnas varför jag dumpat honom. Handsvett... var det inte det som varit problemet? Plötsligt var F bakom mig med handen runt min midja. Dags att gå hem nu, viskade han och jag gick med honom utan att titta tillbaka.

Trots att jag tackade för kvällen och sa hej då när vi stod utanför min port följde han med upp. Vi sov tätt omslingrade och på morgonen lät vi våra händer utforska varandras kroppar, utan kyssar och utan ord. Jag njöt, och jag led. Hur kan man älska och åtrå varandra, och ändå känna att något saknas? Varför kan jag inte säga nej, och hur ska jag kunna leva utan honom? För det är ju så det kommer sluta. Det vet vi båda.

Back on track

Förra veckan var otrevlig. Hostade så lungorna höll på att lossna, mådde illa som fan, och spydde så fort jag försökte stå upp. Letade på nätet efter en diagnos som stämde överens med symtomen, och det enda som verkade göra det var kikhosta (ytterst ovanligt) och hjärntumör (inte helt vanligt det heller).

Kom, efter noga övervägande, fram till att det nog var en kombination av hederlig förkylning och ohederlig vinterkräksjuka. Typ.

Frisk nu i alla fall. Och eftersom det är måndag har jag påbörjat mitt nya liv igen. Idag har jag bara ätit nyttigt, varit och tränat (mitt förtvinade polio-liknande ben behöver sannerligen snyggas till), ringt jobbiga samtal jag skjutit länge på, samt kollat ohyggligt mycket på tv.

En vacker dag ska jag lära mig att använda instuderingsdagar till att plugga...

Sjuk

Ute strålar solen, snygga killar går runt lättklädda och fågeljävlarna kvittrar. Inne ligger jag och tokhostar, vomiterar, halicunerar och perspirerar om vartannat.

Det e fan inte rättvist.

I oform

Jag var galet trött idag. Satt å kippade med ögonen. Det hängde tyngder i ögonlocken och hjärnan var hela tiden på vippen att checka ut. Ändå var föreläsningen intressant, om saker jag vill veta och kunna.

Eftersom jag sovit gott i 9 timmar under natten så tänkte jag att narkolepsiattackerna kanske berodde på näringsbrist, så jag lämnade matlådan och hängde med grabbgänget och käkade ordentlig finlunch. Det hjälpte inte.

Kom hem och la mig i sängen för att vila lite. Vaknade 4 timmar senare(!!!). Detta är värre än narkolepsi, kanske sömnsjuka? Eller cancer?

Masade mig upp och tillagade gourmetmiddag med filmjölk och flingor. Sen la jag mig framför TV:n med smörgås, te och Dr.McDreamy (Grey's anatomy, bästa serien ever!). Började äntligen må något bättre. 10 min senare ringde det på dörren. Ordföranden i föreningen. Vi måste ha akutmöte. Nu. Igen. Men, men, stammade jag... det är ju bra på TV nu! Han såg helt oförstående ut och jag hade tårar i ögonen när jag stängde av och gick ner till styrelserummet.

Hade inget tålamod på mötet. Varför tycker folk om att upprepa saker någon annan redan sagt? Varför är vissa så tröga? Varför har vi med en senil gubbe som varken hör eller minns? Argare och argare blev jag. När helvetet äntligen var över smakade min smörgås och te inte lika gott och det var inget jag ville se på TV. Absolut inget. Fick ännu ett sammanbrott. Inte normalt beteende. Måste vara hjärntumör.

Sen gick jag på toa. Och i trosorna låg förklaringen till dagens mentala störning. Kukhelvetes jävla lingonvecka.

Hypokondrisk, jag?!

Efter tre akuta toabesök på en halvtimme, med mycket måttlig produktion, var jag övertygad om att jag fått cystit, urinvägsinfektion (med aggressiva bakterier som antagligen var på väg upp i urinledarna för att orsaka pyleonefrit, njurbäckeninflammation, och sen vidare ut i blodet för att döda mig via sepsis). Eftersom man nuförtiden ska undvika antibiotika sprang (nåja... haltade ovanligt fort) jag till affären och köpte fem liter tranbärsdryck. Efter att jag hällt i mig en halvliter började blåsan fungera normalt igen. Fantastiskt snabb och effektiv kur! Kan inte alls varit inbillning...

Läkarutbildning är fan inte nyttigt.

Virrig

Mina vantar passade på att förlägga sig och försvinna när jag var inne på en affär idag. Lång tids letande var förjäves. Deppad bestämde jag mig för att cykla hem, men drabbades av akut minnesförlust och kunde inte alls komma ihåg var jag ställt cykeln. Fick leta i 30 min.

Får man verkligen bli läkare om man är såhär tankspridd?

Dagens...

Dagens lärdom; kryckor i kombination med rulltrappa är förenat med livsfara.

Dagens upptäckt; 6 veckors invaliditet ger 2 cm smalare lår och 2 kg tyngre kropp.

Dagens goda gärning; hjälpte en blind kvinna hitta rätt. Äntligen lite bra karma!

Dagens dåliga gärning; Fick på ett manipulativt sätt en liten kursare att diska min lunchlåda. (Han hämnades dock genom att kalla mig för ett skavande nefritiskt syndrom*)

Dagens märkligaste upplevelse; Under ett gruppmöte hivar professorn plötsligt fram en megastor polycystisk njure ur en hink. Denna groteska njure, full med stora blåsor, hade förvarats i vatten och det bokstavligen rann om den. Han lägger upp den på bordet med orden "kolla vilken bamsing!" och när alla är tillräckligt chockade lägger han ner den igen och torkar av bordet med rockärmen. Ingen tänker lägga fikabröd direkt på det bordet igen.

*Nefritiskt syndrom= njursjuksom som ger hematuri (blod i urinen), ödem (svullnad) och högt blodtryck.

F på besök, igen

Historien upprepar sig. F kommer att tänka på mig när han är på väg hem från krogen och tycker att det är en ypperlig idé att göra ett besök. Vi pratar, mest han för jag är trött som vanligt, sen går jag och lägger mig och han somnar nästan i soffan. Men bara nästan. När allt är mörkt och tyst hör jag hur han tassar upp och klär av sig, och snart liger en varm kropp vid min. Det här är mysigt, tänker jag. Bara ligga såhär, nära, hålla handen, utan att det är något sexuellt.

När jag driver bort mot drömlandet dras jag tillbaka av en ilning som strålar längs hela ryggraden och ner till tårna. Hans hand har rört min hud. Lätt lätt... det kanske inte ens var meningen? Försöker hitta tillbaka till drömlandet, men då händer det igen. Min kropp vaknar. Drömlandet far bort mot horisonten. Han rör mig fjäderlätt, på allt mer intima områden, tills jag blir helt galen och ber om mer. Då skrockar han nöjt och ger mig mer.

Tillfredställd somnar jag. Vaknar av efterspelet. Han har smitit hem, och sms:ar sina innersta tankar. Det han inte vågade säga högt. Sen återupplever vi natten via sms. Sen somnar jag igen. Och drömmer att han och jag står orörliga sida vid sida och ser ett fullsatt tåg spåra ur och krascha.

Opoid-tripp

Jag hade räknat med att kunna gå normalt och cykla till föreläsningarna vid det här laget, men jag har fortfarande så ont att jag knappt kan gå. Igår tömde de knäleden på 25 ml blod, vilket gjorde det något bättre, men fortfarande långt från bra. Jag kan inte sträcka ut benet, och inte böja det mer än 30-40 grader. Kan fortfarande bara ha mysbrallor. E så trött på skiten att jag snart gnager av mig det och skaffar protes i stället.

När jag haltade hem igår blev jag omkörd av en rollator.

Sen övertalade jag doktorn att skriva ut ordentlig medicin. Sitter och är halvhög på Tradolan nu. Rätt trevligt faktiskt. Fortfarande ont, men inte lika. Och när onda låret rycker till börjar jag fnissa, inte snyfta som förut. Känner mig lite yr, lite borta, lite trög, och lite nöjd.
Inte illa pinkat för ett så litet piller!

Lerig gård

Senila gubben i vår förening har i styrelsens namn (men utan deras vetskap) fixat så hela vår gård är uppgrävd. Räkningen går på 150 000 kr. Han tyckte det skulle vara finare med tulpaner i stället för buskar...

Diverse

Föräldrarna är och kollar på en lyxig sommarstuga. Nära till havet och till golfbanan, stor pool, gigantisk tomt, och några miljoner är allt som behövs. Mamma undrar vad jag tycker, och jag är positiv. Säger att jag kan se mig själv ordna fantastiska midsommarfester där. Hon suckar, ser trött ut, men jag kan inte säga det hon vill höra. Hur ska jag kunna se mig själv i lillstugan med make och barn, när jag inte ens vet om det finns i min framtid?

Borde verkligen plugga, men känner mig oövervinnelig sedan jag på något mirakulöst sätt klarat de senaste tentorna. Är så trött på att plugga. Hoppas på tur på måndag med då det är muntlig dugga. Eller nej, har ju lovat mig själv att jobba hårt den här kursen. Snart ska jag slå upp böckerna. Snart.

Vi hade spontanmiddag igår, L och jag. Det brukar bara bli vi två när vi är spontana, men igår dök både F och syrran upp. Gjorde fantastiskt god fisksoppa, och sen tryckte vi i oss onyttigheter framför melodifestivalen. Sångerna var ingen höjdare, men njöt av sällskapet. Syrran och jag kommer bättre och bättre överens allt eftersom åren går. Det är bra.

SD-mannen drack tydligen sprit i helgen, för han skickade ca 4,7 miljoner sms under natten. När jag avböjt en visit 3 gånger och tillslut helt slutat svara på sms:en började han ringa. Tre obesvarade samtal mellan 03 och 04. Han är ute ur leken nu. Tokute.

Olovlig passion

När jag närmade mig puben såg jag till min förvåning att han väntade utanför. Han, den vackra men upptagna juristen som jag träffat på helgens fest. Jag var inställd på att han kommit på bättre tankar när han nyktrat till, och att jag bara skulle gå förbi puben vi bestämt möte vid och sedan gå hem igen. Ensam.

Han beställde in drinkar, vi skålade, skämtade, pratade och redan första gången jag mötte hans blick och såg den spjuveraktiga glimten i den så visste jag. Vi skulle gå hem tillsammans. Detta var inte det oskyldiga möte vi intalat oss.

Efter några drinkar bestämde vi oss för att leta upp en ny pub, men hamnade i stället hos mig. Jag hann inte öppna vinflaskan innan han tryckte upp mig mot köksväggen och gav mig den ljuvligaste kyss jag fått på länge. Intensivt hångel ledde till passionerad sex. Och strax efterråt knackade samvetet på hans axel.

Han sa att han haft en underbar kväll, att jag var vacker och trevlig, att han gärna ville träffa mig igen... men... hans liv var struligt just nu. Jag skrattade, förvånad över hans oro. Jag vet om din situation, sa jag. Du behöver inte oroa dig, jag har inte några förväntningar på ett frieri. Han log lättat, mumlade att man aldrig kunde veta, att vissa tjejer blev sårade, att han inte ville såra sin flickvän. Jag skakade på huvudet, sa att detta stannar mellan oss, och att jag är känslomässigt kall som en fisk. Och faktiskt kände jag mig styrkt, inte sårad. Jag hade fått det jag var ute efter; uppmärksamhet, närhet och en rejäl självförtroende-boost. Han hade fått det han var ute efter; spänning och min kropp.

Efter ytterligare lite fantastiskt hångel sa han att han skulle höra av sig, att han ville träffa mig igen. Jag ryckte på axlarna och sa att han kunde göra som han ville. Det var upp till honom. Han nickade, sa att jag var fantastisk, och gick hem till sin sambo.

Jag borde ha dåligt samvete. Om det inte fanns tjejer som jag så skulle killar som han inte vara otrogna. Men det finns många som jag, och players som han ljuger om det krävs för att få komma till. Han är en sån som ingen tjej säger nej till. Som sårar och svinar, men alltid kommer undan tack vare sin charm.
Han är precis som mitt ex.

Bakom fasaden

Det är så många hemligheter i kompiskretsen nu. I största förtroende får jag höra att det vackra paret gjort abort, att det glada skämtsamma paret går i terapi, att de som kallar sig soul-mates har slutat ha sex, att min vapendragare på singelfronten har regelbunden sex med en 10 år äldre gift man...

Plötsligt har det blivit så viktigt att hålla skenet uppe. Mitt i karriären, på toppen i livet, då ska allt vara perfekt. Eftersom jag inte bryr mig om att hålla något sken uppe får jag höra historierna och ser sprickorna. Jag blir inte lika chockad som andra när fasader rämnar och ingenting visar sig vara som alla trott. Jag blir bara chockad över att så många orkar nicka och le så länge, utan att ge en glimt av sin tuffa situation. Kanske är det mindre smärtsamt då, om man inte bara ljuger för andra, utan även för sig själv.

Inre förändring

Att få kunskap om hur kroppen fungerar, och att skära i döda, skiva upp hjärnan som en limpa, klippa upp tarmar och kärl, förundras över lungornas svampighet och hjärtats finurliga design. Det förändrar ens syn på människan och livet. Och framförallt ens syn på kroppen. Den blir en fantastisk maskin, som är desigad på lite olika sätt hos alla individer. Små fel hos vissa, stora fatala produktionsfel hos andra. Fel som man förut hade kräkts vid blotta tanken på, men som man nu intresserat närmar sig, studerar, känner på och skär i.

Problemet med denna förändring är att jag inte kan prata om det med mina icke-läkarstuderande vänner. När jag stolt berättade på en tjejmiddag att jag hittat en tromb (en propp) när jag klippt upp en tants kranskärl i hjärtat samma dag, så fick jag höra att de inte ville höra mina äckelhistorier. Jag som var så stolt över att jag hittat dödsorsaken.

Kanske är det därför så många läkare bara omger sig med andra läkare. Och gifter sig med andra läkare. Kanske är det därför jag ibland känner att mina vänner glider ifrån mig. En oväntad konsekvens av studierna.