Hämden är ljuv

Träffade snygg-s (som orsakade min snefylla för ett par veckor sen) i lördags, och den här gången var det ombytta roller. Han var packad och flirtig, jag nykter och ignorerande. Han gjorde några tafatta försök, jag kallade honom för fyllo, och han drog hem till sig. Ensam. Det kändes till en början väldigt bra, men ska jag vara helt ärlig så ångrade jag mig nästan sen för det hade trots allt varit skönt med nattligt sällskap. Nu känns det bra i alla fall, och jag är mycket stolt över mig själv! Han är finito. Igen…

I stället följde hans bästa kompis med mig hem. Dock helt oerotisk natt för han sov på soffan och jag i min säng. Han är snygg, rik och trevlig, men har tjej sen många år så det är bara att glömma. (Att jag dejtat hans polare ökar inte heller mina chanser). Vi hade i stället ett långt och djupt snack, och till min stora sorg tyckte jag att han var kanonmysig. Hela natten låg jag och önskade att han skulle smyga ner i min säng, och faktumet att han inte gjorde det gör honom bara mer attraktiv. (Snygg, trevlig, rik – och trogen!) Risken är väl att jag blev mest intresserad av det faktum att han är totalt otillgänglig. Jag är inte riktigt frisk…