Jag började min anställning med ett nervöst telefonsamtal till handledaren då jag missat morgontåget. Två timmar för sent ramlade jag in och blev trots allt väl mottagen av en lång och stilig irakisk läkare med det passande namnet Mohammed. Jag har fått ett rum vars dörr är falskskyltad med ordet ”Överläkare”. Perfekt. En vit rock och passerkort har jag också tilldelats, så nu känner jag mig viktig och kompetent. Not. Förvirring är den dominerande känslan.
Ett projektarbete ska skrivas och mina nya kollegor är hjälpsamma och dränker mig i medicinska artiklar i ämnet. En överdrivet entusiastisk läkarfarbror är helt till sig över mitt projekt. Han vill gärna hjälpa till, och tror att jag kommer skriva ett banbrytande arbete som ska redovisas på riksstämman till stående ovationer. Say what? Riksstämma? Jag tänkte ju bara mygla mig igenom det här och sen hämta ut mina universitetspoäng och en liten lönecheck.
Vad har jag gett mig in på?
I kväll måste jag nog dricka vin...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar