Överlag är de som arbetar på min avdelning väldigt snälla och vänliga, men sekreteraren är ett stort undantag. Varje gång vi möts i korridoren ler jag och nickar vänligt, vilket hon besvarar med att snörpa ihop munnen och surt titta bort. Då dyker obscena könsord upp i min hjärna. Ord jag inte ens visste fanns där. Ganska märkliga ord ibland.
Sen skäms jag och försöker resonera vuxet. Klart som fan hon är sur. Här kommer en ung och fräsch student som inte kan något, ger henne en massa extraarbete, och som dessutom tjänar mer än hon gör. Om man sedan antar att hon därutöver både har dåligt sexliv och mindervärdeskomplex så borde en enorm bitterhet frodas, och denna bitterhet bubblar upp till ytan varje gång hon får syn på mig (för mot andra är hon i stället äckligt inställsam och smörig).
Mitt spontana sätt att hantera detta är med de obscena könsorden. Kanske inte helt friskt, men de fungerar bra som sköld mot att ta åt sig och bli deppig.
Fekaliefittsanal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar