Landstingsbostaden består i ett hyttliknande korridorsrum med kala bleka väggar och lysrör i det spruckna taket. Gardinerna och lakanen är landstingsblå, i övrigt har inredaren valt bort allt som kan associeras med färg och personlighet. Till min förvåning och glädje visade sig dock sängen vara riktigt skön, och blundar man är det lätt att drömma sig bort.
I köket återfinns kvarlevor från vårterminens läkarstudenter. Jag rotade i skafferiet och genomförde en empirisk studie över studenternas matvanor. Att det finns sju paket salt och fem ketchupflaskor känns inte så konstigt, men alla påsar med fibernudlar och fiberberikade havregryn skrämmer mig. Fast den sönderruttnade gurkan i kylen skrämmer mig ännu mer. Ska jag låta den vara? Hur mycket kan en gurka ruttna? Försvinner den tillslut? Hittills har jag kört den vanligaste behandlingsprincipen; avvakta. Det tror jag på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar