Kärlek?

Äntligen lite ledighet! Jag har träffat MK (Midsommarkillen) nästan varje dag (och natt). Vi har åkt MC, solat ensamma på en brygga vid en sjö, badat, grillat, gått på restaurang, druckit öl i solen med vänner, kollat på skräckflim, monterat upp rullgardiner... Mina känslor blir starkare och starkare, men tyvärr vet jag inte riktigt hur besvarade de är. Dessutom har han ett stort skelett i garderoben som gör att varken han eller jag riktigt vågar tro på det vi har.

Skelettet består av ett ex. Så klart. De var vänner i några år innan han insåg att han älskade henne. Känslorna var besvarade, men kruxet var att hon hade pojkvän. Hon lovade att göra slut med sin kille snart... men just då gick det inte av någon anledning. Tiden gick och MK och hon fortsatte träffas i smyg. Hela tiden sa hon att hon var olycklig i sitt förhållande och lovade att göra slut, snart. MK ställde ultimatum, men när hon ändå fortsatte vara tillsammans med sin stackars kille kunde han inte hålla sig borta. Känslorna var starka. Efter tio år (10!!!) av smusslande blev hon gravid, och det var inte MKs. MK tyckte att det var droppen, nu kunde de inte fortsätta ses. Hon grät och sa att hon skulle göra abort och satsa på förhållandet med MK. Hon bedyrade sin kärlek och än en gång trodde han henne. Efter några månader började magen synas, och det visade sig att hon tänkte behålla barnet. De storbråkade, och sedan dess har de inte hörts av. Detta var i december.

Jag måste få ett avslut. Jag kommer aldrig komma helt över henne annars, sa han till mig häromnatten. Vad tror du om att packa ner alla fysiska minnen jag har av henne, och en skiva med alla bilder, och skicka iväg lådan. Tror du det skulle fungera?

Jag vet inte vad jag ska ge för råd. Jag är bara livrädd att hon ska dyka upp vid hans dörr en dag och att han ska släppa in henne i sitt liv igen. Men det är väl ändå en risk jag måste ta. För vem har sagt att livet är enkelt. Eller kärleken för den delen?