Midsommarkillen

Han kommer gående mot mig med långa kliv. Det blonda håret på ända, glitter i ögonen, brett leende och felknäppt jacka. Kramen varm och efterlängtad.

Vår andra dejt och redan ett pirr som jag inte känt på väldigt länge. Ett fladder i magen och strålar av värme genom kroppen. Behov av att vara nära, känna, ta på. Finns du verkligen? Är det sant det jag börjar känna?

Samtalet flyter lätt. Avslappnad stämning, många skratt och inga pinsamma tystander. Han lyssnar verkligen. Intresserat. Ställer följdfrågor och kommer ihåg vad jag sagt.

Jag blir kvar. Sover över. Bara sover, nära. Av någon anledning vill jag vänta med det andra. Vara säker först. Han håller om mig hela natten. Varmt och fuktigt. Jag sover djupt.

Innan han vaknat går jag upp för att dricka lite vatten. Spegelbilden i hallen får mig att haja till. Jag känner mig ovanligt tillfreds och vacker, men i spegeln ser jag någon med gårdagens smink utsmetat runt röda ögon. Håret platt och tovigt. En finne i pannan. Genast är alla tvivel där. Kan han verkligen vilja ha det här? Har han sett mig? Borde jag smita hem innan jag gör bort mig?

När jag kommer tillbaka till sängen ler han stort. Hans varma hand smeker min kind och glider bak mot nacken. Föser mig varsamt närmare. Kyssen är djup och innerlig. "God morgon" säger han sen med sömndrucken röst. Och jag håller med. Det är en väldigt god morgon.