Först ett flirtigt sms som jag inte svarar på. Sen skriver han till mig på msn. Säger att han inte kan glömma mig, att han vill ses igen, att han ändå ska till min stad på jobbintervju följande dag så då kan vi väl ses?
Jag tänker att han måste vara nydumpad. Nydumpad och desperat. Vi träffades förra sommaren på McD efter en blöt utekväll. Han behövde sovplats och jag erbjöd min soffa. Han hamnade i min säng. Sen följde ett par månader av porriga sms innan vi sågs igen med högt uppskruvade förväntningar. Dessa grusades rätt snart. Jag insåg att han var egoistisk i sängen, kort i rocken och bodde för långt bort. Vad han insåg vet jag inte, men efter det hördes vi inte av mer. Inte förrän nu.
Han frågar hur det går med kärleken, och jag säger att det går bra, att jag träffar någon sedan en tid tillbaka. Sen frågar jag honom samma sak och han berättar att han är nysingel. Så förutsägbart. Han frågar igen om jag vill ses. Jag säger att vi kan ta en fika som vänner om han ändå ska hit. Han lovar att höra av sig efter intervjun, men det gör han inte. Verkar som om jag inte var så svår att glömma när allt kom omkring. Lika bra det, för jag sitter i andra tankar på ett café med kursare hela eftermiddagen.
Tänk så annorlunda min dag hade sett ut om jag fortfarande varit singel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar