Jag vaknade med smärtor i hela kroppen. Både psykiska och fysiska. Jag satte mig försiktigt på sängkanten. Stjärnor dansade framför ögonen och magen morrade och försökte slå knut på sig själv. På alla fyra kröp jag försiktigt till köket, hällde upp ett stort glas vatten och svepte det. Strax därefter fick jag rusa till toaletten och kasta upp. Sen ramlade jag omkull och skrapade upp låret mot toapappershållaren. Vågade inte möta min blick i spegeln.
Valborgsfirande blev inte alls så lugnt och städat som jag tänkt mig. Att byta ut lunchen mot vin i solen kändes väldigt rätt just då. Och när det visade sig att min kompis som jobbat på stället fick en flaska rosé för en hundring passade vi på att spara pengar genom att dricka flera stycken. Jag blev väldigt social och glad, och bjöd in alla jag kände till kvällens grillfest. Min kompis som stod som värd blev inte lika glad, men jag försäkrade henne om att nästan ingen skulle dyka upp ändå.
Så blev det inte. Det visade sig vara många som tyckte att en stor grillfest lät skoj, så det välde in folk. Trevliga, men väldigt onyktra människor. Efter ett tag fick min kompis panik så jag bjöd med alla till en fest hos lilla S i stället.
Snickaren var där. Han var lika sjukt snygg och charmig som förut. Jag ville bara slita av honom kläderna, och eftersom jag var väldigt full och saknade spärrar sa jag det till honom också. Sen började vi pussas. Efter ett tag drog han in mig i sovrummet där vi grovhånglade. OMG så han kan kyssas!
Plötsligt far dörren upp och någon kommer in, ber om ursäkt, och lägger sin jacka på sängen. Jag vänder mig om och får en chock. Det är MK. Jag flyger upp och börjar svamla, och snickaren slinker ut. Efter ett tag ligger MK och jag på sängen och pratar. Han berättar att han tänker mycket på mig, men att han träffar en ny nu. En som jag känner. Dr Å, som jag jobbade med i somras. Som kände honom sen tidigare och som jag ofta diskuterade mina kärleksproblem med. Dr Å snackade mycket skit om MK, verkade tycka att det inte var så smart av mig att träffa honom. Nu förstår jag varför. Hon ville ha honom själv!
Sen börjar vi kyssas, tills han kommer på vad han nyss bevittnat och surt frågar om han är nionde killen jag hånglar med i kväll. Då reser jag mig upp och går ut. Han tar sin jacka och går hem.
Strax därefter plingar det på dörren och fler bekanta trillar in. En av dem är Exet. Han är full, kramar mig länge, tar tag i min hand och släpper den inte. Snart är vi i sovrummet och han hånglar upp mig mot väggen. "Ska vi dra?" undrar han, men jag vill inte. Istället går vi ut på klubb. Vakten tycker att exet är för full, så jag går in själv. Tänker att det nog är bäst så.
Dansar tills stället stänger, och på vägen hem känner jag hur otroligt full jag faktiskt är. Skickar ett sms till exet. Måste hålla för ena ögat för att inte se dubbelt. Snickaren får också ett sms. Ingen svarar. Somnar ensam, men ändå rätt nöjd.
Inte riktigt lika nöjd idag.
fredag, maj 01, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
'Dagen Efter'-syndromet.
Men vet du vad?
Det är livet helt enkelt, med alla sina fantastiska upp-och-nergångar. Det är helt ok. Jag tror det mesta har något sorts syfte trots allt.
Skicka en kommentar