Hon låg på sidan i sängen. Musklerna spastiska och blicken långt borta. Hennes kropp var blöt av svett och på kudden hade en stor pöl av dregel bildats. Jag gick fram och la min hand på hennes hårt knutna näve. Försökte få ögonkontakt när jag presenterade mig.
Jag tror att hon märkte att jag var där, men det är inte säkert. Förmågan att kommunicera förlorade hon för många år sen.
Sondmaten droppade sakta in genom den inopererade peg:en på magen. Hon lukade av både svett, urin och avföring. Hela rummet stank faktiskt. För fjärde gången i år hade hon drabbats av lunginflammation.
Egentligen var hon vacker. Korpsvart hår och kornblå ögon. Hade hon inte blivit sjuk som barn skulle hon haft ett friskt och normalt liv. Och hade hennes föräldrar låtit henne få MPR-vaccinationen så hade hon aldrig blivit sjuk. Då hade hon inte kunnat få mässlingen.
Hon hade otur som drabbades av komplikationen encefalit, hjärninflammation. Men ändå, det hade kunnat undvikas. Så lätt!
Jag tror inte föräldrar som tackar nej till att vaccinera sina barn förstår vad de riskerar. Någon borde göra en liten dokumentär om henne, en avskräckande berättelse. Då skulle hennes liv i alla fall ha en mening. För vad är meningen med att vara ett vårdpaket från fyra års ålder? Jag förstår inte det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar