Jag dumpade honom, via facebook. Han svarade att han hoppas att vi kan fortsätta vara vänner...
Sen gick jag på restaurang med MK. Han kände väl på sig att jag börjat gå vidare och hörde av sig i precis rätt tid. (eller fel... beror på hur man ser det). Han var som förut. Snygg, trevlig och distansierad. Vi skildes åt med en kram och den välbekanta oroskänslan i magen infann sig så fort jag kom hem. Samma helg sms:ade han 04.10, full som en kastrull, och undrade om jag ville ha besök. Jag tackade nej och somnade om. Sen dess har vi inte hörts av.
Jag vet att det är dumt att börja träffa honom igen. Jag vet det. Och att jag gjorde helt rätt som inte tog emot honom mitt i natten. Ändå kan jag inte låta bli att grubbla. Vända och vrida på allt. Vad gör jag för fel? Duger jag inte? Hur ska jag göra för att han ska falla för mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror inte att du gör fel, jag tror att han är fel.
herregud, gör vad du känner för. han är säkert fel, det är väl inte det det handlar om eller.
go for it!
Skicka en kommentar