Grodan som blev en padda

Puss-killen ringde och efter en timmes konversation bokade vi in en fika. Jag tyckte han verkade trevlig, men hade kanske lite väl gott självförtroende. Helst ville han bara prata om hur bra han var på olika saker. Nervositet? Jag var övertygad om att det skulle bli bättre när vi sågs.

Det blev det inte. Först pratade han i 20 minuter om det militära, vilket han tydligen är oerhört fascinerad av. Trots mina gäspningar fick jag gedigen information om olika vapen, hur fötterna ser ut efter en lång marsch i militärens kängor, vilka emblem de bästa har, hur värdelösa andra är... osv.

Efter det berättade han om sin utbildning. Han hade läst en hel del. Arkitektur, psykologi och juridik var några av ämnena han stolt namedroppade. Jag fick också veta att han tränar minst fem gånger i veckan och om hur viktigt det är att äta rätt tillskott när man tränar så seriöst som han gör. Klädintresserad var han också och han blir ofta irriterad när han ser hur dåligt många klär sig. Bla, bla, bla.

Under bordet messade jag B och bad om hjälp. Jag höll på att bli galen av irritation. Allt han sa gick mig på nerverna. B hade en enkel lösning; ”Drick mer vin” så det gjorde jag. Glas efter glas. Så småningom blev hans babbel nästintill komiskt.

”Hur ofta dricker du dig berusad?” Oj, en fråga! Till mig. Obehaglig fråga... Jag ryckte på axlarna och skakade på huvudet. Mer svar än så fick han inte.
”Står du dina föräldrar nära?” Verkligen inget jag vill diskutera på första dejten! ”12 mil” svarade jag och påpekade att maten smakade bra.
”Vilken egenskap som du inte har önskar du att du hade? Och vad skulle du i så fall göra med den?” Vad är det för fråga? Jag undrade om han tänkte psykoanalysera mitt svar och hitta lämplig diagnos, men han påstod att det inte var så.

Som avslutning fick jag höra skitsnack om hans tidigare flickvänner. Han berättade att han har väldigt lätt att få tjejer, nästan så det var jobbigt, men de flesta lever inte upp till hans standard så han blir alltid tvungen att dumpa dem. Jag kräktes lite i munnen.

En vit lögn om att jag skulle upp med tuppen och sen sa jag tack och hej. Då tog han tag i mig och gav mig en blöt kyss. Jag vred mig undan och bad till högre makter om hjälp. ”Hoppsan, det blev ingen riktig kyss”, sa han då och tryckte åter sina slemmiga läppar mot mina.

Jag sprang hela vägen hem.

Sen ringde han, bara för att berätta att han haft en fantastiskt trevlig kväll och att jag var en väldigt mysig tjej! Jag som varit otrevlig hela kvällen...

Dagen efter fick jag ett långt mail där han analyserat det vi pratat om.

Och idag fick jag ett sms. Han vill luncha i morrn.

Nu ska jag bara ta och krångla mig ur det här...