På dörrmattan landade strax efter nyår ett tjockt kuvert från CSN. Så fort jag såg det förstod jag att det innebar jobb, frustration och ångest. Mycket riktigt, brevet innehöll räkningar. Tydligen tycker någon att det åter är dags för mig att börja betala av mina gigantiska studieskulder. Trots att jag pluggar och knappt har någon inkomst.
Telefonköer, inloggning som krånglar, överklaga, vänta på beslut. Beslut som ännu inte har tagits och därför har jag fått betala januariräkningen. 956 kr. Det är mycket pengar när man måste vända på varje krona. Min aversion mot CSN är nästan lika stor som min irritation över att behöva ha skulder. Stora skulder dessutom.
För att överleva skrev jag upp mig på extrapass som undersköterska. Massor av extrapass. Jag har jobbat som ett litet as senaste tiden. Tjänat in mer än CSN-pengarna, men det behövs till hyra, mat och det nödvändigaste. Som ett glas vin då och då. Eller en flaska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
har du någon fond dit man kan skicka pengar lr? det här håller fan inte.
sluta dryga dig Jonas
söta ni är
ursäkta diskussionsutrymmet vi tar på din blogg nu dr. solo, men jag måste utveckla.
jag drygade mig inte!
eller, jag hade ju inte tänkt skicka dig pengar, så gott ställt har jag det inte, men det låter verkligen jobbigt. så det var med någon form av sympati jag undrade.
Tack Jonas. Tror inte en fond är lösningen. Däremot lotto? V75? Sälja min kropp?
Ska ringa CSN i morrn igen. Håll tummarna!
Skicka en kommentar