Tillbaka

Tillbaka i Sverige. Väskan kvar på andra sidan Atlanten. Typiskt.

Jag har haft en underbar resa. Sett och gjort mycket, träffat många nya människor. Skapat minnen för livet. Man borde resa mer. Oftare. Längre bort.

När jag kom hem längtade jag efter mina vänner, och av någon anledning mest efter F. Jag ringde honom, vi gick ut och käkade på kvarterskrogen, och sen följde jag med honom hem. Under senaste året har han ofta ringt eller sms:at, framförallt på nätterna, framförallt på fyllan, och velat "sova" med mig. Bara sova har han fått göra några gånger, men jag har inte haft lust med mer än så. Denna natt hade jag lust med mer och jag imponerades än en gång av hans fantastiska torso, fasta rumpa och händer som vet precis var de ska. Varför har jag tackat nej till detta så länge?

Nu är jag i en annan stad, första dagen på nytt jobb. Konfunderad. Vad vill jag med F? Varför gör det ont i magen när han pratar om att flytta? Varför är han så ofta i mina tankar, och vill jag mer än att "bara" vara vänner? Jag har alltid varit säker på att vi aldrig kommer bli ett par, att något fattas, att vi funkar bäst som vänner. Egentligen har inget ändrats, men det känns ändå annorlunda. Jag vet inte varför. Kanske har jag bara varit ensam för länge.
Time will tell.