Life's like a penis:

When it's soft you can't beat it;
When it's hard you get screwd.

Från boken "The house of god" av Samuel Shem.

Minnesfragment

Riktigt blöt och urballad fest. Jag har inte minnesluckor, jag har minnesfragment.

1. Något sorts äckligt kött på min tallrik. Kastar det på killen snett emot. Han får en brun fläck på axeln, men märker inget.

2. Jag får ansiktet insmetat med efterrätt och tar gruvlig hämd.

3. Dricker upp någons vin medan denne är på toa.

4. Berättar stolt för blåögd ung kursare att jag är på slampigt humör.

5. Hånglar med någon mot en vägg

6. Hånglar med någon annan under en trappa. Någon som säger ”jag vill träffa dig igen”. Osäker på vad jag svarade.

7. Delar toa med en tjej jag aldrig sett förut.

8. Tackar nej till hångel med blåögde unge kursaren med orden ”I don’t shit where I eat”

9. Dricker upp blåögde unge kursarens drink

10. Hemma, någon försöker ha sex med mig. Jag säger att det går inte, jag är en fin flicka, jag känner ju inte ens dig. Han blir nästan arg. Undrar vad fan jag skulle ha med honom hem för. Jag blir ställd. Svarar tillslut att jag inte har någon aning. Sen har vi sex ändå. Eller han har sex, jag halvsover. Mumlar att jag egentligen är asbra i sängen.

11. Vaknar, mår inte riktigt bra. Sen får jag syn på den sovande hägringen bredvid mig. Fantastisk torso, armar och rumpa som en grekisk gud, perfekta drag, tjockt hår, …ung. Tänker att det är bäst att passa på, men han mår dåligt. Tillslut har vi sex igen, eller jag har sex. Han halvsover.

Exxet å F

Tentaperiod + PMS = dåligt. Very bad. Ljög ihop lite svar på tentan och håller tummarna. Kanske går det vägen den här gången också…

Var ute och dinerade i veckan med ett gäng AT-läkare, bl a mitt ex. Han är inte alls lika flirtig som förut. Tystare också, och har tunnare hår. Boring. Han å hans taniga flickvän har köpt stor lägenhet. Skaffar de barn också skjuter jag skallen av mig. Typ.

Kom hem och kände mig väldigt ensam och deppig, men till min räddning kom min nattliga prins. F dök oväntat upp, kröp ner i min säng, och bara höll om mig hela natten.

Nästa kväll sickade F ett sms: ”Jag måste sluta sova hos dig, får så dåligt samvete. Förlåt.”

Fuck.

Religiös Fjälltur

Jag väcks i gryningen, för nu ska jag få se hur man lever i norr. Gore-tex är en religion, och de bjuder mig att närvara vid gudstjänsten. Eftersom mitt ben inte kan hantera skidor blir jag lämnad i en snöhög vid toppstugan. Ljuger om att jag ska plugga, och när sekten kommer tillbaka några timmar senare sitter jag till deras förfäran med en Veckorevyn i handen. Killarna på bänken framför upplyser oss glatt om att de har kort på mig när jag sov i snön. Lite otäckt att okända män har kort på mig när jag sover... Men doktor E tycker att det är fantastiskt roligt och släpar med mig till den obligatoriska gulashsoppan med tillhörande öl. I stugan talas ett språk helt främmande för mig, och jag fick lära mig nya ord som "topptur", "stighud" och "randonné". De är faschinerade över denna storstadstjej som kan så lite om friluftsliv, och jag suger i mig informationen och tänker att den kommmer komma väl till pass när jag blir ung och vältränad igen.

Semester i norr

Doktor E möter mig med ett stort flin vid tågstationen och bär min väska till sin rymliga och ytterst personligt inredda lägenhet. I stället för soffa har hon i vardagsrummet en stor rund säng belamrad med kuddar. I öppna spisen brinner levande ljus och på cd:n surrar en skiva med ”stockholmsljud” (The Sounds of Stockholm – så att besökare ska känna sig som hemma i fjällvärlden).

Jag bär in väskan till hobbyrummet där jag ska sova. Väggarna pryds av slalomskidor, snowboards, ett par långfärdsskridskor, en mountainbike och filmposters från de coolaste filmerna (Pulp Fiction, Fight Club, V som i vendetta etc). Röda sammetsskynken döljer alla träfärgade dörrar. I badrummet är väggarna är helt täckta med roliga skyltar och dekaler från världens alla hörn. Köket är det enda rummet som ser ut som ett vanligt rum, men skenet bedrar. Kylskåpet gapar tomt. Frysen är full med prydligt staplade färdigrätter. I skafferiet finns inget annat än ett paket socker, en flaska olivolja, en påse chips, och tre hyllor med vin och sprit. Hon är min idol.

Fullbokad

Efter en otroligt händelselös vecka har jag sett till att nästa är mer än fulltecknad. Mest ser jag fram emot maskeraden på torsdag och resan till doktor E på fredag. Tanken var att hon och jag skulle sätta skräck i skidbackarna, men med mitt förtvinade ben får jag nöja mig med after-ski och solstol i backen. Känns inte helt fel ändå!

Ute ur bubblan

F var den som tillslut fick mig att lämna den isolerade bubbla jag levt i senaste veckorna. Jag har inte riktigt varit mig själv, inte orkat göra något, inte orkat tänka, inte orkat träffa någon... bara sovit och kollat på tv. Efter en veckas isolering längtade jag ut och blev överlycklig när F bjöd hem mig på drinkar.

Vi skålade, pratade och såg på film. Sen drog han med mig ut på krogen och visade att livet inte alls är så illa. Han viftade med vip-kortet och vi gled förbi både kön och inträdet. Drinkarna serverades så fort mitt glas blev tomt och han hade hela tiden koll på var jag var och hur jag mådde.

Ett gäng tjejer slog sig ner vid vårt bord och började prata med oss. Hur länge har ni varit tillsammans? Vaddå kompisar? Kom igeeeen, ni e kära ju! Sluta ljug, det lyser lång väg! F blinkade till mig och jag bara skrattade.

Min flirt från förra sommaren dök upp och visade tydligt att han inte glömt mig. F utmanade honom på armbrytning och förlorade stort. Sommarflirten drog med mig till dansgolvet och hans ögon var fulla med frågor. Jag log och tittade bort, försökte minnas varför jag dumpat honom. Handsvett... var det inte det som varit problemet? Plötsligt var F bakom mig med handen runt min midja. Dags att gå hem nu, viskade han och jag gick med honom utan att titta tillbaka.

Trots att jag tackade för kvällen och sa hej då när vi stod utanför min port följde han med upp. Vi sov tätt omslingrade och på morgonen lät vi våra händer utforska varandras kroppar, utan kyssar och utan ord. Jag njöt, och jag led. Hur kan man älska och åtrå varandra, och ändå känna att något saknas? Varför kan jag inte säga nej, och hur ska jag kunna leva utan honom? För det är ju så det kommer sluta. Det vet vi båda.

Back on track

Förra veckan var otrevlig. Hostade så lungorna höll på att lossna, mådde illa som fan, och spydde så fort jag försökte stå upp. Letade på nätet efter en diagnos som stämde överens med symtomen, och det enda som verkade göra det var kikhosta (ytterst ovanligt) och hjärntumör (inte helt vanligt det heller).

Kom, efter noga övervägande, fram till att det nog var en kombination av hederlig förkylning och ohederlig vinterkräksjuka. Typ.

Frisk nu i alla fall. Och eftersom det är måndag har jag påbörjat mitt nya liv igen. Idag har jag bara ätit nyttigt, varit och tränat (mitt förtvinade polio-liknande ben behöver sannerligen snyggas till), ringt jobbiga samtal jag skjutit länge på, samt kollat ohyggligt mycket på tv.

En vacker dag ska jag lära mig att använda instuderingsdagar till att plugga...