Surtanten

Fingret darrade när jag sträckte fram det för att ringa på dörrklockan. Nervös. Jag vill så gärna hyra den där toppfina lägenheten i huset hon äger. Kakelugn och allt. Mitt i stan. Mer än prisvärd hyra. Så onödigt att ägaren totalt saknar social kompetens.

Jag skrev ett fint brev på riktigt brevpapper och skickade med snailmail. Sen ringde jag och försökte småprata, men hon svarade surt att hon skulle återkomma och sen slängde hon luren i örat på mig. Tur att jag blivit varnad. Ändå trubbades mitt goda humör av.

Idag var det dags för hennes granskning och bedömning. Av mig. Jag bävade. Tänkte att det var tur att jag har erfarenhet av knäppgökar.

Hon inledde artigt och trevligt. Jag satt på nålar med plus på 110. Dolde nervositeten med leenden och småprat. Lät henne prata på och få beklaga sig över alla dumma hyresgäster. Försäkrade att jag inte tänkte skaffa husdjur eller börja röka. Att jag aldrig la sopor i fel tunna. Höll med om att cyklar ska parkeras i cykelställ, att hundbajs är äckligt, att man inte ska gå under istappar... Samtidigt väntade jag på vändningen när hon skulle hugga mig i ryggen.

Den kom aldrig. Det var ett trevligt möte. All anspänning helt i onödan. Surtanten måste haft en riktigt bra dag!

Nu är det bara att hålla tummarna.