Han tror att jag sover, men jag hör de tre små orden som viskas mot min nacke. Jag känner hans varma andedräkt som följer med orden. Orden som letar sin in och börjar snurra runt som i en långsam dans. Ibland emfas på andra ordet, ibland på tredje. Jag ligger helt stilla, fortsätter att andas lugnt samtidigt som hjärtat bultar mot bröstkorgen och hjärnan försiktigt analyserar känsloläget. Glädje. Lugn. Känner jag verkligen inget annat? Ingen panik? Inga kvävningskänslor? Förundran. Hur kan han tycka så mycket om mig?
Jag hör hans lätta snarkningar. Öppnar ögonen och tittar ut i mörkret. Ler. Låter orden ramla genom mina tankar än en gång.
Jag älskar dig.
Galet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men ååh snälla uppdatera, jag vill ju veta hur det går, det är som att vänta på nästa avsnitt av en TV-serie eller sista boken i en trilogi.
Skicka en kommentar