Schizohumor

Klockan var 03 på natten. Hon gick ut och in ur rummet flera gånger. Stannade där inne med låst dörr, tittade ut, tog ett steg, och vände tillbaka in, vred om låset igen.

Till slut kom hon ut. Välklädd men strumplös. En klarblå toppluva på huvudet. Runda kinder och ett vänligt leende. I sin hand höll hon hårt en skokartong.
Jag bad henne slå sig ner. Frågade om hon visste var hon befann sig.

"Jaaa, det är klart! Jag är på psykakuten!"
"Vad gjorde du inne på rummet?" Undrade jag.
"Jo... det var en dvärg där som målade mig i ansiktet."
"Eh.. jaha... var är dvärgen nu? Ser du honom? Säger han något?"
"Han sitter på min axel och blåser i mitt öra. Han vill ha 50000 kr" svarade hon lugnt.
Jag kände pulsen stiga. Syn-, hörsel- och taktil hallucination på samma gång. Extremt ovanligt!
Då började hon skratta. Ett glatt och varmt skratt.
"Jag skojar ju bara! Ser du någon dvärg kanske? Tror du jag är knäpp?"
Vafaan...
"Det här är inte rätt ställe att skoja om sådant på!" Sa jag leende, och kunde inte låta bli att instämma i skrattet. När vi lugnat ned oss bad jag henne åter berätta vad hon gjort där inne.
"Det är så att jag har telepatisk förmåga. Det är bra kontakt där inne." Nu var rösten allvarlig. Hon fortsatte. "Det är bra att kunna prata med sina vänner på det sättet. Det vill jag inte medicinera bort!"
"Ok... Och vad har du i kartongen?"
Med pillemarisk blick öppnade hon lådan och visade upp en död fågel på en bädd av bomull. Jag mötte frågande hennes blick.
"Den sover, Och när den vaknar kommer den växa och bli en tupp!"
Sen reste hon sig upp. "Jag har visst hamnat fel. Jag var på väg till min show. Alla barnen väntar".

Jag bad henne sätta sig. Förklarade att det var mitt i natten och att jag ville att hon skulle stanna kvar. Lockade med nybäddad säng och goda smörgåsar.
Hon höll upp handen och jag tystnade. Sen vände hon sig bort och blundade hårt. När hon öppnade ögonen igen såg hon lättad ut.
"De tycker det är synd att jag inte kommer, men det är ok att jag stannar här en stund".

Vilken tur.