Jultid utan sms-frid

Dagarna innan jul ägnades inte åt studier som man kanske skulle kunna tro, utan åt pyssel, utrensning och storstädning. Och telefonkontrollerande. Med jämna mellanrum konstaterade jag att mobilen verkade fungera, och att andra människor kunde höra av sig till mig på den... så varför kom inget sött meddelande från honom? Efter några dagar tog jag saken i egna händer och skickade honom ett fint sms med ord vägda på guldvåg. Inget svar.

Julafton firades med de närmast sörjande. Syrran tog med sig mr Plattfot, och jag såg djupt i glaset för att orka med honom. För en gångs skull var han dock lite nedtonad och lät flera gånger folk prata till punkt, så det var ändå uthärdligt.

Brorsan var på ovanligt glatt humör och hade köpt ett fint tungt paket till mig som visade sig innehålla smågodis. "Vaddå, jag har faktiskt valt det själv!" sa han i försvar åt mitt gapskratt. Övriga presenter var också fina, men mest nöjd var jag över mina julrim. Det är bara jag som rimmar, men det är alltid väldigt uppskattat. Mamma sparar stolt alla mina rim i en låda, lyckligt ovetande om att de flesta är snodda rakt av från internet.

På kvällen kom äntligen meddelandet vars sena ankomst lagt lätt sordi på hela min jul. Ett kort och tråkigt sms om att han mådde bra, men var trött. Inget "saknar dig", "hur har du det?", eller "tänker på dig". Inte ens ett God Jul! Och ingen "Kram" på slutet. Jäkla pucko. Har inte hörts av sen dess.

På juldagen var det fest! Mitt humör återhämtade sig snabbt med hjälp av några drinkar, och på krogen träffade jag miljonären. Vi hängde hela kvällen. Djupsnackade, skålade och dansade. Inget flirtande och inget hångel, men fan, han är bra fin. Och, han hörde minsann av sig dagen efter! "Tack för en jättetrevlig kväll. Ta hand om dig. Kram".
Svårare än så är det inte.