B ringde mig och var orolig för sin fot. Den hade gjort ont hela dagen, och när hon kom hem på kvällen upptäckte hon att den var svullen också. Utan att hon vrickat den eller gjort något annat konstigt. Dessutom hade hon värk i ett knä och en armbåge.
Jag trotsade mörkret och snöblasket och tog den sju minuter långa promenaden hem till henne, och hon tog tacksamt och haltande emot mig.
Foten var mycket riktigt svullen. Dessutom varm och öm. Artrit föreslog min hjärna ganska snart och jag började rota i gamla kunskaper.
Hon var för frisk för septisk artrit.... Virusartrit kanske? Eller reaktiv artrit? Det kan man få efter magsjuka, urinvägsinfektion... och klamydiainfektion.
Efter min lilla undersökning tittade jag henne rakt i ögonen och sa på skoj;
"Har du möjligen haft klamydia nyligen?"
Hon stirrade på mig och blev allt mer röd i ansiktet.
"Hur fan visste du det? Vad har det med min fot att göra? ...Äckliga kille, första gången man får till det på över ett år, och så får man klamydia. Kan foten bli såhär av det? Jag ska fanemig aldrig mer ligga."
Nu var det min tur att bli paff. Vilken jäkla röta. Hade absolut inte trott att jag skulle få ett jakande svar på den frågan. Hon var nästan lika imponerad som jag själv av mitt diagnosförslag, och undrade om hon fick bjuda doktorn på middag som tack.
Mäktig känsla.
söndag, december 14, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
kvinnlig dr. house. fast utan arrogansen. kanske.
Alla har väl klamydia nuförtiden?!
Det måste vara dagens bästa jag läst! Underbart.
Måste ha varit en fantastisk reaktion... Dagens bästa inlägg med marginal.
Skicka en kommentar