A: Jag är så trött på patienter.
Jag: Jag med, har ångest innan och efter varje patient.
K: Varför har du ångest efteråt? Då är det över ju?
Jag: Men då tycker jag så synd om dem. Kan ligga vaken halva nätterna och grubbla över nån stackare som är obotligt sjuk.
A: Sluta med det där, annars hamnar du på psyk fortare än du tror.
K: Mina patienter ljuger. Hela tiden. Man kan inte tro på ett ord de säger.
Jag: Var är du?
K: På geriatriken. Massa dementa gamlingar.
A: Men gamlingar kan vara underhållande att prata med ju?
K: Vissa kanske... men de luktar illa också.
A: Jag hade en patient som hade iq guldfisk idag.
K: Det finns ingen folkgrupp som är så korkade som patienter.
Jag: Så unga och redan så bittra...
A: Ja, vad fan håller vi på med?
K: Vi hoppar av. Kom igen. Vi måste hoppa nu, innan det är för sent!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
så är det ju inom alla yrken, det sved i mig idag när jag hörde en konversation om layout av totalt ovetande människor.
"men fan vi tar den där bilden och sätter den där. klistra in den här bilden också och sätt in en text, typ "experience" eller något. det blir ju skitbra!".
man blir väl ändå inte läkare för att det är så skoj med alla patienter? det är väl ändå någon högre strävan man har. som i de flesta yrken.
som med de flesta människor.
Visst är det så. Det var en oseriös och ironisk konversation vi hade. Men ändå lite rolig, tyckte jag.
duh
Skicka en kommentar