Min kära mor börjar bli desperat på allvar. Desperat efter barnbarn. Hon tycker det är hög tid och kan inte förstå hur jag kan "välja" att fortsätta vara singel. Som en god mor har hon därför beslutat att ta saken i egna händer.
Tillsammans med en kollega har hon konspirerat och planerat. Kollegan har nämligen en singelson som enligt uppgift är "i min ålder, sportig men kanske bär på några kg för mycket, trevlig, smart och framgångsrik". Tydligen skulle vi passa oerhört bra ihop.
Jag har googlat hela internet, men inte hittat någon bild på objektet. Däremot en avhandling han författat. Förstod ingenting av den, men han kan inte vara helt bakom flötet i alla fall.
Efter lite övertalning gick jag med på att han kunde ringa mig. Vad har jag att förlora? Någon heder har jag ändå inte kvar i dessa torkans tider.
Han låter trevlig men nervös i telefonen. Ringde från utlandet där han bor för tillfället. Idag ska vi ses för första gången över en lunch. Har undvikit all kontakt med kära modern under denna tid för att slippa triumferande och förväntansfulla kommentarer.
Förresten tycker jag inte att åtta år äldre än mig är "i min ålder". Har byggt upp extremt låga förväntningar. Antagligen är han en bortkommen tjock gubbe med överkamning. Herregud, vad har jag gett mig in på?
lördag, april 10, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det här är ju fantastiskt! Ser med spänning fram emot fortsatt(a) rapport(er).
hehhe...va roligt!,,,,MEN du förlorar inget, så ut och dejta!
Väntar nyfiket på nästa inlägg...
Skicka en kommentar