Mars mars måne

Tog en bloggbrejk igen. Mycket har hänt, men framförallt har jag försökt planera min framtid. Ovissheten gnager och gnager, beslutsångesten kryper i bakhuvudet, oro blandas med spänning och hopp till en syrlig gröt i magen.

Tenta
En tenta mitt i allt. Jag orkade inte plugga så mycket. Tänkte att jag kan nog det där. Sen kändes det inte bra. MEQ-tentor är inte min grej. Att vända på bladet och direkt få veta vad man borde skrivit, att inte ha möjlighet att bläddra tillbaka och ändra på svar skrivna i all hast, att inte ha koll på hur mycket tid man kan lägga på varje svar. Nej, inte min grej. Det enda jag tänker på efteråt är mina fel. Efter ett tag minns jag bara mina misstag. Ställer in mig på att ha kuggat. Sen gick det ju bra. Bättre än bra. Och jag känner mig så töntig.

Kärlek
Började träffa en trevlig och välanpassad man. Jag säger man. Inte pga hög ålder utan för att han betedde sig som en mogen människa. Bjöd mig på fina restauranger, diskuterade politik, förstod mina skämt. Tillslut var jag ändå tvungen att erkänna för mig själv att jag inte kan nöja mig. Jag måste ha mer. Känna mer. Något fattades. Allt var för tillrättalagt. För perfekt. För enkelt. Jag kände ingenting.

AT
Fick iväg två AT-ansökningar. Orkade inte mer. De där personliga breven och alla miljoner intyg tog knäcken på mig. Dessutom vill jag inte vara på något annat ställe. Ena sjukhuset kallade mig inte ens mig till intervju. De hade fått nästan 200 ansökningar till 10 platser (block), så endast de som jobbat minst ett halvår som underkväkare blev kallade. Det andra stället var jag på intervju hos idag. Tre personer bombarderade mig med frågor om mig själv i 45 min. Jag är helt slut nu. Tom i bollen. Eller förresten inte. Det snurrar smarta svar som borde infunnit sig i stridens hetta och inte nu.

De frågade efter negativa sidor och jag sa att jag tänker för mycket. Grubblar. Har svårt att sluta älta när jag kommer hem efter en jour. De undrade hur illa det var, om det påverkade min nattsömn. O nej, inte alls, sa jag samtidigt som bilden av ångestnätter invirad i svettiga lakan blänkte förbi i bakhuvudet. Helt ärlig kan jag ju inte vara. Då skulle jag aldrig få jobb.

Vänner
Lilla rocker fick en bebis flera månader för tidigt. Det har varit på gång länge med förkortad livmodertapp och tidiga värkar som medicincerats bort med bricanyl. Rocker vet inte hur man gör när man beklagar sig, så hon säger bara att allt är bra hela tiden. Inte vill hon ha besök heller. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen.

Ex
Träffade exet på stan. Med barnvagn. (En vit barnvagn mitt i stan, i slask. Hur opraktisk får man bli?). Jag var ute på promenad med han som var för perfekt. Exet fånlog och blinkade åt mig. Sen kom en tant och ställde sig bredvid honom och såg sur ut, och det tog flera sekunder innan jag insåg att det var hans fru. Hon såg ut som ett vrak. Stora påsar under rödsprängda ögon, stripigt hår och bylsiga kläder. Genast mådde jag bättre. Blinkade tillbaka och fortsatte promenaden med Mr för perfekt. Undrade varför mitt hjärta fortfarande tar ett skutt när exet dyker upp. Kommer det någonsin gå över?