Jobb-weekendresa-långresa

Tiden har rusat fram fortare än någonsin förr. Jag har jobbat och jobbat. Fått ökat ansvar i lagom takt. Har dessutom trivts underbart bra med kollegorna. Jobbade en vecka mer än jag tänkt eftersom "administrationen" klantat sig ordentligt och jag var snäll (kombinerat med min konstanta personliga ekonomiska kris).


Dejtat har jag också gjort.Ena veckan träffade jag en otroligt söt student som bjöd ut mig på middag. (Eller, jag fick betala själv. Han var ju student...) Han var betydligt yngre än mig och jag både roades och oroades av språkskillanden. Uttryck som "klart ovärt" och "fan vad ägd" dök upp hela tiden, och jag kände mig tvungen att ta till ord som "således" och "huruvida" för att nå någon sorts jämvikt rent spåkligt. När så en äldre man raggade upp mig helgen därefter kändes det som en skön kontrast. Jag blev bjuden på finrestaurang, men tvingades lyssna på mololog om hans son och barnuppfostran. Tror jag föredrar lambi framför gubbe. Hursomhelst dissade jag båda på klassiskt strutsmanér. (Va? Har du skickat sms?).


Nu är jag äntligen ledig, både från jobb och dejting. Drog direkt iväg på resa med tjejgänget, och det har varit allt annat än lugn och ro. Herregud, jag trodde folk över 25 behövde skönhetssömn på nätterna? De har nyss lämnat mig, abstinent och sömndepriverad, för hemresa. Själv ska jag möta upp lilla A för en långresa till utlandet. Denna resa har jag oroat mig för i flera veckor. Aldrig tidigare har jag varit med om en sådan resfeber! Han vill att vi ska vara spontana. Inte boka hotell eller vandrarhem, och inte göra upp någon rutt, utan ta allt som det kommer. Mitt kontrollbehov sätts på svårt prov här, och jag ser hela resan som en intensivbehandlig a la KBT.

Jag får se hur tillgången till internet är där borta. Ska försöka få till några inlägg, men lovar inget.

Nu måste jag packa färdigt! Ciao.