Jag firade påsk hos Doktor E, och det blev precis så hektiskt som jag misstänkt.
Dr E är som en duracellkanin. Det är aktiviteter hela dagarna och festligheter nästan varje kväll. Hon äter för lite, dricker för mycket, skrattar ofta och slampar lätt till det när andan faller på. Dessutom känner hon väldigt många intressanta människor och har ett inspirerande och avundsvärt språkbruk.
En natt när jag kom hem stod hon i hallen i bara underkläderna med ett glas vin i handen och såg synnerligen nöjd ut. Det visade sig att hon haft hemmamatch med en känd landslagskille vars välskulpterade baksida vi spanat in tidigare under dagen. Hon är duktig på att ragga, och på att bli uppraggad. Och hon är väldigt nöjd med tillfälliga ragg. Dagen efter hade hon visserligen hiv-ångest i några timmar, men det gick över när hon kom på att han aldrig "deponerat" något i henne.
Själv hade jag tillbringat en stor del av kvällen vid ett drinkbord där killarna uppenbarligen tyckte att det viktigaste var att ha snygga tjejer vid sin sida. Att konversera och ha trevligt verkade ingen bry sig om. Ytan. Det var det viktiga. Jag tog för mig av gratisspriten och avvek tidigt. Fick faktiskt flera ragg, men inget som riktigt föll mig i smaken. Känner inget behov av ett ONS* nu. Jag vill ha mer.
Såg förresten Prins Carl Philip ute med okänd men snygg liten blondin. Till min besvikelse noterade jag att prinsen ser ut som en liten tönt. Kort i rocken, smala pinnar till ben, keps på skallen och ett urskuldande sätt. Drömmen om att bli prinsessa dog hastigt och jag blev tvungen att dricka mig ännu mer berusad. Vad ska man annars göra när inte ens prinsen duger?
*ONS=one night stand.
torsdag, april 16, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar