HT08-ångest

Det märks att terminen börjar närma sig. Höstvädret ger viss hint om detta faktum, men det som verkligen tyder på att det snart är allvar igen är ångestframkallande inlägg i klassens mailgrupp och obehagliga rykten som får mig att känna mig som jordens största latmask.

Själv är jag lite stolt över att ha införskaffat kursboken flera veckor innan terminsstart. Det tyder på engagemang och framförhållning. Tyckte jag. Tills jag fick reda på att många av mina kursare spelar i en helt annan liga. De har nämligen inte bara skaffat boken utan även läst den! Alla 1043 sidor. ”Det är ju så himla intressant” är kommentarer jag hört och fått uppkastningar av. Läsa hela kursboken, innan kursen ens börjat?! Är de inte riktigt kloka?? Dessutom har de duktigaste, krämen av de überambitiösa, köpt några extra böcker i ämnet och läst igenom dem också.

Nästa tenta är i januari. Om 147 dagar. Varför skickas det runt gamla tentor redan? Vi har ett helt jullov att plugga på. Jag har tänkt igenom det här, det är lugnt. Eller? Har jag missat något?

Jag tröstar mig med tankar som att de som hetsar på det här viset kommer gå in i väggen före 27 års ålder, eller grotta ner sig i obegriplig forskning, eller leva ensamma resten av livet. Fast sanningen är nog att de bara blir jäkligt kunniga.

Jag önskar verkligen att jag kunde sätta mig och plugga något ”bara för att”, men sådan är tyvärr inte jag. Jag tillhör dem som måste ha kniven mot strupen för att få något gjort. Fast då blir det å andra sidan väldigt mycket gjort. Utan kniv lever jag dock efter minsta motståndets lag.

Nu skaver det lite mot halsen. Är det en kniv där? Ska jag sätta mig och läsa igenom första kapitlet? Eller ska jag gå till MK och ha sex?
Hmm… livet är sannerligen fullt av svåra val.