När tvättiden är slut går jag ner för att hämta mina kläder, full av hopp. Jag har bara tvättat 2 ynka maskiner och allt har hängt i torkrummet i tre timmar. Det borde inte vara några problem.
Men, det är det. Alla käder är fortfarande fuktiga. Jag måste släpa upp de tunga kläderna och hänga upp dem överallt i min nyss så välstädade lägenhet. Jag hatar vår tvättstuga! På ren trots struntar jag i att tömma luddfiltret till torktumlaren. Hah! Där fick ni!
I två år satt jag med i styrelsen med en enda fråga som jag brann för. Att köpa in torkskåp. Jag tog upp det här på ett stort antal möten, men den ca 100 år gamle ordföranden slog av sin hörapparat varje gång jag förde torkskåp på tal. Det finns inget problem, sa han. Allt torkar fint i torkrummet. Du gör nog något fel. Jag svor åt honom bakom hans rygg. Säkert hinner hans polyesterbyxor torka på utsatt tid.
Försök att torka ett par jeans där inne, sa jag. Eller en collegetröja! Du får hundra spänn om de torkar på under två timmar. Han log överlägset och sa att det vore som att ta godis från barn. Tydligen fungerade hörapparaten igen. Sen gick han vidare till nästa punkt på dagordningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Låter helt sjukt. Jag har av en gammal tant blivit utskälld för att jag inte kliniskt rengör tvättstugan.
Förstår inte meningen med att man ska putsa varje yta på en plats där man är någon gång i månaden.
Hatar gamla människor. De hatar säkert oss också.
En gång anmälde en tant mig till vicevärden för att jag var 30 sek sen när jag skulle hämta ut min tvätt. Fick gå till värden och få en lektion i "tvättstugeregler". Helt sanslöst. Livet måste vara bra tråkigt/tragiskt om man måste anmäla att man fått vänta i en halv minut. Eller när man måste skälla på någon som inte kliniskt rengör efter sig...
Skicka en kommentar