Redan när han klev ur bilen visste jag. Det var ett no, no. Helt fel.
Han var kort, hade råttfärgat stubbigt hår och ett ihoptryckt ansikte svårt ansatt av vuxenakne. Pösmage och fula kläder på det. Små, håriga händer.
Vi hälsade artigt på varandra och jag hoppade in i hans mammas skruttbil. Sen bar det av ut till skogen. Han hade nämligen tänkt att vi skulle börja med en romantisk promenad. Det duggregnade och blåste, stigen bestod mest av gyttja. Jag tittade ner på mina vita converse och gick tveksamt med på en kort skogstur.
Han var relativt trevlig måste jag ändå säga. Lite tråkig, men vettig. Så länge jag inte tittade på honom flöt samtalet ganska bra.
Promenaden avslutades med lunch. Jag var genomfrusen och den lilla restaurangen verkade spara in på värmen. Den billigaste rätten kostade 130 kr och jag tänkte att detta betalar jag fan inte. Som tur är bjöd han. (Fast för säkerhets skull vågade jag ändå inte ta annat än det billigaste, dagens soppa).
När dejten äntligen var till ända och jag skulle hoppa ur bilen sa han att han ville fråga en sak. Nej nej, tänkte jag. Fråga inget. Svaret är ändå nej.
"Jag tänkte att vi skulle gå ut och äta i kväll, du och jag!"
Svaret var nej. Hann inte tänka ut något bra sätt att linda in det på heller. Kände mig taskig, men vad skulle jag göra?
När jag ringde upp min mamma för att fråga hur hon egentligen tänkt fick jag flera skopor ovett.
"Så ytlig är väl ändå inte du?!" (eh, jo... det är jag)
"Rocacea kan ju du bota!" (men resten?)
"Det är faktiskt inte roligt att leva ensam hela livet" (duh?)
"Nej, du kan inte på några timmar avgöra om du är attraherad" (joho!)
Det var sista gången jag blandade in modern i kärlekslivet. Det är deppigt nog som det är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ha ha, Fantastiskt! Men trist att det gick som det gjorde. Hoppas dina Converse klarade sig i alla fall!
Åh, har nyss hittat till din blogg och den är som en drog! Du skriver så roligt och bra, du skulle kunna ge ut bloggen som en bok! Kan du inte uppdatera lite oftare? Jag blir så lycklig när det finns en ny text från dig att kasta sig över :)
Skriv inte oftare. Det är som en drog, men jag vill inte bli beroende på det viset. Jag gillar en dos sådär ibland.
Skriv när du känner för det, vi kommer alltid vara här för att läsa oavsett.
Jag tänker bara, stackars man. Fick han inte ens ta dig på brösten lite? Lite får du väl ge tillbaka efter han betalat soppan menar jag..
heheh...bättre lycka nästa gång då får man hoppas....håller tummisarna ialla fall!!
Herre min je! Det är väl klart man vet om man är det minsta attraherad eller inte. Du kan ju inte fortsätta träffa honom för att det är synd om honom. Och du är verkligen inte ytlig. Lycka till på nästa dejt :)
Har också hittat till din blogg precis... och har nu läst den från början. Håller tummarna för att nästa dejt går bättre!
Oj, tack för alla kommentarer! Jag ska försöka uppdatera oftare, men det är svårt i perioder då inspirationen gömmer sig. Tror ändå på bättring framöver!
Skicka en kommentar