Finn fem fel

Ett par oinspirerade veckor har flutit förbi. Hängt på avdelning. Gjort inskrivningar och åter konstaterat att det finns för många bittra surkart till sköterskor på sjukhuset. Stått på operationer och sett otäcka saker. En jättetumör. Ett dött foster. Blandade känslor av fascination och fasa.

Mina vänner valde ut en kille på nätet som så småningom bjöd ut mig på middagsdejt. Jag tänkte att de kanske skulle vara bättre på att hitta rätt än jag är. Det var de inte.

Han började med att dra fram ett A4 med frågor från hans arbetskamrater. Tydligen är han en "väldigt öppen person som berättar allt om sig själv på jobbet". Urk. Konstiga frågor var det också. T.ex. "Är det sant att alla kvinnliga läkare är dryga?" ,"Super läkare värst av alla?", "Är du ytlig som alla andra stadsbor?".
Vafan.

Jag gjorde det bästa av situationen och försökte vara trevlig trots att samtalet kändes väldigt krystat. Han berättade att han bodde på landet. Saknade ambitioner. Hatade nya saker. Ogillade de flesta stadsbor.

När notan äntligen kom räknade han på kronan ut vad jag skulle betala och vad han skulle betala. "Eller, du kanske vill att jag betalar?" JAAA ditt pucko, tänkte den fattiga studenten i mig, men högt sa jag uppgivet "Nejdå, det går bra".

Dagen efter fick jag ett långt mail med lovord och planer inför nästa dejt. Han hade även åter pratat om mig på jobbet, och se där. En kollega till honom kände mig och hälsade så mycket.
Vafan!

Next.