Jobb-plugg-jobb-plugg

För att ha råd att leva under hösten tjatade jag på administratören om att jag vääääldigt gärna ville jobba ett par helger på psykakuten. Hon sa att det inte var säkert att det gick att ordna, eftersom helgpass var populära bland st-läkarna. "Jag tar vad jag får", sa jag hoppfullt och höll tummarna. Som jag har ångrat de orden.

När schemat kom visade det sig att mitt namn förekom frekvent. Jag jobbar nästintill varenda jävla helg! Mest nattpass. Jag som hatar att jobba natt. Ok, det blir lite pengar, men jag har ångest i 24 timmar innan passet och är trött i två dagar efter.

Min "grundlön" som läkare är 118 kr/timme, men på natten får man det tredubbla så länge man är vaken och jobbar. Om det blir lugnt finns ett litet rum med en säng där man kan vila, eller förhoppningsvis sova. När man vilar får man bara 25% av lönen. 30 kr i timmen alltså. Så, är det mycket att göra får man ok betalt. Annars inte.

Tyvärr tar det på krafterna att plugga heltid och jobba (natt) varje helg. Jag känner mig trött och oengagerad mest hela tiden. Och tråkig. Fast det kanske är den populära höstdeppigheten som smyger sig på. Jag vet inte.

Några patienter har addat mig på Facebook. Hur tänker de, undrar jag. Å andra sidan är det lite smickrande. De kom ihåg vad doktorn hette! Svårflörtad och etisk som jag är klickar jag dock på ignore. Sen blir jag lite illa till mods. Tänk om den där självdestruktiva tjejen tar sitt liv nu när doktorn dissat henne på fb? Dags att hålla tummarna igen.