HT08-ångest

Det märks att terminen börjar närma sig. Höstvädret ger viss hint om detta faktum, men det som verkligen tyder på att det snart är allvar igen är ångestframkallande inlägg i klassens mailgrupp och obehagliga rykten som får mig att känna mig som jordens största latmask.

Själv är jag lite stolt över att ha införskaffat kursboken flera veckor innan terminsstart. Det tyder på engagemang och framförhållning. Tyckte jag. Tills jag fick reda på att många av mina kursare spelar i en helt annan liga. De har nämligen inte bara skaffat boken utan även läst den! Alla 1043 sidor. ”Det är ju så himla intressant” är kommentarer jag hört och fått uppkastningar av. Läsa hela kursboken, innan kursen ens börjat?! Är de inte riktigt kloka?? Dessutom har de duktigaste, krämen av de überambitiösa, köpt några extra böcker i ämnet och läst igenom dem också.

Nästa tenta är i januari. Om 147 dagar. Varför skickas det runt gamla tentor redan? Vi har ett helt jullov att plugga på. Jag har tänkt igenom det här, det är lugnt. Eller? Har jag missat något?

Jag tröstar mig med tankar som att de som hetsar på det här viset kommer gå in i väggen före 27 års ålder, eller grotta ner sig i obegriplig forskning, eller leva ensamma resten av livet. Fast sanningen är nog att de bara blir jäkligt kunniga.

Jag önskar verkligen att jag kunde sätta mig och plugga något ”bara för att”, men sådan är tyvärr inte jag. Jag tillhör dem som måste ha kniven mot strupen för att få något gjort. Fast då blir det å andra sidan väldigt mycket gjort. Utan kniv lever jag dock efter minsta motståndets lag.

Nu skaver det lite mot halsen. Är det en kniv där? Ska jag sätta mig och läsa igenom första kapitlet? Eller ska jag gå till MK och ha sex?
Hmm… livet är sannerligen fullt av svåra val.

Paris!

Jag har varit en vecka i Paris och hälsat på en kompis som bor där med pojkvän och barn. Skönt att komma bort ett tag och få umgås med en vän jag knappt sett de senaste åren. Mindre skönt att 2-åringen krävde konstant uppmärksamhet, - och fick det. Allt krestade kring ungen. Det var skratt, skrik och gråt om vartannat. Kunde inte leka själv för en sekund. Hur söt som helst, men ändå. Jag tror jag väntar ett tag med att skaffa barn...

För att få en paus åkte jag på shoppingtur själv en dag och gjorde av med sommarlönen. Älskar att köpa kläder utomlands i butiker som inte finns hemma! Dock hade det varit ännu roligare om jag varit lite mer ekonomiskt oberoende. Det är sannerligen surt att vara student utan CSN.

En kväll köpte jag hem bubblande Cava och bjöd på. Såg fram emot det hela dagen... men det visade sig att de "inte tycker om vin". Min kompis tog en klunk, rynkade på näsan och sa "usch, så starkt! Det här kan inte jag dricka." Och sen hälde hon ut det! Hennes pojkvän tvingade i sig ett glas, men påpekade flera gånger att han var en ölkille egentligen. Besviket drack jag upp resten av flaskan själv, för det vore ju helgerån att låta findrickat gå till spillo.

Vuxna människor som inte tycker om vin. Det är en gåta för mig. Hur kan det bli så? Det blir ett socialt handikapp också, så jag skulle se till att lära mig tycka om vin. Framförallt om jag bodde i Paris! Men, alla är tydligen inte som jag. Kanske tur det.
Fast tråkigt.